Renande hyckleri

Film
Var och en av gästerna i The Party har sin egen nattsvarta hemlighet och de sociala turerna blir allt mer absurda ju fler av dem som avslöjas.
Foto: Noble Entertainment

Sally Potter är en egensinnig brittisk regissör med bred konstnärlig och uppenbart nyfiken bakgrund som dansare, kompositör och filmskapare, bland annat.

[FILM] The Party
Regi: Sally Potter

Tillfrågad om sin bakgrund har hon svarat att den var ateistisk och anarkistisk, med andra ord ”full av frågor med ingenting förutsagt”. Inte minst ifrågasatte hon könsnormer på film redan innan det blev trendigt med unga hollywoodmän i snyggt drag, och hon slog igenom stort tillsammans med nära vännen Tilda Swinton i Orlando (1992), som bygger på Virginia Woolfs roman med samma titel. Den är en berättelse om en man under renässansen som efter halva filmen vaknar upp som kvinna och fortsätter leva i flera hundra år som om ingenting har hänt – könsbytet är inte på minsta vis det märkvärdigaste i karaktärens liv.

Man får ibland släppa tanken på att hänga med i alla undertexter i Potters filmer, men de är alltid givande, och skådespelare som tycker om att spänna bågen lite extra ställer mangrant upp när hon kallar.

Vinet flödar och sammanbrottet ligger på lur.

Sålunda är det lilla (bara en timme och tio minuter) svartvita stycket The party späckat av stjärnor som var och en briljerar i det pretentiösa och trångsynta övre medelklassälskapet (inte minst legendaren Bruno Ganz i rollen som självgod kruskatysk nästan stjäl hela föreställningen) som träffas för att fira den nyutnämnde ministern Janet (vänsterliberal med skelett i garderoben). Var och en av gästerna har sin egen nattsvarta hemlighet och de sociala turerna blir allt mer absurda ju fler av dem som avslöjas. Så snart någon försöker bryta spelet är någon där och slätar över. Vinet flödar och sammanbrottet ligger på lur.

Potter håller i taktpinnen som den värsta stjärndirigent. Ofta faller replikerna som stå upp-skämt (de låter kul nästan just för att de så uppenbart är lästa från ett manus) – ”Jag är Bill… tror jag. Eller jag brukade vara det i alla fall.” ”Det var roligt sagt!” ”Det var inget skämt.” – och det är bara att luta sig tillbaka och njuta av hyckleriet, innan man lämnar biosalongen, renad.