Nära 90 procent av Malawis export utgörs av bomull, tobak, te och socker. Den som reser genom landet möts ständigt av dessa exportgrödor. Sockerrör uppskurna i lagom längd transporteras på pakethållaren av försäljare på ­cykel, och små bomullslager liknande fångade vita moln förvaras i hägn vid fälten i hopp om att priserna går upp innan varan blir för gammal.

På samma sätt ligger hela nationens ekonomi i händerna på världsmarknadspriserna på dessa grödor. Mestadels exporteras de som råvaror. Socker där­emot förädlas inom landet, av ett enda bolag, Illovo.
Utan Illovo hade det inte funnits någonting här, inga arbetstillfällen.
Philip, som kör pickup mellan sockerbruket och det centrala samhället i Dwangwa
Illovo är ett sydafrikanskt företag med huvudkontor i Durban som producerar socker i sex länder i Afrika. I Malawi har de två bruk, ett i Nchalo i söder och ett i Dwangwa i norr.

– Jag älskar Illovo, säger Philip, som kör pickup mellan sockerbruket och det centrala samhället i Dwangwa i norra Malawi. Utan Illovo hade det inte funnits någonting här, inga arbetstillfällen. Nu har vi allt detta, säger han och gestikulerar mot de gröna fält som omger fabriken.

Resan kostar tre kronor, damerna får första tjing på en plats där fram, är det fullt blir det flaket. Tio minuter till bruket och sedan tillbaka igen på en lerig väg mellan fälten av en enda gröda – sockerrör. Fram till fabriken med dess plym av ånga, omgiven av arbetarbostäder, en skola för liten att rymma alla barn, ett litet sportfält och en informell marknad. Philip kör hela dagarna, men trots hans entusiasm över den ekonomi företaget skapat håller bilen knappt ihop. För att öppna den rostiga dörren krävs särskild ­expertis.

Även det rättvisemärkta rörsocker vi köper i Sverige från kooperativet Kasinthula nära Nchalo har producerats på Illovos bruk. Kooperativet odlar sockret, lönesättning och produktion sker enligt Fair Trades regler, och arbetarna får en levnadslön och en ­bonus. Delar av vinsten går dessutom in i en fond som arbetarna såsom delägare bestämmer över.

Pengarna har hittills gått till att förbättra hälsovården och tillgången till rent vatten. Skörden levereras till Illovo, som ensamt mäter kvaliteten på sockerrören, det vill säga halten av sukros, och ger tillbaka motsvarande andel färdigt brunt socker till kooperativet. Försäljningen av det hjälper till att säkerställa försörjningen för medlemmarna i Kasinthula. Men själva produkten kommer till största delen från socker som skördats under långt sämre villkor.

Veronica Karim arbetade på Illovo i 16 år. Hon fick ett kontorsjobb på bruket i Nchalo 1995 och trivdes bra med det. Över 90 procent av arbetarna på Illovo i Malawi är fackligt anslutna inom Sugar, plantation and allied workers union in Malawi, SPAWUM. Veronica Karim var inget undantag.

– Jag var bara medlem, inte aktiv. På den tiden ansågs det omoraliskt för en kvinna att ha en position inom facket. Alla andra var ju män, och en enstaka kvinna bland dem såg suspekt ut, säger hon.

I facket fanns inga kvinnor över fackklubbsnivå. Men ledningen såg att Veronica Karim hade kompetens. Ingen av dem hade studerat, men hon utbildade sig inom administration och företagsekonomi. Hon erbjöds att kandidera till vice generalsekreterare. Trots de förutfattade meningarna om kvinnor på ­ledande positioner tog hon chansen. Hon ville hjälpa människor. 2009 valdes hon till den första kvinnliga generalsekreteraren någonsin för SPAWUM. Hennes kollega Moses Soko valdes samtidigt till ordförande.

Fackföreningen SPAWUM bildades 1995 och organiserar nästan alla fast anställda på Illovo i Malawi. De för­lorade många medlemmar när företaget omstrukturerade verksamheten genom att outsourca vissa delar och ta in bemanningsföretag för andra. De arbetare som skördar socker på Nchalo är nu säsongsanställda av bemanningsföretag.

För några år sedan hade de flesta av dem fast arbete, men under omstruktureringen konstaterade företaget att deras arbete bara behövs under skördeperioden. De är fortfarande medlemmar i facket, och får ­bostad och vissa förmåner av företaget som alla andra, men bara under den tid de arbetar.
De har nästan aldrig möjlighet att spara pengar att ta med hem, de lever ur hand i mun.
Veronica Karim
Nästan alla de 4 500 säsongsanställda på Illovo arbetar med att skörda sockerrör. ­Under lågsäsongen mellan november och april har de inget arbete utan reser till hemtrakten, för att återanställas lagom till nästa skörd.

