Vi minns Hans Sandberg

Stig Dagerman-kännaren och tidigare Arbetarenmedarbetaren Hans Sandberg har avlidit i en ålder av 85 år. Ahto Uisk har skrivit en text till hans minne. Vi återpublicerar här även en av Sandbergs artiklar om Stig Dagerman ur Arbetaren, närmare bestämt nummer 51–52 1975.

Kultur
Hans Sandberg blev 85 år.
Foto: B. Larsson, 1965

Ahto Uisk, Arbetarens chefredaktör mellan 1969 och 1983 och därefter tidningens kulturredaktör fram till 2001, skriver så här om den nyss bortgångne Hans Sandberg:

Hans Sandberg
har gått bort

Det kommer ett sorgebesked om Hans Sandberg. Han har dött, 85 år gammal, efter en tids sjukdom.

Han kanske inte är så känd bland yngre, men kolleger, äldre SAC-medlemmar och vänner av Arbetaren känner säkert till honom och något om hans gärning. Han ägnade ju mycket av sin forskning åt Stig Dagerman, han skrev ett och annat i Arbetaren och gav också ut böcker på Federativs förlag.

Det var genom Syndikalistiska Studentföreningen i Uppsala som han tog kontakt med mig. Han skrev en artikel i Arbetaren om anarkism som imponerade på mig, men trots sina höga krav på rättvisa i samhället, och på källkritiken i litteraturforskningen, så kunde han också vara charmerande och lättsam när han satte den sidan till. Det har skrivits att Hans Sandberg valde Stig Dagerman som forskningsobjekt därför att Hans själv skulle ha varit en anarkist. Detta är i mina ögon en ren konstruktion. Förvisso hade han sympati för rörelser på vänsterkanten, men den Hans jag kände under nära fem decennier hade inget av den desperation som anarkister, och jag träffade många sådana, hade som drivkraft. Snarare hörde han hemma på socialdemokratins vänsterflygel.

Hans skrev flera böcker om Dagerman, som kom ut på SAC:s förlag Federativs, t ex Den politiske Stig Dagerman. En bok vars tillkomst jag minns med glädje var Stig Dagerman – författare och journalist. Det var en bibliografi över Dagermans verk, och när den arbetades fram – den kom ut på Federativs 1975 – fick jag vara med och leka med bilder, verscitat och annat. Jag häpnade när den vanligen så allvarlige Hans genast sa ja till så gott som alla mina förslag. Bl a fick jag åka till Bonniers porträttsamling på Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm. Där lyckades jag för bokens skull utverka ett lån av Signe Lund-Aspenströms enastående fina teckning Den unge Stig Dagerman, som pryder sidan 15 i biografin.

Vår lilla krets kom också att innefatta Sonja och Conny Svensson. Sonja kom att bli chef för Barnboksinstitutet i Stockholm, och Conny professor i litteraturvetenskap i Uppsala. Min fru Ylva, utbildad apotekare men med ett levande kulturintresse, ingick också. Det var inte så märkvärdigt, allt var informellt; vi besökte konstutställningar, gjorde utflykter i August Strindbergs fotspår bl a till skrivarstugan på Kymmendö och titanens grav på Norra kyrkogården i Solna. Det var ett slags lättsam kulturkonsumtion utan inlärnings- och redovisningsplikt.

Hans redigerade Stig Dagermans samlade verk, och så småningom drogs han och Conny in i utgivningen av August Strindbergs samlade verk. Det var ett stort projekt, som länge leddes av Lars Dahlbäck. Mitt intryck var att de med liv och lust tog sig an det krävande arbetet. Volym efter volym av böckerna med de vackra vita skyddsomslagen lämnade forskarnas verkstad.

Jag var fascinerad av denna nära inblick i ett stort litterärt företag. Men så småningom kände jag ett behov av att distansera mig en smula. Visst var Strindberg ett språkgeni, men helt utan brister var han inte. Hur många korrekta fakta man än kan rada upp om titanen så finns där en kyla och en brist på empati.

Men jag hoppas och tror att Hans Sandberg, när hans svåra sista tid kom, ändå kunde mobilisera tröst från sina litterära studieobjekt och i någon mån förebilder. Men jag undrar om det i så fall inte var Stig Dagerman han vände sig till. Kanske inte så mycket de stora romanerna, som nyponblommorna bland de många dagsverserna. Han skrev dem snabbt, och vilka små mästerverk det kunde bli när han slapp förväntningarnas tyngd.

Farväl, Hans, vi glömmer dig inte.

Ahto Uisk

 
Högerklicka på artikeln av Hans Sandberg nedan för att få upp den i större format, eller klicka här för att öppna artikeln som pdf-fil!

Genom att klicka på denna länk kan ni även ta del av eller ladda ned Sandbergs bok Den politiske Stig Dagerman från 1979.