Konsten att lära sig skriva svenska korrekt

Tidningen Arbetaren har en 96-årig historia och ett rikt materialarkiv. På senaste tiden har vi gjort ett antal nedslag i arkivet och återpublicerat några av alla texter som ryms där. Dagens återpublicering är en språkhanteringspraktika för arbetarklassen från 1925, författad av Victor Arendorff.

På Arendorffs tid
då var himmelen vid
då var stjärnorna nära att se.
Det var glädje och skratt;
blev man haffad en natt
var de’ ingenting särskilt me’ de’.
Det var uppåt, det kan jag förkunna,
fast man bodde ibland i en tunna.
Och man frös och man svalt
men man klarade allt.
De’ var ingenting särskilt me’ de’.

(…)

Nils Ferlins dikt, av författaren själv tonsatt och omvandlad till visa, är, åtminstone för en lite äldre generation, nog mer känd än den Arendorff som fått ge namn åt den.

Victor Arendorff (1878–1958) var författare, journalist och poet, tidningen Arbetaren närstående och därtill känd som så kallad Klarabohem (därav Ferlins dikt). När vi läser hans Vårt språk – konsten att lära sig skriva svenska korrekt från 1925 ska det alltså tas till protokollet att författaren inte var en riktigt så torr magisteruppenbarelse som titeln kanske ger sken av.

I ett gammalt nummer av Dagens Nyheter läser vi:

”Vid ett tillfälle hade Victor skuldsatt sig på flertalet av sina stamlokus, berättar Edvard Ramström som var redaktionssekreterare på Arbetaren. Han lyckade då sälja nyheten om sin plötsliga bortgång till Dagens Nyheter med dödsannons och allt.

Några dagar senare sålde han en artikel om att han var vid liv till sina sörjande medarbetare på tidningen Arbetaren.”

Uppfinningsrikedom är en dygd – såväl i språkhantering som i den stora vida världen.