– De har nästan aldrig möjlighet att spara pengar att ta med hem, de lever ur hand i mun, säger Veronica Karim.

På frågan om alternativen till lönearbete säger hon att marken inte räcker till för alla att bruka. När jorden tar slut måste några ge sig av från trakten och söka arbete. Den som inte har någon utbildning eller andra möjligheter får ta de lågavlönade jobb som bjuds.

 

I april 2011 deltog Veronica Karim och Moses Soko i ett möte i Johannesburg mellan fackliga organisationer i södra Afrika som organiserar sockerarbetare. Under en programpunkt jämfördes löneläget mellan de olika länderna.

– Våra arbetare på fältet tjänar 325 kronor, berättade Veronica Karim.

Mutebele Kunda från Zambia, som höll i mötet, tittade bekymrat upp från sina ­anteckningar. Zambia räknas som ett av världens fattigaste länder. Ett år senare skulle deras arbetare lamslå sockerproduktionen i en strejk för att få upp lönerna från cirka 3 000 kronor i månaden.

Det var en väldigt dålig tvåveckorslön, konstaterade Mutebele Kunda.

– Det är månadslönen, svarade Veronica Karim.

Enligt Illovos årsrapport är Malawi ett favoritland, då det är så billigt att producera socker där. Företaget ökade vinsten med 31 procent förra räkenskapsåret och 39 procent av ökningen stod Malawi för. Totalt blev vinsten över en miljard kronor. Malawi har ratificerat ILO:s konventioner om de grundläggande fackliga rättigheterna.

Men att kalla till strejk eller lösa konflikter är långa och krångliga processer. En strejk som till synes utlysts enligt alla regler kan ändå bedömas som illegal av staten. Sådant gör det svårt för facken att utnyttja sina rättig­heter. Många företag nekar fackliga organisationer tillträde till arbetsplatsen och fackligt aktiva förlorar jobbet eller utsätts för trakasserier, vilket avskräcker andra från att engagera sig. Kvinnor tjänar mindre än män och får sällan tillgång till mer kvalificerade och bättre betalda arbeten.

En arbetare som skördar socker för ­Illovo i Malawi tjänar 10 500 malawiska kwatcha i månaden plus 3 000 i lunchersättning, totalt motsvarande 325 kronor. De som behöver cykel för att ta sig till jobbet kan köpa en från företaget på avbetalning. Enligt fackligt aktiva går det inte att leva på den lönen. De uppskattar att dubbla lönen kanske vore möjlig att hanka sig fram på. I en livsmedelsbutik i staden Dwangwa påminner priserna om de svenska. En liter matolja kostar 25 kronor och ett kilo brunt socker 7 kronor. ”Alla älskar Illovo!” står det på påsen, som ett eko av Philips positiva omdöme.

– Jo, vi handlar i den här butiken, säger en flicka som bor på fabriksområdet, som svar på frågan om dessa priser gäller för vanligt folk.

Hon är uppvuxen i skuggan av fabriken, med den ständiga, tjocka lukten av varm ­melass i luften. Hennes far har ett enkelt men kvalificerat arbete på fabriken och tjänar mer än sockerskördarna. De har också ett lite ­finare hus, ett med elektricitet och en liten trädgård.

Sockerskördarna förses med bostäder av fabriken, enkla dubbelhus av cement, två rum för två personer, vatten och toalett på gården och ingen el. Ofta bor det två ­familjer i varje hus. De lever på de allra billigaste matvarorna som majs och sötpotatis.
10 500 kwatcha är mer än den lagstadgade minimilönen i Malawi och baseras på en mängd arbete som kan utföras under sex timmar.
Chris Fitz-Gerald, kontaktperson för Illovo i Sydafrika
Illovos policy är att endast huvudkontoret i Sydafrika ska svara på frågor från utomstående. De hänvisar alltså till en kontaktperson i Sydafrika, Chris Fitz-Gerald.

– 10 500 kwatcha är mer än den lagstadgade minimilönen i Malawi och baseras på en mängd arbete som kan utföras under sex timmar. Alltså tjänar många mer än så, på ackord. Dessutom erbjuder vi bostad och sjukvård, säger Chris Fitz-Gerald.

När sockerrören är mogna sprejas fälten med kemikalier som hejdar tillväxten var­efter sockret bränns. Detta för att röja undan det täta bladverket, eventuella ormar och ­andra djur. Varje morgon bränns så mycket som ska skördas den dagen.

Betinget för varje arbetare är 11 gånger 22 meter som huggs med machete. Vid dagens slut är de täckta av sockersaft och aska. En omgång ­arbetskläder delas ut per säsong och arbetare och brukar retsamt hålla tills bara några veckor av skörden återstår. Sedan får de inga nya kläder utan får arbeta i sina egna.

