Sommarföljetongen: Gudarna – del 10

DET TIONDE KAPITLET I VÄRLDSHISTORIEN

Oxmånaderna är svåra. Tar dig raka vägen till ungdoms­mottagningen. Nu satt jag här, med hjärtat och nummer­lappen i handen, och grät igen. Nummer tre i raden av ångest­besök på tre månader.

Men hallå, hur ska en människa med skulder upp över öronen för ett par svinsnygga ormskinns-Doctor Martens ha råd att handla dyra dagen-efter-piller på apoteket, som vilken deluxe-accessoar som helst?

”Nummer sextiosex, varsågod.”

Alltid detta ångestnummer.

”Du ska vara glad att det fortfarande är gratis”, sa barnmorskan Tanja som tog emot mig inne på rummet. Det luktade sjukhus och gummihandskar. ”Varsågod och slå dig ner på stolen.”

Hon såg inte ens på mig.

”Orka”, sa jag högt och suckade.

Jag torkade tåren i ögat.

”Förlåt?”

”Jag orkar inte”, sa jag. ”Jag orkar inte ta din skit.”

När man är trött och dras med en tre dagars allmän livsbakfylla går det att säga praktiskt taget vad som helst.

”Vad pratar du om?”

Tanja Huusko slog sig ner vid skrivbordet och sökte min hand. Hon hade mjukt, dunigt hår i en page som snuddade axlarna. Två träpapegojor dinglade i öronen. Jag insåg att den här kvinnan hade både döttrar och söner och tog hand om dem som en utomjordisk superquinna. Tanja gillade säkert att sticka, engagera sig i barnen och beställa biljetter till konserter med First Aid Kit.

Jag ville falla i hennes armar och berätta allt. Istället sa jag, genom tårarna:

”Och nu ska du säga till mig att jag måste använda kondom, att det här på sikt kommer ge mig livmodercancer, och du vet inte ens vem jag är, hur jag mår, hur min kropp känns, vem jag har haft sex med.”

Tanja tryckte min hand.

”Fattar du! Ni vet INGENTING! Jag har varit här … Det här är tredje gången sen i julas. Varenda gång har jag gått härifrån gråtande. Att komma hit är fan värre än sexet. Värre än risken för sjukdomar och barn. Det är här jag fattar vilken jävla hora jag är. Ni tror att ni är så gulliga i era luggar och leenden men ni dömer, ni dömer så hårt. Jag kanske MÅSTE? Jag kanske inte har nåt val? Vad har ni för rätt att döma den som kommer hit och ber om hjälp?”

Jag snorade i handen.

Det borde varit en filmscen, då hade en skönt hoppfull melankolisk musik dragit igång och gjort mig till hjälte nu.

”Snälla Tanja Huusko”, sa jag vädjande. ”Kan du lova mig en sak.”

”Det får vi se”, sa Tanja professionellt.

”Lova mig att aldrig mer döma en varelse som går in här.”

Tanja tittade varsamt på mig.

”Tänk att jag förstår dig så väl, Jane”, sa hon och plockade fram den vita pillerkartongen. Där höll hon i mitt framtida illamående. ”Men har du tänkt på en sak?” Ögonen glittrade.

”Nej.”

Hon böjde sig långt över skrivbordet, viskade, som om det satt någon härinne som inte fick höra:

”Det är inte jag som dömer dig. Du dömer dig själv. Samhället dömer dig. Vi barnmorskor gör bara vårt jobb. Om du på något vis känner dig kränkt här tror jag det är för att allt redan är kaos. I dig. DU mår dåligt. DU känner dig smutsig. DU har skuld. Att gå hit till oss bekräftar bara de känslorna.”

Det lät så fulländat. Jag var inte säker på att jag förstod.

”Jag säger bara att vi är dina allierade till hundra procent.”

Någon form av tonårsdotter hade hon nog, det hörde jag.

”Men jag vill bara hem och gråta i mammas famn”, bölade jag. ”Fattar duuu.” Tanja höll om mig i tre minuter. Jag fick snora på hennes sjukhusrock.

Sedan drack jag vatten från en plastmugg och dödade ett barn.
Det kändes så hopplöst onödigt att dra på sig en könssjukdom från Amor Lindgren. Som häderi.
När man slår upp dörren till väntrummet på ungdomsmottagningen, hur ska man veta att den som står därute är upphovspersonen till cirka hälften av all ens sexuella ångest?

Han hade enhjulingen i handen.

”Tja, vad fan?”

Amor bar ett sjukt stort sugmärke på halsen. Jag snabbvisualiserade hånglet hemma hos mig.

”Vad gör du här?” frågade jag upprört.

Amor la handen över den röda, blossande femkronan på halsen. Det började kännas snårigt. Det där sugmärket var inte mitt.

”Jag har fått vårtor”, sa Amor och grävde upp en röd snusnäsduk ur läderväskan. Han hostade till. ”Och så är jag förkyld”, sa han och knöt snusnäsduken runt halsen.

”Vårtor?” sa jag.

”Ja, alltså, på kuken.”

”Skämtar du?”

Det kändes överdrivet att kalla Amors könsorgan för ”kuk”. Det var något mildare över det, barnsligare.

Nummerlappssystemet tutade ut nästa röda nummer. ”Sextiosju.”

Amor gjorde en snurrande, lustig move på golvet, för att markera att han skulle in till Tanja.

Jag fick inte ur mig ett skvatt.

Det var omöjligt att komma längre i tankarna. Amor? Vårtor? Sugmärke? Han och jag? Sexuellt överförbara sjukdomar?

Det kändes så hopplöst onödigt att dra på sig en könssjukdom från Amor Lindgren. Som häderi.

Den enda bild som blödde ymnigt i min hjärna var den på Linn Hoffman, den blonda bitchen som vältrat sig över Amor på Kevins fest.

Tanja Huusko öppnade dörren.

”Är du Amor?”

Hon uttalade det som på spanska.
Jag slant med foten över en isfläck. Tierp: det ÄR inte meningen att någon ska bo här. Staden byggdes upp under artonhundratalet enbart på grund av en järnvägsstation. Ingen människa fanns här först.
Doctor Martens-tyngden höll mina fötter i en stadig riktning över Södra Esplanaden. Som om skorna var ute och gick med mig. Tierp hade ett stort, grått fluffmoln över sig. En atombomb av svart florsocker. Snart skulle allting spricka. Jag flanerade runt med en glasskärva i hjärtat. Gjorde jag en för konstig rörelse skulle jag dö.

Amor var jag förlorad för.

Lika bra att lära sig att gå.

Jag slant med foten över en isfläck. Tierp: det ÄR inte meningen att någon ska bo här. Staden byggdes upp under artonhundratalet enbart på grund av en järnvägsstation. Ingen människa fanns här först. Det är precis som med kärleken. Det går inte att bara bestämma sig: nu är det han och jag. Precis som det inte funkar att tvångsförflytta människor till en gudsförgäten norduppländsk plätt. Då börjar de bara leta efter det mest underbara sättet att dö på.

Jag gick in på Centralstationen, låtsades att jag var på väg någonstans, satte mig på bänken bredvid en kvinna i grön dunjacka och eldrött hår som gastade något hjärndött i sin mobiltelefon. Människor letar efter det organiska, letar efter en äkta plats för livet och kärleken, och allt som kommer är kalla lysrör.

Hon där borta, bakom informationsskylten. Liknade hon inte misstänkt mycket min mamma? Julia, den förlorade. I hjärtat likställde jag henne med Amor. En sorglig sång som aldrig ville sluta sjunga. Jag sms:ade alkis-Danne: ”Testa dig för könssjukdomar. Jag kan ha kondylom.” Gick in på Järnvägs­kiosken för att köpa den starkaste kaffen de hade och några cigg.

På vägen ut sprang jag rakt in i henne.

”JANNE!”

Mamma slog armarna om mig trots att jag var upptagen med att bära upp en skållhet dubbel espresso i en pappersmugg. Jag hade näsan inborrad i hennes axel.

Det är alltid så med mamma. Något som blir fel. En kram som landar snett.

