Regi: Lone Scherfig
Biopremiär 14 april
Det svenska 1940-talet tillhör inte det mest dramatiserade på film. Naturligtvis bjuder inblandningen i andra världskriget på större dramatik i övriga Europa, även om författare som Ola Larsmo och Klas Östergren har berättat om att även lilla ”neutrala” Sverige, bakom kulisserna, ägnade sig åt spionage och annan verksamhet i samarbete med olika parter i kriget.
När det gäller människors vardag i spelfilm och dokumentärer är det de brittiska och franska korksulorna, hattarna och skyddsrummen i tunnelbanan som vi sett mest av.
Detta är en produktion där garvade kvinnor står för regi, manus och förlaga.
Danska Lone Scherfig har en internationell karriär med hjärtegoda och humanistiska filmer som fått stora tittarskaror, men hon glömmer inte klass- och genusfrågor. Dessa är huvudtema i hennes berättelser även om de inte skriker ut sin närvaro – och inte annonseras i förtexterna.
Under den så kallade Blitzen fällde Tyskland hösten och vintern 1940–41 omkring 50 000 bomber över London och 16 andra brittiska städer. En bra bit över 40 000 människor omkom under detta halvår.
Catrin Cole i Their finest hour får som arbete att putsa upp manus till propagandaministeriets spelfilmer så att de ska tilltala allmänheten och ingjuta mod och hopp i skräckfylld och slitsamt grå krigstid med en ”kvinnlig touch”. Hennes integritetsfyllda konstnär till man föraktar pragmatismen i hennes skrivande trots att det så småningom blir hon som försörjer dem båda.
Historien flyter till att börja med på i kända romantiska och lätt dramatiska vändningar, där Catrin utsätts för uppblåsta filmdirektörer, politiker och inte minst en högfärdig manlig filmstjärna på fallrepet, lätt att skratta åt, medan kvinnorna servar i kulisserna. Men detta är en produktion där garvade kvinnor står för regi, manus (Gaby Chiappe) och förlaga (Lissa Evans), och det blir efter ett tag tydligt att de känner till det mesta om kvinnliga strategier för att hantera underordning och osynliggörande, och vet hur det ska gestaltas.
På ett plan berättar filmen om vad uttrycket ”kvinnlig list” egentligen innebär (att i en social situation där kvinnors röster inte är välkomna försöka se bortom förnedringen och hitta metoder för att försöka göra sin röst hörd). Därför blir filmen också berörande med visst djup. En historia från en dramatisk tid som är berättad alltför sällan – som vanligt.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.