Det var studenter som bor i Hawkridge House, ett hus med enbart studentlägenheter, drivet av UCL, som gick ut i strejk. När huset, beläget i Kentish Town i norra London, för några månader förvandlades till en byggarbetsplats, utan vidare notis fick studenterna nog.
Att studieron försvann på grund av buller och stök var bara pricken över i:et. Dåligt underhåll, råttor, möss och skyhöga hyror hade länge stört de boende.
De boende kom samman, organiserade sig och på vårkanten bestämde de sig för att sluta betala hyran. Först ledde detta till hot, bland annat om att alla strejkande studenter skulle bli avstängda från sina kurser.
Men härom veckan kom beskedet att de nu i stället får en ersättning motsvarande nio veckors hyror, precis den summa studenterna krävt.
Angus O’Brien, ansvarig för studentboendet i Hawkridge House, berättar för tidskriften Vice att han är väldigt glad över vinsten.
– Det har varit en oerhört lång strid som startade för över sju månader sedan, och om jag ska vara helt ärlig så känns den här vinsten hur bra som helst, säger han till tidningen.
Men det här var inte den första lyckade hyresstrejken i London i år. Till exempel tillkännagavs det bara en månad tidigare att elever i andra UCL-boenden, efter strejker och aktioner fått kompensation för de omständigheter de tvingats leva. Omständigheter som beskrivits som outhärdliga.
– Det här har gjort att förhållandet mellan studenterna och UCL har förändrats helt. Nu är de snarare rädda att vi ska göra det här igen. Och det är precis vad vi kommer göra. Fast i en större skala och för hela universitetet. Tanken är att vi ska kräva en rimlig hyra för alla studenter, säger Angus O’Brien till Vice.
Det har även funnits tankar och försök att sprida den här metoden utanför UCL. Den vänsterautonoma gruppen Plan C, som har lokalorganisationer på flera håll i Storbritannien, är en av de organisationer som varit involverade i hyresstrejkerna i England de senaste åren.
Arbetaren ringer upp Alex Smith, från organisationens lokalgrupp i London. Han tror att det är nödvändigt att det här sprider sig.
– Grupper liknande Cut the rent har formerats på flera håll i England på senare tid. Både i Sussex och i Bristol har kampanjer som uppmanar till strejk startats efter framgångarna på UCL, och på Goldsmith University i London.
Även då det handlar om andra villkor, med andra hyresavtal och med många gånger långt mer osäkra livssituationer, tror Alex Smith att om den bostadssituation som nu råder i England ska ändras måste fler våga ta risken och hyresstrejka. Även utanför universiteten.
– Utmaningen vi står inför nu är att sprida den här aktionsformen – hyresstrejken – till att inte bara handla om studenthyror. Det är nödvändigt att också vi som bor i kommunala bostadsbolag och i andra hyresformer börjar använda oss av de här sätten, säger Alex Smith till Arbetaren.
Att slåss mot hyreshöjningar kan kanske bli starten på en ny rörelse för kostnadsfri utbildning.
Angus O’Brien, från Hawkridge House
Även Angus O’Brien från Hawkridge House är inne på den linjen. Förhoppningen hos honom är att deras hyresstrejk kan inspirera andra människor som betalar ockerhyror, eller som lever i undermålig standard.
– Universiteten är en jättebra testplats för bostadsaktioner. Studenterna har alla samma hyresvärd, de bor på samma plats och det finns redan ett socialt sammanhang. Det extra viktigt att vi som kan gör det, för att få folk att förstå att det fungerar. När vi skapat exempel på kollektiv aktion här så kan det appliceras på den större kampen.
Angus O’Brien tror också att vinsterna i Hawkridge House och Campbell House kan tjäna som bra exempel på hur man kan ta tillbaka kontrollen över sin bostadssituation och sin utbildning.
– Att slåss mot hyreshöjningar kan kanske bli starten på en ny rörelse för kostnadsfri utbildning. Om universiteten inte kan tjäna pengar på sina studenter som hyresgäster så kanske de måste börja knäböja hos regeringen och be dem om att skjuta in pengar till ett fritt utbildningssystem, säger han till Vice.