Hennes axel skar in i min hals.

”Varför kramar du inte tillbaka?” frågade hon och såg på mig med sitt vilda, blonderade hår i en yvig tofs. Ögonen smulade av smink.

”För jag har kaffe och cigg i händerna.”

”Men fryser du inte?”

Det såg ut som om hon ville stoppa ner mig i en sovsäck.

”Vad gör du ens här?” sa jag spydigt. Jag blev lite upplyft av stunden, detta att mamma såg att jag faktiskt hade ett eget liv.

”Mellan två världar. Niclas och jag bor i en husvagn. Jag måste faktiskt hem och prata med pappa.”

”Om han är hemma. Tror han är i Gävle på fotboll med Roffe Borg.”

”Så pass?”

Jag nickade.

”Umgås dom jämt nu, eller?”

”Praktiskt taget.”

Vi var på väg ut, genom dörren, utan att någon föreslagit att gå. Mamma och jag. Där var kallt och luktade inbromsningar, rök och brända däck. En taxichaufför slog upp bildörren åt oss. ”Nej, tack!” log mamma. Glasskärvan i hjärtat snurrade ett varv. Jag kunde bryta samman, jag kunde välja att hålla ihop.

Jag tände en banbrytande cigg.

”Mamma, varför flyttade ni till Tierp?”

”Pappa fick jobb. Jag var beredd att flytta efter.”

Tråkigt svar.

”Men hur kan man välja Tierp?”

Jag bolmade in mamma i ett moln av rök. De stora digitala anslagstavlorna blinkade i orange över oss. Tänk om pappa skulle trilla förbi, direkt från Gävle, fan vilken flummig stund det kunde bli. En dörr i mig står alltid öppen för flummiga stunder.

Hela mitt liv är en sådan öppen dörr.

Det är därför det är så svårt nu, så tungt att aldrig veta vem som ska få gå in och ut genom de jävla dörrarna. Mammas dörr var halvt stängd. Rynkorna frodades i hennes ansikte.

”Tierp var fredligt på den tiden. Inga sexklubbar eller bränder och färre utslagna i samhället. Men det gäller väl för hela Sverige. Det var en bra stad för små barn.”

”Men snälla mamma.”

Det började snöa.

Jag såg dem inom mig: Kent och Julia. Carpe diem.

”Hur är det hemma då? Lyssnar pappa fortfarande på Orup?”

”Mest Niklas Strömstedt nu. Och typ Enya.”

Mamma skrattade. Jag skrattade. Vi skrattade som man skrattar när man är ensamma i hela världen om att känna en person så bra.

”Ska vi fika?”
Jag föreställde mig scenen. Blundade. Blundade hårt. Pappas skridskor. Hockeyrören han knyter runt halsen och bär med sig till Vegavallen upplysta kvällar när han ska träna bandy med Roffe Borg.
Hon hade med ett osynligt rep styrt mig mot Konditori Royal på Stationsgatan. Jag spolade ciggen under skon. Vi satte oss vid samma bord som jag suttit vid med Daniel Abdollah. Cafébiträdet var som tur var en annan.

”Du vill ha en bulle, eller?”

Mamma kom tillbaka med en bulle, varm choklad, ”och till mig lite vitaminvatten citron”. Hon fick plötsligt syn på mina skor. ”Vem har råd att ge dig skor med stålhätta? Gudars skymning, Janne, har du bytt stil?”

Jag smakade på vitaminvattnet ur ett sugrör.

”Jag jobbar ju.”

”Ville du inte ha varm choklad?”

Hennes ögon var så sorgsna. Det var inte läge att börja hata.

”Jag skulle bara smaka.”

Mamma log när hon ställde fram den varma koppen.

”Hur är läget då”, sa jag och drack.

Mammas kinder tryckte ihop sig runt sugröret.

”Det kunde ha varit bättre faktiskt, Janne.”

Jag betraktade henne när hon rafsade om håret i en ny, jobbig knut medan hjärnan funderade ut nya ord.

”Inte världens lättaste sak att separera, om du tror det.”

”Jag tror inte ett jävla skit.”

