Varför manifesterar du på söndag?
– Jag tycker att det är viktigt att visa solidaritet med dem som kämpar för fred och rättvisa i Israel och Palestina, både bland judar och palestinier. Och dessutom visa att vi inte glömt vad som hände för 50 år sedan och allt det som hänt sedan dess. I dag har konflikten tyvärr hamnat i medieskugga och omvärlden verkar ha accepterat dagliga brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

På vilket vis tycker du att läget har förändrats sedan ockupationen inleddes för 50 år sedan?
– I början kunde man om man ville vara välvillig och tro att det var temporärt. Nu vet vi att det inte är så och det känns tyvärr som vi nått ”the point of no return”.
– För 50 år sedan kunde man dessutom på några sätt hävda att Israel var en demokrati, det fanns åtminstone visst fog för att mena det. Nu är allt sådant som bortblåst. De berövar palestinierna alla former av demokratiska rättigheter och Israel har förvandlats till något liknande en apartheidstat. Hela samhället har förråats.
Vi kan inte sitta här och säga hur de ska lösa konflikten, däremot kan vi kräva att alla som bor i området ska ha lika rättigheter och skyldigheter och att folkrätten och Genévekonventionerna respekteras.
Vad tror du om framtiden för Israel och Palestina?
– Vi vet ju av historien att regimer man tidigare trott varit oövervinnerliga kan försvinna. Frågan är bara vilket pris människor kommer att få betala. Blir det genom ett enormt lidande eller går det att hitta en Sydafrikansk väg genom förhandling. Men vi kan inte sitta här och säga hur de ska lösa konflikten, däremot kan vi kräva att alla som bor i området ska ha lika rättigheter och skyldigheter och att folkrätten och Genévekonventionerna respekteras. Så är det ju inte i dag, och det är det vi måste koncentrera oss på.
– Jag vill ju gärna tro att det kommer att lösas, men man måste samtidigt vara ärlig och säga att det inte ser bra ut. Högern och religiösa fundamentalister har tagit över på båda sidor.