Utrikes #17/2017

Pakistansk provins skärper kraven vid utredning av våldtäkt

Manifestation i Lahore 2013 mot socialt, ekonomiskt, fysiskt och sexuellt våld som drabbar ett ökande antal kvinnor i det pakistanska samhället. Endast i knappt 4 procent av våldtäktsfallen leder en anmälan till fällande dom, uppger organisationen War against rape. Foto: K.M. Chaudary/TT

I februari antogs en ny lag i Sindhprovinsen i södra Pakistan. DNA kan nu användas som främsta bevis vid utredning av en våldtäkt. Flera pakistanska advokater uppger att många av polisens utredningar av våldtäkter brister.

I oktober förra året fattade Pakistans parlament ett enhälligt beslut om att fylla luckor i rättssystemet när det gäller sexuellt våld, och öka antalet fall som leder till fällande domar. Den 2 februari beslutade Sindhprovinsen att införa krav på DNA-test vid utredning av våldtäkt. Tidigare har det vid våldtäkter krävts ögonvittnen och omständigheter som pekat i en viss riktning, vilket har gynnat den som har anklagats för brottet. Få fall i landet har lett till fällande domar.

Men de nya lagarna innebär att det krävs DNA-test vid utredning av våldtäkt och att en dom ska meddelas inom tre månader. Domstolsförhandlingar kan hållas bakom lyckta dörrar och det blir nu möjligt att spela in vittnesmål. Föröd-mjukelsen som processen innebar tidigare ledde till att många familjer inte gick vidare med fallen till domstol. De nya lagarna innebär också att offrets identitet inte får avslöjas i medierna. Den som bryter mot det riskerar böter och fängelsestraff på upp till tre år. Tidigare har det hänt att medier publicerat både namn och bilder på personer som utsatts för våldtäkt.

Fauzia Viqar, ordförande för Punjabs kvinnokommission, PCSW, säger att de nya lagarna kräver att det finns en kvinna bland de poliser som är närvarande när bevis samlas in från våldtäktsoffer. Att ett offer känner förövaren ska inte heller betyda att det funnits ett samtycke,
säger hon.

I Pakistan dog en våldtäktsutsatt kvinna efter att ha satt eld på sig själv. Amina Bibi från provinsen Punjab våldtogs av fyra män i januari 2014. När åtalet lades ned mot männen dränkte den unga kvinnan in sig i bensin och satte eld på sig själv framför polisstationen. Ami-na Bibi dog se-na-re av sina bränn-skador. I en rapport från poli-sen som lämnades till Högsta domstolen hävdades att Ami-na Bibi inte hade blivit våldtagen. Det framkom senare att polisen varken samlat in rättsmedicinska bevis eller DNA.

Fallet fick stor internationell uppmärksamhet och satte fokus på situationen för tusentals våldtäktsoffer i Pakistan som drabbas hårt av luckorna i rättssystemet, synen på kvinnors ställning och negativa attityder hos polis och andra som utreder våldtäkter.
Enligt uppgifter från den pakistanska polisen anmäls omkring 3 000 våldtäkter per år i landet. Endast i knappt 4 procent av fallen leder en anmälan till fällande dom, uppger organisationen War against rape.

– En av de främsta anledningarna är att utredningarna av våldtäkterna brister, säger Asad Jamal, advokat i Lahore, som representerat flera våldtäktsoffer.

En av de främsta anledningarna är att utredningarna av våldtäkterna brister.
Asad Jamal, advokat, Lahore

Han säger att få poliser vet hur man samlar in bevis vid våldtäkter. Han berättar om ett aktuellt fall där polisen inte ens sparat de kläder som offret bar vid tidpunkten för brottet.

– Rättsmedicinska bevis och DNA ska vara tillräckligt för att en anmälan ska leda till fällande dom, men tyvärr förlitar sig domstolar i många fall på ögonvittnen i första hand, säger Asad Jamal.

Han påpekar att många av de drabbade tillhör de mest utsatta i samhället medan förövare ofta är inflytelserika personer. Han nämner kvinnor som arbetar i andra familjers hem och hänvisar till brotts-statistik som visar att flickor i åldern mellan 9 och 19 år från låginkomstfamiljer tillhör den mest utsatta gruppen.

Zia Awan, som har startat Madadgar National Helpline, ett journummer för utsatta kvinnor och barn, säger att bara en bråkdel av det verkliga antalet våldtäkter i Pakistan anmäls. Han kommer i kontakt med ett stort antal kvinnor som är tveksamma till att anmäla eftersom det kan innebära livslång stigmatisering.

– Straffriheten för förövare och de svårigheter som en anmälan innebär gör att många avskräcks från att anmäla, säger han.

Straffriheten för förövare och de svårigheter som en anmälan innebär gör att många avskräcks från att anmäla.
Zia Awan, grundare av Madadgar National Helpline

Faisal Siddiqui är advokat och arbetar i Karachi, bland annat med att företräda personer som utsatts för våldtäkt. Han berättar om en klient som behövde gå i samtal hos en psykolog i två år efter en rättegång eftersom den var så upp-slitande.

– Den negativa attityd som våldtäkts-offer möter i samhället och i kontakt med polis och advokater är det största hindret för rättvisans gång, säger han.

Shahid Ghani, en annan advokat i Lahore, säger att det tidigare fanns rättsliga bestämmelser i Pakistan som överförde skulden på offret och hänvisade till offrets karaktär. Om den som utsatts för våldtäkten haft kopplingar till förövaren eller varit socialt aktiv eller haft ”en modern livsstil” har polisen vid många tillfällen utgått från att uppgifterna om våldtäkt varit falska.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga