Rättslösa hyresgäster

När bostadsbristen diskuteras i siffror och abstrakta modeller hamnar människorna som drabbas av den i skuggan av debatten. En av de mörkaste sidorna av den extrema svenska bostadsmarknaden börjar först nu hamna i offentlighetens ljus – den fullständigt hänsynslösa exploateringen av landets hyresgäster.

Signerat
Björn Krogvig, Arbetarenmedarbetare.
Foto: Privat

En lägenhetshyra ska baseras på boendets bruksvärde. Bruksvärdet fastställs enligt ett antal kriterier och kan ändras om man till exempel lägger in en parkett, kaklar om badrummet eller installerar en induktionshäll – detta kallas för standardhöjande åtgärder. Hyreshöjningar efter en renovering speglar alltså inte hur mycket renoveringen kostade utan det nya bruksvärdet, där även till exempel områdets attraktivitet kan spela in.

I de fall där en hyresgäst vägrat skriva på medgivande för renovering dömer hyresnämnden i 9 fall av 10 till hyresvärdens fördel (protip: skriv ändå aldrig på!). I praktiken leder detta till att hyresvärden, utan ditt samtycke, kan byta ut ett antal saker i ditt hem för att sedan höja hyran, inte sällan med mellan 65 och 95 procent – och ha lagen på sin sida!

Hyresvärdarna renoverar därför sällan med hyresgästernas behov i åtanke utan snarare med maximalt vinstuttag som mål. Detta gäller även allmännyttiga bolag som sedan 2011 drivs med vinstkrav. Egentligen är det en variant av marknadshyror som resulterar i att inte ens ett förstahandskontrakt är en garanti mot hemlöshet.

I fredags skrev Arbetaren om en rapport från Hyresgästföreningen i Göteborg som visar på att en tredjedel av 23 000 tillfrågade hushåll kommer tvingas att flytta vid en femtioprocentig hyreshöjning. Undersökningen visar också att många redan i dag lever på gränsen till vad man klarar av rent ekonomiskt. För dem är även en minimal hyreshöjning högst kännbar och eventuellt tillräcklig för att tvingas flytta ut.

Det enda rimliga är därför renoveringar utan hyreshöjningar.

Det enda rimliga är därför renoveringar utan hyreshöjningar. Att lösa detta borde egentligen inte vara några konstigheter. I de flesta hus har sedan de byggdes en del av hyran varje månad gått till renoveringsfonder som ska användas vid till exempel stambyten och upprustningar. Dessa sparade fonder har dock påfallande ofta försvunnit från både offentliga och privatägda hyreshus exempelvis när de har bytt ägare – de har alltså hamnat i fickorna på fastighetsägarna.

Skillnaden, nej vänta nu – likheten, mellan ett oexploaterat oljefält och ett orenoverat hyreshus är att de bebos av människor som förr eller senare kommer att säga ifrån när deras hem hotas. Glädjande nog ser vi också att allt fler boende som står på sig mot giriga hyresvärdar.

Till exempel bildades föreningen Alla ska kunna bo kvar i Göteborg i samband med att hyresgästerna på Pennygången tog fajten mot Stena Fastigheter som ville lyxrenovera området. Konflikten slutade i att Stena, trots vinst i hyresnämnden, till slut tvingades ge upp planerna chockhöjningar av hyrorna. Nu arbetar Alla ska kunna bo kvar med praktisk solidaritet – att sprida kunskap om hur man som hyresgäst kan bemöta renovräkningshotet, att samla människor som befinner sig i såna konflikter och att opinionsbilda kring renovräkningar.

Det som verkligen har lönat i kampen mot renovräkningar är att organisera sig själva och vara bråkiga.

Att inte skriva på medgivande samt att gå med i Hyresgästföreningen kan fördröja processen, men det som verkligen har lönat i kampen mot renovräkningar är att organisera sig själva och vara bråkiga, ställa till med spektakel, exponera hyresvärdarnas övergrepp och göra livet surt för bolagen och politikerna som bestämmer. Demonstrationer, direkta aktioner och ockupationer verkar vara det som fungerar när lagen inte står på hyresgästernas sida.

TIPS: Aktivister och forskare har skrivit handboken Rätt att bo kvar för kamp mot renovräkningar, med praktiska tips och råd, skriven av och för dom som slåss för sina hem – den finns att ladda ner gratis här.