Kvinnan efter bebisfabriken

Den fertila kvinnan ses med blida ögon i den sociala fabriken – hon behövs nämligen för samhällets fortlevnad. Unga, arga kvinnor sluter sig samman för rätten till bra förlossningsvård. Det är något de dementa kvinnorna som ligger nerkissade i korridorerna på landets akutmottagningar inte har lika lätt för.

Arga kvinnor går med rätta samman och kräver sin rätt till förlossningsvård. Få andra patientgrupper hörs och syns så mycket som de gravida kvinnorna. Troligtvis för att de är bra på vad de gör, men de är också unga och friska till skillnad från många andra som behöver sjukvård.

Dessutom ses den fertila kvinnan med blida ögon i den sociala fabriken. Barnafödandet är nödvändigt för samhällets fortlevnad och den fertila kvinnan en potentiell bebisfabrik. Under graviditeten följs den gravida kvinnan minutiöst med mödravård befriad från egenavgift.

När fabriken levererat sin vara återstår bara ett besök, en efterkontroll, trots att nyförlösta kvinnor tveklöst kan drabbas av både små och stora bekymmer.

Gamlingarna erbjuds inte dyrbar transport till annat landsting eller annat land. De får vackert ligga kvar på akuten till dess någon annan gamling kan skrivas ut.

Men det är ändå en lindrig kvinnosituation jämfört med tanternas. Kvinnor lever som bekant längre än män, och många kvinnor har relationer med äldre män. Alltså finns det många fler änkor än änkemän. När maken bli gammal och skruttig finns hustrun vid hans sida. När det är hennes tur är han redan borta.

De dementa kvinnorna som ligger nerkissade i korridorerna på landets akutmottagningar har inte förmågan att gå samman och kräva bättre vård och kontinuerligt sjuksköterskestöd. Liksom förlossningsplatserna ibland inte räcker till finns heller inte tillräckligt med platser för äldrevård – geriatrik.

Och gamlingarna erbjuds inte dyrbar transport till annat landsting eller annat land. De får vackert ligga kvar på akuten till dess någon annan gamling kan skrivas ut.

Det finns egentligen ingen anledning att kämpa för vård bara för vissa kvinnor.

Vi kommer aldrig bevittna demonstrationen ”Demensvrålet”, men bebisfabriken har ett bäst före-datum och en dag blir också du och jag sådana som ingen politiker vill satsa extra miljarder på. Och det finns egentligen ingen anledning att kämpa för vård bara för vissa kvinnor.

Tvärtom har vi med ork ett ansvar att stå upp för de som ramlat och slagit sig och inte är säkra på vilken dag det är i dag. För kvinnor med tarmvred eller cancer i de magar som också en gång varit bebisfabriker.

Vi vill inte ha mest vård åt de som vrålar högst, utan åt de som mest behöver den. Eller hur?