Den socialistiska kritiken av kolonialismen är något som vi i dagligt tal ofta förknippar med en rörelse som växte fram under 1950- och 60-talen.
Men precis som han var mycket tidig med att skriva öppet om omfattningen av judeförföljelserna i Nazityskland (se Arbetarens publicering av denna text) var G. Ali, författarpseudonym för Arthur Ekström, en av pionjärerna – en i dag ganska okänd sådan – när det gällde att åskådliggöra västlig imperialistisk våldsutövning och koloniala övergrepp, och skärskåda de bakomliggande maktförhållandena.
Den terror, som under århundraden härskat i europeiska kolonier, utan att ens Europas fredsvänner brytt sig om att protestrera, härskar nu över en stor del av Europa.
Som han skriver år 1934 i Vit kulturs nemesis:
“Avsikten med detta arbete är att söka väcka en eftertanke ifråga om de världsflammande problem, som mänskligheten står inför i våra dagar. Författaren tror ej på den västerländska civilisationens välsignelser, men han hoppas att det gamla ordspråket ’ex oriente lux’ än en gång skall besannas till hela mänsklighetens fromma, även om den europeiska imperalismens stolta byggnad måste falla i ruiner.
Världskriget förmådde ej väcka Europa till kamp mot den imperialistiska andan. Hitler, Mussolini ha visat Europas verkliga ansikte. Den terror, som under århundraden härskat i europeiska kolonier, utan att ens Europas fredsvänner brytt sig om att protestera, härskar nu över en stor del av Europa. Är detta förhållande början på Ragnarök eller skola mänsklighetens humanitära kraftresurser stärkas och upptaga en sista avgörande kamp mot terror och tyranni?”
Här återpublicerar vi texten, utgiven 1934 på Federativs förlag, i den första av två delar:
→ Den andra och avslutande delen av texten kan ni läsa HÄR.
