Det är sista dagen på jullovet. På kommunala Birger Jarlsgatans förskola i Majorna i Göteborg råder en harmonisk men lekfull stämning. Ljudnivån är behaglig och personalen har tid att sitta ned en stund och prata. Dagens barngrupp är halverad mot hur det normalt brukar se ut, och personaltätheten överskrider också den det normala, med för dagen fem lärare på cirka 20 barn.

– Så här brukar det aldrig att se ut i veckorna kan jag säga. Detta är rena paradiset, säger Carina Hammarstrand.

Carina Hammarstrand är 56 år och har arbetat som förskolelärare i 33 år. Hon är fackligt ombud för Lärarförbundet och säger att hon har ett historiskt perspektiv på yrket eftersom hon varit med så länge.

– Den största skillnaden mot hur det var förr är de stora barngrupperna, de gör att arbetsbelastningen har ökat markant jämfört med tidigare, säger Carina Hammarstrand.

Andra faktorer som ökat arbetsbördan är att kringpersonal har tagits bort, eller skurits ned. Vaktmästare, kökspersonal och städare. Något som lett till att förskoleläraren får ytterligare arbetsuppgifter på sitt bord. På Birger Jarlsgatans förskola finns det 22–24 barn och tre lärare per avdelning. Målet för Lärarförbundet är att varje barngrupp ska ha 15 barn och tre lärare.

Maria Hernevik kommer in i personalrummet och slår sig ned, hon har arbetat som förskolelärare i 31 år. Det finns mycket att säga om hur yrket har förändrats, säger hon.

– Det ställs stora krav på att man ska vara tillgänglig hela tiden. Nu ska vi förutom den pedagogiska verksamheten också dokumentera det som händer i sociala medier som bloggar och Facebook. Annars kan chefen bli sur.

Maria Hernevik berättar att hon ofta tvingas använda sina raster för att hinna med att sitta vid datorn och uppdatera. Hon tycker också att ljudnivån har höjts de senaste åren. Just på grund av att det är så många barn och att de individuellt inte kan få det stöd och den pedagogik som egentligen krävs i mindre åldrar.

År 2012 kom avhandlingen Noise in the preschool – Health and preventive measures (”Oljud i förskolan – Hälsa och förebyggande åtgärder”). Fredrik Sjödin vid Högskolan i Gävle har studerat förskoleverksamheter i Gävle kommun och personalens upplevelser, samt hälsoeffekter av ljudmiljön på deras arbetsplats. I studien, som omfattar 125 förskolelärare, har upplevelser av ljudmiljön och hälsoeffekter analyserats via frågeformulär och mätningar har gjorts på personalens kortisolnivåer i kroppen.

Det visade sig att de höga ljudnivåer som finns inom förskoleverksamheterna ger ökad stress och låga energinivåer. Det pedagogiska arbetet blev lidande av ljudet och studien visar att störande ljudnivåer påverkar hur vi kommunicerar med varandra ­– vilket blir problematiskt i en verksamhet som handlar om kommunikation. Andra effekter är fysiska hörselproblem – tinnitus och förlorad hörsel – samt psykiska problem och sömnsvårigheter.
Det finns tre områden inom förskolevärlden som är extra problematiska. Det är belastningsergonomi, buller och höga ljudnivåer samt den psykosociala arbetsmiljön.
Sverker Borell, arbetsmiljöinspektör
Sverker Borell är arbetsmiljöinspektör vid Arbetsmiljöverket. Han har varit ute och granskat kommunala förskolor i mellersta Sverige och tittat på hur man kan förbättra arbetsmiljön.

– Det finns tre områden inom förskolevärlden som är extra problematiska. Det är belastningsergonomi, buller och höga ljudnivåer samt den psykosociala arbetsmiljön.

Sverker Borell tror dock att ljudnivåerna har sänkts jämfört med hur det var för 10–15 år sedan.

– Fastän vi fortfarande har problem med ljudet så har lekredskap, golv och möbler anpassats så de blivit mjukare och mer bullerabsorberande, säger han.

Sverker Borell menar också att pedagogiken i viss mån har tvingats anpassas till barnens höga röster och att lärarna vid vissa förskolor helt enkelt pratar tystare till barnen för att barnen också ska dämpa sina röster.

Maria Hernevik säger att arbetet de senaste åren har blivit lidande av de stora barngrupperna och att den pedagogiska verksamheten har blivit mer kvantitativ.

– Vi har inte möjlighet att dela upp barngrupperna i mindre grupper på samma sätt som tidigare då vi är mindre personal. Detta medför ett större bekräftelsebehov hos barnen och stökigare grupper vilket också påverkar ljudnivån, säger Maria Hernevik.

– Vi hör från grundskolelärarna i skolan bredvid att de upplever barnen som stökigare och oroligare än tidigare. Är det något barn som har speciella behov så finns det begränsade resurser att ge barnet rätt stöd, säger Carina Hammarstrand.

Simin Pirooz sitter i personalrummet på Birger Jarlsgatans förskola och kollar mejl vid datorn. Hon har jobbat som förskolelärare i sex år.

– Jag tycker att det finns en dold utbrändhet bland mina kollegor. Någonstans tillåter man sig inte att vara hemma när man är sjuk för man vet hur mycket det påverkar ens arbetskamrater den dagen man är borta, säger hon.

