Inrikes #27/2017

Weihe: Låglönesatsning inte normerande

Omedelbart efter att avtalet undertecknats gick Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe (bilden) ut i media och deklarerade att ”märket” är procentsatsen och avtalslängden inget annat. Som ett eko av förra avtalsrörelsen har industriarbetsköparna alltså även nu en annan tolkning av märket än vad facken har. Foto: Fredrik Sandberg/TT

När arbetsköparna efter hårt motstånd gav sig och accepterade LO:s låglönesatsning utropade facken seger. Nu skulle den bli normen för alla efterkommande avtal. Men så lätt tänkte inte arbetsköparna ge sig, visar det sig.

Innan industriavtalet undertecknades, med låglönesatsning inkluderad, såg det länge mörkt ut för LO-samordningens låglönesatsning. Arbetsköparna gjorde hårt motstånd och hotade med att säga upp industriavtalet om IF Metall fortsatte framhärda i kravet.

Väl på plats var den fackliga inställningen att låglönesatsningen nu är en del av ”märket”, och därmed kan tas in i samtliga efterkommande avtal i år.

– Det som är nytt och banbrytande är att nu behöver inte låglönegrupper betala sin ökning genom att sälja bort villkor. Nu kan alla titta på industriavtalet och se att märket är 6,5 procent plus låglönesatsning, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i IF Metall.

Men lyckan kan bli kortvarig. Som ett eko av förra avtalsrörelsen, där LO och Svenskt Näringsliv tycktes ha kommit överens om att det fanns två märken, men där arbetsköparna sedan bytte fot, har industriarbetsköparna även nu en annan tolkning av märket. Omedelbart efter att avtalet undertecknades gick Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe ut i media och deklarerade att ”märket” är procentsatsen och avtalslängden inget annat.

– Märkessättningen består av tre saker: nivån är 6,5, perioden är tre år och riktningen är rak, säger Anders Weihe till Arbetet.

Samma dag som avtalet undertecknades gick även Almegas vd Anna-Karin Hatt ut i ett pressmeddelande i frågan. Där deklarerade hon tydligt att om hennes motparter ska ha in någon låglönesatsning får de betala från sina 6,5 procent.

– Skulle det visa sig att Almega-förbundens motparter kräver en låglönesatsning liknande den som nu görs inom industrin måste en sådan satsning rymmas inom märket. Det betyder att vi i så fall måste räkna på vad en låglönesatsning skulle kosta i våra branscher, och enas om hur detta i så fall ska finansieras inom ramen för märkets 6,5 procent under tre år, säger Hatt i pressmeddelandet.

IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä är dock övertygad om att det bara är retorik.

– Det är bara att titta i teknikavtalet vad det står. Visst, i medlarnas hemställan står det 6,5 procent, men man kan se i avtalet att man gjort de räkningar som låglönesatsningen innebär. För mig är det inte viktigt vad Weihe säger.

För mig är det inte viktigt vad Weihe säger.
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare, IF Metall.

Till tidningen Arbetet förtydligar Anders Weihe sitt budskap när han får frågan om han alltså menar att låglönesatsningen inte kommer att betraktas som normerande.

– Inte i den industrinormering som också är det som är frågeställning för Medlingsinstitutet och liknande. Sedan får facken föra vilka resonemang de vill, men det är det här som är normerande, säger han till tidningen.

Låglönesatsningen, som är relativt blygsam, är dock av principiell vikt för både arbetsköpare och fack. I bakgrunden ligger en stående konflikt parterna emellan. Arbetsköparna vill ha en lönebild med så stora löneskillnader i samhället som möjligt, medan facken strävar efter minskade klyftor.

Men även om just denna låglönemodell inte kommer att ändra de rådande inkomstskillnaderna nämnvärt har modellen som del av märket en än större betydelse för sammanhållningen mellan LO-facken. I förra avtalsrörelsen bröt LO-samordningen samman och 6F-facken krävde sedan mer än märket för att själva satsa på att ge mer åt de lägst avlönade inom facksammanslutningen.

Bland de fack som måste anpassa sina löneanspråk efter vad facken inom industrin kommit överens om har missnöjet länge pyrt med hela industriavtalsmodellen. Att se till att låglönesatsningen var tillgänglig för alla facken har därför varit nödvändigt för att hålla samman LO.

Allt är nu beroende av hur Medlingsinstitutet tolkar frågan. Men hos myndigheten har man ännu inte bestämt sig för vems tolkning som ska råda.

– Vår grundhållning är att det är industrins parter som kommer överens. Vad det betyder i den aktuella är något vi håller att analysera just nu, säger Bo Andersson, informationsansvarig på Medlingsinstitutet.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga