Skotsk fattigdom och 2000-talets missbruk

Nästa vecka har T2, uppföljaren till den kultförklarade filmen Trainspotting biopremiär i Sverige. Arbetaren åkte till Edinburgh för att kolla in filmen i förväg och besöka de skotska bakgator där förlagan till de människor som skildras i de båda filmerna lever i fattigdom, många av dem fast i vår tids beroenden – med eller utan heroin.

Den svarta komedin Trainspotting från 1996 handlade om ett gäng unga vänner och heroinister i Edinburgh, som kämpade med både livsfrågor, kärlek och konsekvenser av sitt drogbruk. Filmen blev kultförklarad, särskilt av den yngre generationen, och förväntningarna på en uppföljare har länge varit löjligt höga hos lojala fans. Samma förväntningar känner jag, när jag tar plats i en biosalong för att se T2 – Trainspotting 2 – i Edinburgh, där världspremiären ägde rum i slutet av januari.

T2 innehåller dock många av de ingredienser som vi älskade i den första filmen. Alla fyra (överlevande) karaktärer är tillbaka, spelade av samma skådisar som 1996. Den blonderade Sick Boy som arbetat som hallick och droglangare. Spud, snäll och harmlös, men fullständigt fångad av heroinet. Den psykopatiske och våldsamme Francis Begbie. Samt huvudpersonen Mark Renton, som i slutet av den första filmen svek de tre andra, stal 16 000 pund från en gemensam drogaffär och flydde landet.

20 år har passerat sedan dess. Renton har bott i Amsterdam och återvänder nu för första gången hem till Edinburgh, 46 år gammal. Där väntar både hans gamla vänner och demoner på honom. Så småningom kläcks en idé om att bygga en bordell för att tjäna pengar. Men allt går inte enligt planerna – särskilt inte när den hämndlystne Begbie återvänder.

I T2 återförenas Renton med Sick Boy och även hans flickvän Veronika, som bor i en av Edinburghs dyraste stadsdelar men kommit till Skottland som fattig prostituerad från Bulgarien.
Foto: TriStar

Den nya filmen flirtar mycket med den gamla, vilket lär glädja entusiasterna. ”Lust for life” av Iggy Pop öppnar åter igen upp den första scenen och det bjuds på flera minnesbilder från 90-talet.

Nostalgi är ett viktigt tema, liksom förräderi, försoning och droger. T2 ställer även existentiella frågor till personer som fått en livskris. Vad har jag gjort med mitt liv? Vad ska jag göra med resten av åren?

I slutet av 1990-talet, när Trainspotting kom, befann sig nära 30 procent av alla skotska barn i absolut fattigdom.

Men där finns också ett djupare tema: klassamhället. Filmen skildrar människor på samhällets botten i Skottland som sällan annars får någon särskild uppmärksamhet. Det är ett parallellsamhälle med de fattiga, de arbetslösa och lågutbildade, alkoholister, droganvändare och småkriminella. Folk som ”vanliga” människor inte alltid vill kännas vid, men som hjälpstiftelser fortfarande samlar in donationer till i små pengabössor på Edinburghs pubar.

I slutet av 1990-talet, när Trainspotting kom, befann sig nära 30 procent av alla skotska barn i absolut fattigdom. År 2016 levde 18 procent av hushållen i relativ fattigdom. Även om en gradvis förbättring skett är ensamstående mödrar och och arbetarklass i större städer fortsatt starkt fattigdomsdrabbade. Likaså är vissa områden långt värre drabbade av arbetslösheten, som låg på 5,1 procent i snitt över landet nu i januari.

Skottlands regering har satsat mycket krut på att framför allt hjälpa barnen för att bryta fattigdomens pånyttfödelse, men resultaten har varit marginella.

Stadsdelen Calton i Glasgow har i många år bebotts av irländska migranter och arbetarklass, och varit kraftigt fattigdomsdrabbat. Hit går hälften av auktionspengarna från T2.
Foto: Joakim Medin

De båda filmerna är baserade på romanerna Trainspotting och Porno av den skotske författaren Irvine Welsh. Han föddes själv i den slitna stadsdelen Leith i östra Edinburgh, där mycket av handlingen i böckerna och filmerna äger rum.

När T2 har premiär i USA i april ska material från filminspelningen säljas på auktion och pengarna skänkas till två skotska hjälporganisationer. I Glasgow rör det sig om Calton Athletic som arbetar mot missbruk i den mycket nedgångna stadsdelen Calton, känd för att ha Skottlands lägsta förväntade livslängd, 54 år, rapporterade Världshälsoorganisationen 2008.

När den första filmen kom så fanns inte alls sådan här service. I dag är problemet med heroin inte lika stort som då, men de som kommer in nu är nästa generation droganvändare.
Alice Heywood, arbetar för organisationen The Junction

I Edinburgh skänks pengarna till The Junction, som är baserad i Leith och har Irvine Welsh som en av sina mecenater. Organisationen arbetar med ungdomar mellan 12 och 21 år som har problem relaterade till alkoholism och droganvändning.

Produktionsteamet bakom T2 kom tidigare på besök dit och gav biljetter till premiärvisningen. The Junction sålde biljetterna för 3000 pund, vilka går till den fortsatta hjälpen till precis det samhällsskikt som Trainspottingfilmerna skildrat.

– När den första filmen kom så fanns inte alls sådan här service. I dag är problemet med heroin inte lika stort som då, men de som kommer in nu är nästa generation droganvändare. De är barnen till dem som var droganvändare under den första filmen, säger Alice Heywood vid The Junction, när jag kommer på besök.

The Junction började sin verksamhet 2005 och har hjälpt både den förra och nuvarande unga generationen, som har problem relaterade till droganvändning.
Foto: Joakim Medin

Produktionsteamet bakom T2 gjorde även research genom att träffa före detta droganvändare på Serenity Café i centrala Edinburgh, som drivs av nyktra narkomaner. På samma café träffar jag Scott, före detta heroinist och statist i T2. Han tror att en hel del biobesökare kommer göra en ytlig jämförelse mellan filmerna och klaga på att den nya inte visar lika mycket drogfyllt festande.

Men T2 reflekterar egentligen verkligheten. Hur alla de från Leith och andra fattiga områden som sögs in i heroinvågen – och överlevde – i dag försöker gå vidare med sina liv. Men då väntar i stället andra slags missbruk.

Varför har beroendet av droger uppstått från första början? I den nya filmen har huvudpersonen Renton gått från heroinist till träningsfreak. Egentligen är vi alla missbrukare av någonting i vårt samhälle. ”Du måste kanalisera ditt beroende, börja med boxning!”, säger Renton till Spud, som ännu lever med sprutorna.

Adrenalin, sociala medier, internetporr – folk är beroende.

Scott menar att allting egentligen handlar om att fly – från sig själv, sina känslor och från samhället. I dag är vissa beroende av Facebook, inte för att det förändrar hur de mår, utan för att det erbjuder verklighetsflykt. Precis som droger, träning, våld och mat också kan göra. Det blir allt vanligare och Scott tror det handlar om den stigande stressnivån i 2000-talets samhälle. Adrenalin, sociala medier, internetporr – folk är beroende.

Efter att ha lämnat heroinet kämpar Scott dagligen med dessa nya missbruk runt omkring sig. Men betyder det att han redan trillat dit på något nytt?

– Choklad. Jag kan inte sluta äta choklad. Nyligen slutade jag röka och då sade det bara pang. Eftersom jag också är en missbrukare. Så fort jag lägger undan en sak så måste mitt beroende manifesteras på ett annat sätt.