Efter sina 37 år vid makten hade Robert Mugabe nästan blivit en synonym med landet han kontrollerade. Nästan ingenting har kunnat sägas om Zimbabwe utan att också presidentens namn blivit nämnt.

Robert Mugabe var snarare fruktad än älskad, på grund av sin intelligens och politiska slughet. Men han fick aldrig möjlighet att dö vid makten, vilket tycks ha varit målet med hans ovilja att lämna ifrån sig sin post.

Presidenten är den enda som landet har haft sedan frigörelsen från Storbritannien 1980. Men förra veckan tvingades han till sist bort från makten efter att ha hotats av riksrätt av sitt eget parti Zanu-PF – samma parti som bara för några månader sedan godkänt honom som partiets enda presidentkandidat inför de nationella val som ska hållas kommande år.

Om han vunnit detta val hade Mugabe kunnat sitta kvar vid makten till sin 98-årsdag.

Förra veckan meddelade partiets centralkommitté via minister Obert Mpofu att man “med tungt hjärta” beslutat sig för att byta ledare. När Mugabe sedan vägrade att avgå frivilligt fick presidenten sparken.

Det var efter att vicepresidenten Emmerson Mnangagwa avsatts och sparkats ut ur Zanu-PF, anklagad för illojalitet och för att ha konspirerat för att få bort Mugabe, som presidenten på allvar tvingades till en sista strid för sitt politiska liv.

Mugabes mål tycks ha varit att bana väg för sin hustru Graces maktambitioner. Men efter att andra höga politiker som ansågs stå i vägen för hennes mål att skapa en dynasti hade röjts undan gick han för långt – enligt landets armé, partiet och folket i stort. Till sist stoppades presidenten.

Under förra veckan rullade arméfordon in på huvudstaden Harares gator, medan Mugabe och hans familj sattes i husarrest och armén övertog kontrollen över de statliga etermedierna. Förklaringen från armén var att landet måste bli av med “kriminella” som förlett presidenten, och har inte beskrivits som en militär statskupp.

Men klart är att politiken fått ge vika för vapenmakt, vilket innebär att den framtida kursen för Zimbabwe är oklar.
Mugabe är redan historia. Tyvärr har han förstört det arv han hade kunnat lämna efter sig för 20 år sedan.
Eddie Cross, ekonom och parlamentsledamot
Robert Mugabe är den tidigare läraren som blev en revolutionär ledare och sedan statsman och nationsbyggare. Hans utvecklingssatsningar anses ha bidragit till att många utbildade och duktiga zimbabwier har lyckats nå framgångar i olika delar av världen. Men många av dessa medborgare förstod också tidigt hur deras rättigheter försvagades i takt med att Mugabe konsoliderade sin maktställning.

– Mugabe är redan historia. Tyvärr har han förstört det arv han hade kunnat lämna efter sig för 20 år sedan, säger ekonomen och parlamentsledamoten Eddie Cross.

– Nu kommer han i stället att bli ihågkommen som den man som förstörde vår jordbruksindustri, fick hungern att nå fram till en majoritet av folkets hem och tillät att Afrikas mest mångsidiga ekonomi kollapsade.

Eddie Cross säger att under Mugabes styre har befolkningens inkomster minskat med två tredjedelar, liksom jordbruksproduktionen, medan industrin tappat över 80 procent, samtidigt som endast en tiondel av den vuxna befolkningen har ett riktigt arbete. Enligt honom är det på grund av Mugabe som över fem miljoner zimbabwier har flyttat utomlands, varav de flesta varit välutbildade.

Eddie Cross, som är en av grundarna av oppositionspartiet MDC, säger att landet står inför en lång rad kriser på ekonomiska områden, men också inför ett läge där folkets förtroende för staten, banksystemet och politiken är kört i botten.

– Alla dessa frågor måste hanteras samtidigt, säger han.

För att ha en möjlighet att lyckas med detta krävs det att en ny regering bildas – som både har befolkningens stöd och kan lyckas övertyga omvärlden att man har förmågan att hantera alla de problem som finns i landet, i första hand de ekonomiska.

Eddie Cross är övertygad om att det internationella samfundet kommer att kräva att demokratin återupprättas omgående, liksom respekten för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.

Den som nämnts som ny ledare för Zanu-PF är den tidigare vicepresidenten Emmerson Mnangagwa, 75, vars uteslutning ur partiet nu har upphävts. Han är en gammal allierad till Mugabe, som har haft flera höga positioner inom partiet och anses förmögen att agera hänsynslöst mot politiska opponenter.

Frågan är nu vad som väntar i landet. Landets armé har efter den senaste tidens händelser framställts som hjältar. Men människorättsjuristen Dave Coltart, som tidigare var medlem av regeringen, varnar dock för att fira Mugabes sorti från makten allt för mycket, eftersom det fortfarande är oklart vilka målsättningar som militären har.

I en färsk krönika i sydafrikanska Daily Maverick skriver Dave Coltart att “mitt i all eufori får vi inte glömma att det var samma generaler som tillät Mugabe att behålla makten 2008 och 2013”. Han uppmanade samtidigt alla zimbabwier att minnas att det var militären och landets krigsveteraner som gick i täten för allt det våld som utspelades sig efter valet 2008, i syfte att se till att Mugabe förblev vid makten.

“Vårt budskap till militären måste nu vara: Tack för att ni rensat upp i den röra ni skapat, men nu måste ni återgå till era baracker så snabbt som möjligt och aldrig mer blanda er i valprocesser”.
Familjer har slitits isär, men nu är jag lycklig över att människor har befriat sig från sin rädsla.
Jennie Williams, grundare av Women of Zimbabwe Arise
Dave Coltart varnar för att den stora faran i nuläget är att militären kommer att vilja ha kvar sin nya kandidat vid makten, oavsett vad folket vill. Av det skälet måste “vi och det internationella samfundet göra det klart och tydligt för militären att de inte ska ha någon annan roll i ett kommande valet än att hjälpa polisen att upprätthålla ordningen”.

Under flera decennier har rädsla varit det främsta maktinstrument som Mugabe och hans anhängare använts sig av för att tysta och undanröja avvikande röster. Under mycket lång tid fungerade den metoden.

Människorättsaktivisten Jennie Williams, som grundat kvinnorörelsen Women of Zimbabwe Arise, Woza, är en av dem som råkade illa ut efter att trotsat rädslan mot Mugabes regim. Vid mängder av tillfällen har hon blivit gripen efter att ha kritiserat regeringen.

Nu vill hon att rättvisa skipas.

– Jag vill ha rättvisa för landet, för folket, för min familj. Många människor led under Mugabes styre och står i dag utan arbeten och kan inte betala sina räkningar. Familjer har slitits isär, men nu är jag lycklig över att människor har befriat sig från sin rädsla, säger hon.