Den obekväma trevligheten

Det tjänstefolk som en gång skulle synas men inte höras måste nu var glada och starka i varje kontaktyta i samhället vars managementsyn är så påtaglig att inte ens statliga monopol slipper undan. Håll dig på mattan, och var alltid obekvämt trevlig.

Signerat
Andréa Hillgren.
Foto: Jan-Åke Eriksson

För ett par månader sedan fick jag ett erbjudande om möjligheten att eventuellt arbeta på Systembolaget över sommaren. Ett statligt ägt företag vars syfte inte är att sälja, utan att hålla ett vakande öga på, och retoriskt fördöma, befolkningens alkoholkonsumtion.

Jag fick en intervjutid och tog mig dit. Väl på plats mötte jag 24 andra arbetssökande personer som var inkallade till samma intervju. Under tre timmar följde en trevlighetstävling. Vem av oss var bäst på att lägga huvudet på sned och se omänskligt pedagogisk ut? Vem hade ett glatt kundbemötande dag som natt? Vem var glad och trevlig, trots den tryckta stämningen i rummet fyllt med konkurrenter om samma plats i det desperata behovet av försörjningsmedel?

Jag förstod att det enda kriteriet arbetsköparna på plats ville veta var vilka som pallade trycket – vem som bet ihop i pressade situationer.

Under intervjun gastades det om högklassig service, glatt humör, morgonpigghet och lagarbete som om vi befann oss på en försäljningskurs.

Under intervjun gastades det om högklassig service, glatt humör, morgonpigghet och lagarbete som om vi befann oss på en försäljningskurs. ”Det handlar om att ge Systembolaget ett gott anseende och därmed garantera monopolets fortsatta varande”, kläckte en av arbetsköparna ur sig.

Monopolets varande, statens reglering av vår alkoholkonsumtion, ligger nu i försäljningsinställningen hos arbetarna på golvet. Hur ska vi få dem att inte sälja ut oss till privata aktörer?

För arbetarklassen handlar det sällan eller aldrig om grundläggande kompetens, meriter, erfarenheter eller personlighet. Det gäller att bita ihop och visa upp den ljusa sidan i varje given situation. Det tjänstefolk som en gång skulle synas men inte höras måste nu var glada och starka i varje kontaktyta i samhället vars managementsyn är så påtaglig att inte ens statliga monopol slipper undan. Håll dig på mattan, och var alltid obekvämt trevlig.

Trots allt hänger det på arbetar- och tjänsteklassen att bibehålla välfärden i stat och allmännytta. Facken och landvunna arbetarrättigheter har givit oss nya arbetsvillkor – men står tandlösa mot den hord av privatiserande aktörer som nu hotar det vi sett som självklart. Det överhängande hotet är inte längre aga eller arbetslöshet, det är arbetets varande eller icke-varande, och det har börjat gnaga på vår välfärdsapparat.

Än kan vi inte använda utnötta smilband som argument för stridsåtgärder.