Litteratur #72/2017

Vilse i pannkakan

Romandebuterande Marianne Lindberg De Geer har svårt att hålla sig inom ramarna för det som sorteras in som personligt respektive offentligt. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

[BOK] På drift Marianne Lindberg De Geer Brombergs, 2017 Samtidigt som Marianne Lindberg De Geers retrospektiv Full speed ahead visas på Färgfabriken i Liljeholmen i Stockholm (pågår fram till den 29 november), vilken Arbetaren också skrivit om, har hon också utkommit med romanen På drift, som man nog skulle kunna kalla ”inspirerad av” hennes egen […]


[BOK] På drift
Marianne Lindberg De Geer
Brombergs, 2017

Samtidigt som Marianne Lindberg De Geers retrospektiv Full speed ahead visas på Färgfabriken i Liljeholmen i Stockholm (pågår fram till den 29 november), vilken Arbetaren också skrivit om, har hon också utkommit med romanen På drift, som man nog skulle kunna kalla ”inspirerad av” hennes egen uppväxt. Det tänker man efter deklarationen ”en flicka som kunde vara jag” och en mängd likheter i handlingen med författarens egna erfarenheter som hon berättat om tidigare.

Enligt Expressen fick hon censurera sitt Sommar-program 2016 (hörvärt fortfarande på webben), vilket irriterade och fick henne att tala om ”kränkthet på modet”. För konstnären och numera också författaren har svårt att hålla sig inom ramarna för det som sorteras in som personligt respektive offentligt, hennes konst är full av referenser till det som en flicka tuktad i en borgerlig läkarfamilj under 1940- och 50-talen fick veta inte var lämpligt att torgföra. I På drift torgför hon utan censur vad det får för konsekvenser.

Den vanliga katalogen av gränslöshet från de vuxna, och övergrepp och därtill hörande försvar i form av att låtsas oförstående till vad som händer formulerar hon så det är hjärtskärande.

Berättelsen om ”Mona” som vinglar omkring ganska vilse i pannkakan och åtminstone i början av sina tonår försöker tänka att vad mamma säger inte kan vara sämre än något annat är lätt igenkännbar för varje ung människa, och alldeles särskilt så småningom för flickor. Den vanliga katalogen av gränslöshet från de vuxna, och övergrepp och därtill hörande försvar i form av att låtsas oförstående till vad som händer formulerar hon så det är hjärtskärande.

Hon talar för många även om just hennes miljö har sin särprägel; först som desorienterad praktikant på ett hem för ensamstående mödrar i Tyskland, och därefter som nyfiken barnflicka i London med stadens lockande musikscen som visar sig bra sjaskig och brutal.

Språket är både lite klumpigt och uppräknande, samtidigt kaxigt på det där unga, irriterande viset, vilket ger associationer till en dagbok skriven av en så kallat ”ung vuxen” – inte vuxen alls alltså. Det skapar en kongenialitet som släpper läsaren ibland nästan obehagligt nära inpå. Som om man var med och betraktade övergreppen och övergivenheten utan att agera – och hur ofta är man inte det? Det är många och stora klumpar som samlas i magen under läsningen.

Jag faller handlöst från första sidan till den sista.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp