[FILM] David Lynch – The art life
Regi: Jon Ngyen, Rick Barnes, Olivia Neergaard-Holm
Biopremiär 14 april
Filmregissören David Lynch drar sig inte för att besöka de allra mest gåtfulla kvarteren i hjärnan, oavsett om de är skrämmande för den som vill gå på den soliga sidan av gatan.
Lynch slog igenom under 1980-talet, vilket inte är så konstigt; det var en tid då fascinationen över andliga och “undermedvetna” symboler var heta. Maktmänniskan med sina breda axlar och jättefrisyrer, och längtan efter att tolka världen genom gamla myter, låg inte så långt ifrån varandra. Drömfångare dök upp på var mans vägg, Freud var stor men Jung var den störste.
Tv-serien Twin Peaks, med sina vassa bröst-bergstoppar som skuggade staden, fick tonåringar – och vuxna också för den delen – att sitta klistrade framför tv:n under flera säsonger där det blev allt tydligare att upplösningen på gåtan vem som mördade Laura inte var det viktigaste. Lynch pepprade sin stad med abnorma karaktärer som hämtade ur några av kretsarna i Dantes inferno, plågade, förvridna både in- och utvärtes.
Egentligen är det bara en grabb från en småstad i nordvästra USA som berättar sina barndomsminnen som han delar med miljoner andra fyrtiotalistmän.
Hans drömlika menageri återfinns också i filmer som The Grandmother, Eraserhead, Elefantmannen och Blue Velvet. Inte alltid så PK, men när är det undermedvetna det?
Så småningom slipades det absurda galleriet av, men Lynch har alltid behållit en oroande respekt för det undermedvetnas rätt att hoppa upp i de mest olämpliga sammanhang. Självklart är man lite nyfiken på var dessa bilder och integriteten som gång på gång besegrar Hollywoods konformitet med sina styrande räknenissar uppstått.
Triaden av regissörer i dokumentären David Lynch – the art life har nog duktigt fått underordna sig intervjuobjektet som sitter i en studio och talar i en mikrofon, om sitt liv och sin konst, oavbrutet fascinerande. Egentligen är det bara en grabb från en småstad i nordvästra USA som berättar sina barndomsminnen som han delar med miljoner andra fyrtiotalistmän.
Han får barn och gifter sig tidigt, börjar konstskola i de ruffiga delarna i industristaden Philadelphia och upptäcker så småningom filmen som konstform. Hela tiden uppmuntrad och underhållen av framgångsrika manliga konstnärer och filmregissörer.
Nu 71 år gammal och småbarnsförälder igen sitter David Lynch på sin soliga terrass i Los Angeles och låter sin dotter vara med i leken som han aldrig slutat med. Med fantasin som ventil och riktningsvisare.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.