Carina Hammarstrand håller med och säger att sjuknärvaron har ökat.

– Det märks tydligt att folk går till jobbet fast de är krassliga. Vi har i arbetslaget arbetat fram en tydlig struktur för att klara varje dag. Kommer det då in en vikarie kan det stjälpa hela verksamheten eftersom den personen inte är van att hålla ihop gruppen på samma sätt, säger hon.

Carina Hammarstrand har själv varit utbränd efter en lång tid av merarbete och stress.

– Vi hade en jättejobbig barngrupp och jag var den i personalen som drog det största lasset. Det rasslade hela nätterna av funderingar på hur vi skulle lösa nästa dag, så till sist bröt jag ihop och fick sjukskriva mig.

Thomas Lönngren, 56 år, började arbeta som förskolelärare för två år sedan, via Göteborgs stads vikariepool. Han upplever ett problem med nutidens föräldraskap.

– Jag kan ifrågasätta hela grejen med daghem. Att föräldrasamvaron är så låg bland barnen och att de faktiskt träffar oss mer än föräldrarna, säger Thomas Lönngren och tittar ut över skolgården.

Thomas Lönngren är en av de tre gubbfröknar, som han uttrycker det, som jobbar på Birger Jarlsgatans förskola. Han har tidigare arbetat som fritidspedagog.

– Generellt tror jag att män har lägre uthållighet än vad kvinnor har. Det är därför det är så få män i branschen. Själv skulle jag inte kunna tänka mig att jobba mer än 60 procent.

På I Ur och Skur-förskolan i Masthugget Göteborg finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Mellan en skogsdunge och ett bostadsområde råder full aktivitet trots att regnet strilar ned och leran skvätter om byxbenen. Sara Lindberg, 29 år, står varmt påpälsad bland barnen på lekplatsen och ser inte det minsta besvärad ut över det typiska Göteborgsvädret. Hon har arbetat i tre år som förskolelärare och i fyra år som barnskötare och säger att detta är den bästa arbetsplats hon haft.

– Jag trivs otroligt bra här, det är en jättefin barngrupp och en familjär känsla och stämning i gruppen, säger hon.

Pedagogiken på en I Ur och Skur-förskola skiljer sig från andra förskolor på det viset att det mesta av tiden som barnen är på skolan tillbringas utomhus. I vått och torrt. Naturen ses som grundpelaren för barnens behov av kunskap, gemenskap och rörelse.

– Vi lärare genomgår en grundutbildning i Ur och Skur-pedagogiken hos Friluftsfrämjandet. Och det som genomsyrar vår verksamhet är att vi är ute mycket och går igenom skogens växter och djur med barnen. Vi kollar mossor och lär oss tyda spår och håvar yngel. Barnen får helt enkelt lära sig hur skogen och kretsloppen i naturen fungerar, säger Sara Lindberg.

I Ur och Skur-förskolan drivs som föräldrakooperativ och ekonomisk förening med anställd personal.

– Föräldrarna är delaktiga i förskolan här i och med att det är ett föräldrakooperativ. Som förskolelärare får jag en annan respons på det arbete jag gör. Det blir direktkontakt med föräldrarna. Skulle det bli konflikter så är det klart att det skulle bli jobbigt, men det funkar faktiskt väldigt bra här i nuläget, säger Sara Lindberg.

Lokalerna som tillhör kooperativet är rymliga trots att barnen nästan bara äter inomhus. På kontoret sitter en pappa och jobbar med det administrativa och hälsar glatt när vi går förbi.

– När vi äter är det nästan alltid tyst, en behaglig ljudnivå. Jag tror det kan bero på att barnen är ute och leker av sig och då inte behöver tänka på hur högljudda de är, säger Sara Lindberg.

Dagarna är kortare på I Ur och Skur-förskolan än på andra förskolor. Förskolan är öppen till klockan 17.

– Många av föräldrarna till barnen är egenföretagare och de bor på samma gård som förskolan, därför kan de styra över tiden när de lämnar och hämtar. Jag tycker det är skönt att det är kortare dagar här även om jag ibland kan sakna ett flexsystem. Men det är nog det enda jag kan komma på jag saknar, säger Sara Lindberg.

Det börjar mörkna utomhus och föräldrar börjar droppa in för att hämta sina barn. Uppe i skogen har gemensamt föräldrar, barn och personal byggt ett vindskydd och en bro för barnen att leka på.

Gunilla Lundin kommer för att hämta sina barn och passar på att berätta för Sara Lindberg hur bra hon tycker det är på förskolan.

– Det är mycket jobb i och med att det är ett kooperativ, men jag måste prioritera det. I gengäld så är det bra stämning, jag känner de andra barnen och det är god matkvalitet, säger Gunilla Lundin.

Kooperativ eller kommunalt? Båda verksamheterna tycks ha sina för- och nackdelar. Alla föräldrar har ju till exempel inte möjlighet att ha sina barn på en kooperativ förskola. Vilket gör att det också är en klassfråga.

– Jag skulle ju till exempel inte kunna ha mina barn på en sådan här förskola, med mitt yrke, säger Sara Lindberg.