Mamma suckade. Hon visste att det skulle bli så här. Jag frös plötsligt, fast det var så mycket varmare här än utanför.

”Jag vet att det inte är lätt för dig, Janne. Jag kommer inte hit för att ge några snabba lösningar. Sånt här måste få ta tid. Lång tid.”

”Ja, och sen är tiden slut och jag är vuxen för evigt? Och du behöver inte bry dig om mig mer?” Jag kröp ihop med armarna för bröstet, ville skydda mig från henne, alternativt be henne att hugga av mitt huvud. Mamma hade tårar bakom ögonen, en hel kulspruta redo att börja peppra.

Åh, om det bara inte fanns barriärer, om pappa och hon inte hade gjort så här, om bara inte Tierp fuckat sönder deras livshistorier och nu även min, om jag bara fick avslöja hur mycket jag längtade efter hennes kropp.

Att få krympa ihop bakom hennes galler!

Att få bli en hudboll i hennes varma cell igen!

Att få bryta samman som en liten glödlampa som går sönder och varsamt måste bytas ut!

Åh, varför var det ett fucking världshav mellan mamma och mig!

”Mamma, jag vill veta”, sa jag hårt och utforskande, ”jag vill verkligen veta varför du och pappa måste skilja er.”

Det kom ett läte från disken där cafébiträdet ångade upp en kaffe latte.

”Vill du verkligen veta?”

Mammas hårda, blå ögon fixerade min grågröna, flackande blick.

”Ja, tack. Hemskt gärna. Snälla.”

”Det kan göra ont för dig att höra det här.”

Äntligen något som skulle få mig att lyssna.

”Det var förra våren. Du gick i nian. Det var ingen bra tid. Ingen bra tid för oss.”

”Är det mitt fel?”

”Jag säger bara, det var ingen bra tid. Men jag tror knappt att du la märke till oss då. Du bara festade med ditt.”

Jag lät henne hållas. En orolig plastkasse full av tomflaskor hade börjat skramla runt i mig.

”Ja, och då så kastade han skridskorna. På mig.”

Mamma drack upp det sista av vitaminvattnet. Hon svingade håret ur snodden igen. Satte upp det i en ännu hårdare knut.

Jag föreställde mig scenen. Blundade. Blundade hårt. Pappas skridskor. Hockeyrören han knyter runt halsen och bär med sig till Vegavallen upplysta kvällar när han ska träna bandy med Roffe Borg.

En hel trasmatta virades runt min kropp. Hårt, hårt, så att jag inte andades.

”Vad menar du?”

Jag såg skridskorna flyga genom hallen rakt på mamma.

”Men ljuger du, eller? Vad fan hände?”

Jag tappade röstens kontroll.

”Lyssna, Janne. Pappa blev våldsam. Det hände en gång. En gång.” Hon satte upp pekfingret rakt i luften. ”Det var då jag fick gå med plåster över hakan. Kommer du ihåg.”

Ett vagt minne av mammas hakplåster bubblade upp, som smältande is. En hel Vegavall som bara smälter.

Inom kort skulle allting smälta ihop.

Mamma rörde vid käken.

”En skridsko är vass och tung. Vad kan jag säga.”

”Gick du till sjukhuset?”

Mamma nickade.

”Får pappa hjälp?”

”Det vet jag inte, gumman. Det vet jag inte.”

”Men vadå, är han farlig?” Jag flög upp till stående, redo att börja snorta vad som helst, peppar, socker, salt, allt för att ta bort känslan av druvor som trampades till vin i mitt huvud. Vitaminflaskan rullade till golvet. Jag höll hårt i mina cigaretter. Mamma var blank i ansiktet, blank och taskig och helt fucking jävla omdömeslös.

”Så hur fan kunde du lämna mig med honom?”

Jag slet upp en cigarett, satte den till mungipan, det kändes som om hela munnen blödde.

”Han slog dig. Du stack. Hur fan kunde du lämna mig med honom?”

Det var kallt som satan utomhus när jag dundrade ut och bort och hem.

Fortsättning följer…

Publicerad
19 timmar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
20 timmar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
21 timmar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad