Ny rapport: Stora faror med etnisk profilering

Att oskyldiga stoppas av polisen fyra gånger om dagen för att de inte ser svenska ut skadar inte bara de utsatta utan även polisens arbete. Den slutsatsen drar kriminologen Leandro Schclarek Mulinari, som djupdykt i etnisk profilering som motiv för polisingripanden.

Inrikes
Den etniska profileringen skapar frustration och ilska hos de drabbade, och de dagliga upplevelserna ackumuleras i kroppen. Det får effekten att vissa när de ringer polisen inte uppger sitt riktiga namn, eller inte är lika intresserade att samarbeta med polisen, menar kriminologen Leandro Schclarek Mulinari.
Foto: Alexander Mahmoud/Stockholms universitet

I en rapport för organisationen Civil rights defenders har kriminologen Leandro Schclarek Mulinari studerat hur polisingripanden utifrån etnisk profilering påverkar de drabbade. Men han har även tittat på polisens egen bild av företeelsen. Arbetaren ringde upp honom för att höra mer.

Vad är det mest anmärkningsvärda som du fann i rapporten?

– Det är nog bristen på forskning i det här ämnet. Det jag visar på är att erfarenhet av att stoppas och kontrolleras utgör vardagen för många. Jag har intervjuat de som stoppats tre eller fyra gånger om dagen, när de hänger på sitt torg eller kör bil. Men också spännvidden av hur man upplever att bli etniskt profilerad, hur exempelvis romer som var med i polisens romregister ser det som en historisk kontinuitet.

Vad får det för konsekvenser?

– Det skapar frustration och ilska, hur de dagliga upplevelserna ackumuleras i kroppen. Men det får effekten att vissa när de ringer polisen inte uppger sitt riktiga namn, eller inte är lika intresserade att samarbeta med polisen. Då blir det ju ett problem för polisen själva.

Vad är den största faran med etnisk profilering?

– Faran är överhängande att de som utsätts får ett skadat förtroende för rättsväsendet och alieneras. Men från polisens logik finns det också en fara. De behöver förtroendet hos de de ska skydda för att lösa jätteallvarlig kriminalitet. Men man kan ju också se att i fallet med Peter Mangs drog polisen länge slutsatsen att offren måste haft kopplingar till organiserad kriminalitet, medan offren var helt random. Det gjorde att tog flera år innan det gjordes ett samband.

Du har ju också intervjuat poliser, vad säger de?

– Det första de säger är att de inte håller på med rasprofilering. Gräver man djupare så uppenbarar sig olika argument. Det ena handlar om att det finns enskilda rötägg som gör det. Ett annat är att inre utlänningskontroll kräver det. Det visar ju på det självklara i att poliser arbetar enligt politiska direktiv och att strukturerna bakom utvecklar den här polisblicken.