– Visst, det är sant att det tar fem–sex timmar, men bara för den som har minst tre års erfarenhet. För nyanställda tar det åtta timmar. Och efter klockan tio skiner solen så starkt att det nästan är omöjligt att arbeta, säger en fackligt aktiv i Nchalo.

De anställda på Illovo vill inte uppge namn eller vara med på bild. Deras erfarenhet är att medlemmar som varit aktiva i facket har förlorat jobbet. Andrew Kamwenda i Dwangwa delar den uppfattningen. Han ­arbetade på fabriken i Dwangwa fram till juli 2011 då han fick sparken i samband med att han arresterades.

– Fackets ordförande Moses Soko kallade till ett möte då. Vi ombads säga vad vi tyckte i en fråga och jag och sex andra personer yttrade oss, de andra var tysta. Under de närmaste dagarna arresterades alla som sagt ett ord på det mötet en efter en.

Anklagelserna löd uppvigling till våld och till att bränna sockerfälten.

De släpptes fria mot borgen som facket stod för, men förlorade arbetet. Deras familjer transporterades till hembygden medan männen fick veta att om de lämnade Dwangwa skulle fallet läggas ned.

– Våra fruar behandlades som hundar som kördes ut från området. Facket hjälpte oss att hyra ett hus så vi kunde stanna i Dwangwa för rättsprocessen. Och poliserna som vittnade sade att vi var oskyldiga. Faktum är att Illovo inte lyckades få någon att vittna om att vi gjort något fel, säger Andrew Kamwenda.

Han tror att Illovo mutat domaren till att förhala målet för att bli av med dem, eftersom fallet inte lades ned trots att sex vittnen hade intygat männens oskuld. Över ett år senare skulle domen falla. Men domaren sköt upp domslutet till efter semestern trots att de anklagade varken hade mat eller husrum. Han hade även skällt ut dem för att fallet uppmärksammats i media.

– Han sade att vi skulle infinna oss med den där idioten till journalist, och att om vi inte var försiktiga skulle fallet förlängas ända till jul, säger Andrew Kamwenda.

Den 12 augusti 2012 friades slutligen han och de övriga från alla anklagelser. Domstolen beordrade dessutom Illovo att återanställa dem. Företaget vägrar dock göra detta och Andrew Kamwenda och hans kollegor diskuterar nu med facket hur de ska få skadestånd och jobbet tillbaka.

Veronica Karim och Moses Soko har inget emot att gå ut med sina namn, för de arbetar inte på Illovo längre. Nästan sam­tidigt som Kamwenda anhölls fick de sparken för att ha underlåtit att ­infinna sig på ­arbetsplatsen. Detta trots att de fått timlön för dagarna i fråga.
Vi gjorde för lite. Det är därför det ser ut som det gör nu, för att facket var för oorganiserat.
Moses Soko
– Jag tror att vi kanske gjorde ett för bra jobb. Den nye personalchefen vill inte ha ett starkt fack, han vill kontrollera allt själv, säger Veronica Karim.

– Nej vi gjorde för lite, säger Moses Soko. Det är därför det ser ut som det gör nu, för att facket var för oorganiserat.

Någon kongress för att välja en ny facklig ledning utlystes emellertid inte, utan företaget fortsatte obekymrat relationen med vice generalsekreteraren och vice ordföranden. Detta även sedan Malawis högsta domstol tre månader senare utfärdade ett föreläggande om att Illovo inte får förhandla med dessa.

Detta splittrade facket i minst två grupper som misstror varandra och företagsledningen, och som har olika åsikter om hur situationen ska lösas. Det nationella förbundet MCTU har försökt organisera ett möte med arbetarna men nekas tillträde till fabriksområdena.

När sockerfälten bränts måste de skördas samma dag och sedan måste rören pressas inom en vecka, vilket är omöjligt om fabriken redan går på full kapacitet. I slutet av juni 2012 fick arbetarna veta att den nya fackliga ledningen tagit ut 320  000 kwatcha från fackets kassa. Då brändes 22 hektar socker. Fälten har även bränts efter att det blev känt att Illovo förhandlat med en ledning som betraktas som illegitim. Illovo vill dock inte kännas vid att detta skulle vara någon form av protest, utan skyller på tristess, stöld eller slarv.

MCTU fortsätter försöken att stödja processen att välja ny facklig ledning. De fackliga representanterna har gått med på att lyfta domstolsföreläggandet på villkor att den gamla ledningens uppdrag upphör. I dag står alltså SPAWUM helt utan ledning. Sockerskörden pågår fram till november. Årets lönehöjning åts helt upp av den devalvering av valutan som genomfördes för att rädda Malawis ekonomi.

Illovo skriver i sin årsrapport att de hoppas på rekordhög produktion under inne­varande räkenskapsår.