I en ökänd tv-intervju från den sjätte april 1987 i nyhetsmagasinet ”Nightline” på kanalen ABC i USA snurrade Al Campanis, en av nationens största baseballprofiler, in sig i en märklig argumentation. Han hävdade att afrikan-amerikaner saknade vissa nödvändiga förutsättningar som krävdes för att bli baseballtränare. Oförmögen att hitta ut och ansatt av programledaren Ted Koppel och de övriga gästerna valde Campanis att illustrera sitt ”argument” med ett långsökt exempel från en annan sport. ”Varför är inte svarta män, eller svarta människor, bra simmare?”, frågade Campanis och levererade själv det hemsnickrade svaret: ”eftersom de inte har tillräcklig flytförmåga”.
En vit badgäst började kasta stenar på ungdomarna av vilka en, Eugene Williams, träffades i huvudet och drunknade. Han blev fjorton år gammal.
Johnny Weissmuller firade sin femtonde födelsedag under USA:s ”röda sommar” 1919. Våldsamma rasuppror skakade ett stort antal amerikanska städer. En het söndagseftermiddag i hans Chicago mot slutet av juli samma år råkade några badande afrikansk-amerikanska tonåringar från 25th Street Beach vid Michigansjön simma över till vattnet framför den angränsande 29th Street Beach som bara tillät vita badgäster. Det var en överträdelse av den lika verkliga som osynliga linje som skilde två stränder och världar från varandra. Uppståndelsen blev stor. En vit badgäst började kasta stenar på ungdomarna av vilka en, Eugene Williams, träffades i huvudet och drunknade. Han blev fjorton år gammal. När Williams kamrater tagit sig tillbaka till ”sin” strand kontaktade de en afrikansk-amerikansk polisman som följde med dem tillbaka till 29th Street Beach. Där identifierade de den stenkastande mannen, men inget gripande kunde ske. Daniel Callahan, en vit polisofficer på plats, vägrade. Han tillät inte ens sin kollega att arrestera den utpekade. Istället grep Callahan en av de afrikansk-amerikanska män som protesterat. [1] Rasupploppen i Chicago 1919, vars gnista var händelserna på stranden, varade en vecka och resulterade enligt en uppskattning i 38 döda, 537 skadade och gjorde runt 1 000 människor hemlösa efter mordbränder. [2]
Stränder och simhallar var inte sällan skarpa konfliktzoner i USA. I den amerikanska södern, liksom i det flesta koloniala samhällen, var platser där det gick att simma segregerade. I de nordliga staterna utspelades en kamp om vem som skulle ha rätt att bada med vem. En av de avgörande förändringarna var att kvinnor nu allt oftare delade bassäng med män. Den största rädslan i rasbiologins tidevarv var dock en ”blandning” av raserna. I klartext: att vita kvinnor skulle få barn med svarta män. En blandad ”ras” tillskrevs irrationellt skadliga egenskaper, och all kontakt mellan könen över rasgränserna skulle minimeras. [3]
Mot slutet av 1930-talet hade även simhallarna i norra USA segregerats helt och hållet. [4] Afrikan-amerikaner hänvisades till de få och undermåliga simhallar som låg i ”deras kvarter”. Detsamma gällde de allmänna stränderna vid sjöar och hav.
Nakenhet och vatten var, och är, en kombination som många gånger väcker omedelbara reaktioner världen över. Att vara förenad genom samma vätska upplevs av de flesta som något intimt. Som om det skulle finnas risk för att våra kroppar skulle bli värnlösa offer för sin miljö. Vattnet löser upp gränser, ett försvinnande inte alla är bekväma med, även om motståndet kanske oftare ligger på en omedveten nivå.
Sommaren 2009 hyrde en sommarkoloniverksamhet för afrikansk-amerikanska barn den privata poolen vid The Valley Swim Club utanför Philadelphia för att simma där en gång i veckan. Men när de anlände första gången och steg ner i vattnet gick vita barn och deras föräldrar som hade medlemskap sedan tidigare demonstrativt upp. De anställda bad då sommarkollobarnen att lämna bassängen. Ett ramaskri bröt ut. Presidenten för The Valley Swim Club gick ut i medierna med en kommentar som snabbt blev klassisk. Han sa: ”Det fanns en oro för att många [svarta] barn skulle ändra karaktären … och atmosfären i klubben.” För ”karaktär” använde han ordet ”complexion”, som också betyder hudfärg. [5] The Valley Swim Club riskerade, med andra ord, att ses som svart eller blandad. Klubben gick snart i konkurs. De fick betala ut över en miljon dollar i kompensation till de som betalat inträde för att sedan ombes lämna vattnet på grund av deras hudfärg. [6]
Denna händelse i USA är bara ett exempel bland många runtom i världen, även i Sverige. Under våren 2014 stoppades ett integrationsprojekt i Trollhättan där barn från två socio-ekonomiskt skilda områden skulle lära sig att simma tillsammans efter att föräldrar till den mer privilegierade gruppen protesterat mot att deras barn utsatts för hot och slag och känt sig otrygga. [7] Istället för att se till att det fanns nog med vuxna på plats för att undvika bråk mellan barn i förskoleåldern, om det nu varit detta som skapat otryggheten, tog de ansvariga ett beslut som sände ut märkliga signaler: att helt lägga ner verksamheten. Simbassängens intimitet tycks fortfarande skrämma med sin möjlighet att låta det ”främmande” komma alltför nära.
I USA är simundervisning föräldrarnas ansvar snarare än skolornas eller statens, vilket i nedskärningarnas tid förmodligen snart kommer att bli verklighet också på många ställen i Europa.
I takt med att den etniska och klassmässiga segregationen intensifieras i många städer i runt om i världen blir det mer och mer osannolikt att möta någon som inte är och ser ut som oss själva vid den lokala simhallen. På så sätt kodas det offentliga rummet för att ofta, även om det finns undantag, reproducera en politisk ordning. En tendens som också göds av den gradvis övergivna tanken på att det allmänna kan ta ansvar för helheten. I USA är simundervisning föräldrarnas ansvar snarare än skolornas eller statens, vilket i nedskärningarnas tid förmodligen snart kommer att bli verklighet också på många ställen i Europa. Något som förstärker de redan existerande skillnaderna mellan grupper med olika tillgång till simhallar och stränder. 2007 mördades över 40 personer varje dag i USA. [8] Vad färre vet är att 10 personer om dagen drunknade samma år. Bristande simkunskap var den största bidragande anledningen. I åldersgruppen 5 till 14 drunknade nästan tre gånger så många afrikansk-amerikanska barn som vita. [9] Problemet har givetvis inget att göra med svårigheter att flyta, utan beror på att nästan 70 procent av de afrikansk-amerikanska barnen har liten kunskap om simning. Motsvarande siffra bland vita barn i USA är 42 procent. [10]
Det krävs tillgång till vatten och undervisning för att skapa simkunnighet och i förlängningen framgångar inom simsporten. I stora delar av världen existerade dessa färdigheter innan européerna med sina högst bristfälliga simkunskaper och misstänksamma attityd till vatten anlände. Crawltekniken är en levande rest från den tekniska perfektion som stod att finna hos icke-europeiska kulturer jorden runt, på långt fler ställen än denna korta berättelse har kunnat beskriva.
Biologi är för det mesta en dålig förklaring till sociala skeenden. Människor är tekniska varelser och kroppstekniken är vår mest fulländade teknik. Liksom alla tekniker är den i en väsentlig mening neutral. Tekniken diskriminerar inte, men däremot har den en förmåga att gömma sig och framstå som naturlig snarare än inlärd. Sällan tänker vi på att en sak som gångstil eller simstil ingår i ett kulturellt mönster. Stilen bara finns där. Dess självklarhet döljer det komplicerade förlopp som gjort den möjlig. I simningens fall rör det sig om en historia som utspelar sig i ojämlika möten mellan väst och den värld som väst ansåg befinna sig utanför dess gränser. Idrott är ett högst avancerat användande av kroppsteknik, trots detta dras vi med idéer om natur och kultur i analysen av idrottens rörelser, som om det skulle finnas någon gräns mellan dem. Den koloniala simskolan är ett försök att, genom att titta närmre på en koloniala historien om crawl, förstå kroppsteknikens komplexitet med en historikers ögon, en historiker som själv lärde sig att simma.
Noter:
- William M Tuttle Jr, Race Riot: Chicago in the Red Summer of 1919, University of Illinois Press, 1996, s 1–8.
- Claudia M Stoltz, ”Chicago (Illinois) Riot of 1919” i Charles A Gallagher och Cameron D Lippard (red), Race and Racism in the United States: An Encyclopedia of the American Mosaic, ABC-CLIO, 2014, s 230.
- Jeff Wiltse, Contested Waters: A Social History of Swimming Pools in America: A Social History of Swimming Pools in America, The University of North Carolina Press, 2007, s 123–125.
- Ibid, s 152–153.
- F Michael Higginbotham, Ghosts of Jim Crow: Ending Racism in Post-Racial America, New York University Press, 2013, s 142.
- Lauren DiSanto, ”Settlement in Swim Club Discrimination Case”, NBC Philadelphia, www.nbcphiladelphia.com/news/local/Settlement-in-Swim-Club-Discrimination-Case-166462396.html (11 november 2014).
- Rebecca Nilsson, ”Integrationsprojekt i Trollhättan stoppas”, SVT Nyheter Regionalt, 20 mars 2014, www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/rektor-stoppar-mixade-simlektioner (3 september 2014). Integrationsprojektet förde samman barn från Sjuntorpsskolan med barn från Kronans skola som i oktober 2015 drabbades av ett terrordåd med högerextrema förtecken.
- FBI, ”Expanded Homicide Data Table 8”, www.fbi.gov/about-us/cjis/ucr/crime-in-the-u.s/2011/crime-in-the-u.s.-2011/tables/expanded-homicide-data-table-8 (11 november 2014).
- Centers for Disease Control and Prevention, ”Unintentional Drowning: Get the Facts”, www.cdc.gov/HomeandRecreational-Safety/Water-Safety/waterinjuries-factsheet.html (26 november 2015).
- C Irwin, R Irwin, N Martin och S Ross, ”Constraints Impacting Minority Swimming Participation”, Phase II, University of Memphis, 26 maj 2010, www.usaswimming.org/_Rainbow/Documents/121d4497-c4be-44a6-8b28-12bf64f36036/2010%20Swim%20Report-USA%20Swimming-5-26-10.pdf (11 november 2014).
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
✓ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill
