Utrikes #49/2017

Jämställt ägande av stor vikt i kampen mot torka

Indiska kvinnor i färd med att skörda ris. Foto: Anupam Nath/TT

I de allra flesta utvecklingsländer är rätten till jordbruksmarker förbehållna männen. Detta trots att stärkta rättigheter för kvinnliga småbönder kan ge många positiva effekter för hela samhällen.

Ursprungsbefolkningen i delstaten Meghalaya i nordöstra Indien har sedan länge gått mot strömmen. Här döps barnen efter sina mammor och familjernas jordar ärvs av döttrarna.

I Meghalaya är det sedan länge tradition att det är kvinnorna som beslutar vad som ska odlas på deras marker och hur jordarna ska skyddas. Enligt bedömare har det skapat ett jordbruk som lättare kan anpassas till klimatförändringar och där livsmedelsförsörjningen är tryggad.

Men delstaten skiljer ut sig markant från de flesta andra utvecklingsländer, där de allra flesta kvinnor väger mycket lätt när det ska tas beslut som rör jordbruket. Vanligtvis finns det heller inga lagar eller regler som stärker kvinnors rättigheter att ta beslut om de jordar de arbetar på och som ger deras familjer den mat de behöver.

En ny rapport från organisationen Rights and Resources Initiative, RRI, visar att det saknas sådant skydd för ursprungsbefolkningars kvinnor i 30 studerade låg- och medelinkomstländer i världen.

– Det internationella skyddet för ursprungsbefolkningars och landsbygdens kvinnor i förhållande till jordrättigheter saknas generellt i de nationella lagarna, säger Stephanie Keene, vid RRI.

Bland många ursprungsbefolkningar är det kvinnorna som producerar maten och sköter om de traditionella markerna.
Victoria Tauli-Corpuz, som är FN:s särskilda rapportör för urfolks rättigheter

I de 30 länder som pekas ut i rapporten finns tre fjärdedelar av alla utvecklingsländers skogar, vilkas betydelse är stor i arbetet för att minska klimatförändringarnas effekter. I Sydasien är tre fjärdedelar av befolkningen beroende av jordbruket, och över hälften av regionens småbönder är beroende av nederbörd för bevattning.

– Bland många ursprungsbefolkningar är det kvinnorna som producerar maten och sköter om de traditionella markerna. Att säkerställa deras rättigheter innebär ett stärkt skydd för hela befolkningarnas möjligheter att gemensamt äga de marker och skogar som de skyddat och varit beroende av i många generationer, säger Victoria Tauli-Corpuz, som är FN:s särskilda rapportör för urfolks rättigheter.

Stephanie Keene säger att Indien och Nepal tillhör den grupp av länder där lagstiftningen ligger efter i fråga om kvinnors rättigheter kring att äga jordar.

I Sydasien kan regeringarna visserligen ha godkänt internationella regler som slår fast kvinnors rättigheter, men trots detta tillämpas inte reglerna i fråga, påpekar Madhu Sarin, som i Indien var med och drev igenom en lag om landets skogar. Nu återstår arbetet med att få lagen att också tillämpas.

– När regeringar har ratificerat internationella konventioner så har de också i princip meddelat att de nationella lagarna ska stämma överens med dessa. Men det är en enorm klyfta mellan dessa uttalanden och hur de tillämpas i praktiken, säger Madhu Sarin.

Fattiga landsbygdskvinnor i utvecklingsländer är av avgörande betydelse för deras familjers överlevnad.
Monique Barbut, chef för UNCCD

Enligt FN:s organ mot ökenspridning, UNCCD, är en metod för att motverka torka – ett naturfenomen som dödar flera människor än alla andra former av naturkatastrofer – att driva igenom jämställda lagar när det gäller markrättigheter.

”Fattiga landsbygdskvinnor i utvecklingsländer är av avgörande betydelse för deras familjers överlevnad”, skriver UNCCD:s chef Monique Barbut i en ny rapport, där hon samtidigt understryker att det måste vara en viktig utgångspunkt i kampen mot förstörelse av marker och en tilltagande brist på vatten.

FN:s jordbruksorganisation, FAO, har i en rapport visat att om världens kvinnliga småodlare hade samma förutsättningar som männen så skulle deras matproduktion kunna öka med mellan 20 och 30 procent. Detta skulle i sin tur kunna ge mat till upp emot 150 miljoner människor.

Samtidigt driver klimatförändringar på en utveckling där befolkningarna förändras på många platser. I takt med att allt fler män reser från sina hemregioner i jakt på arbeten blir allt fler kvinnor kvar som ensamma förvaltare av jordbruksmarker, vilket ger dem ett ännu större ansvar.

I hälften av världens 15 befolkningsmässigt största länder beräknas andelen hushåll öka där kvinnor själva bär ansvaret. Det gör behovet av att säkra kvinnors jordrättigheter än mer viktigt.

– Där kvinnors rättigheter är svaga när det gäller tillgång till att bruka och kontrollera skogar och andra resurser, hotas också deras möjligheter att sköta sina kulturella och ekonomiska åtaganden, vilket gör att hela familjer och befolkningar blir lidande, säger Stephanie Keene.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga