Historien om de 19 pakistanska sjömän som år 2008 fick sparken från rederiet Rederi Alliandia AB ska bli film.
Talat Bhat hade redan innan den syndikalistiska segern mot rederiet, som resulterade i uppehållstillstånd för samtliga anställda, arbetat med dokumentärfilm.
Nu samlar han pengar till projektet genom en nätbaserad crowdfundingsida med en kort filmintroduktion till den planerade långfilmen, som förväntas ha premiär nästa år.
– Vi arbetar fortfarande med att få ihop kostnaderna för projektet genom en internetbaserad kampanj. Hittills har jag nått 60–70 procent av budgeten, säger han.
Talat Bhat har länge hyst tankar på att skildra den kamp som bedrevs under närmare tio år. Totalt har han samlat 25 personer som deltar i projektet.
– Alla arbetare ombord på rederiet är inte kvar i landet. Jag måste resa och träffa dem i andra EU-länder för att få deras röster innan summeringen i Stockholm blir aktuell.
Det har varit den dyraste, och mest tidskrävande, biten för projektet, som inneburit en lång planeringsprocess.
– Jag började planera projektet för cirka ett och ett halvt år sedan. Det har tagit tid att få tag i alla inblandade, fackförbundet Seko, syndikalister och medlemmarna i besättningen som fortfarande bor i Sverige. Man hinner samla på sig en del människor under tio års kamp.
Dokumentären kommer att skildra händelseförloppet från det att Talat Bhat kom till Sverige 1997 för att, liksom sin far, arbeta på båten Birger Jarl, som varje dag seglade mellan Stockholm och Åland, till segern mot rederiet tolv år senare.
– Det är ett jättearbete och det kommer att kosta mycket. Jag har tagit kontakt med SVT och hoppas att de kan tänka sig att bidra med pengar och kanske även visa den färdiga dokumentären. Men det är förstås att hoppas på mycket.
Historien kan delas upp i flera delar. Det hårda, slavliknande arbetet på båten bryts upp när de 19 pakistanska sjömännen bildar en egen organisation och tar kontakt med fackförbundet Seko, där samtliga är medlemmar, för att få stöd. Det är första steget i den kamp som sedan fortgår under många år.
– Där har vi kärnan i dokumentären. Att vi organiserade oss var det som ledde till bättre villkor och löner som nådde upp till svensk standard.
Fortfarande i dag är det väldigt svårt för människor utan europeiskt medborgarskap att få rätt mot arbetsgivare.
Talat Bhat, dokumentärfilmare
När EU:s nya regler om sjöfartsstöd trädde i kraft år 2005 stod arbetarna i blåsväder igen. Bestämmelserna innebär att arbetsköpare slipper betala sociala avgifter och arbetsgivaravgifter för anställda inom unionen, men inte för anställda från länder utanför EU.
Sedan 2002 hade de 19 pakistanierna tillfälliga uppehållstillstånd som förnyades ett år i taget med rederiets anställningsintyg.
När det nu blev ekonomiskt ofördelaktigt att ha anställda från länder utanför EU ville rederiet säga upp pakistanierna. Efter missnöje med Seko vände sig sjömännen till Storstockholms transportsyndikat inom SAC Syndikalisterna i stället. De 19 hade då arbetat på fartyget mellan sju och 23 år.
– Vi alla var medlemmar i Seko. Men mot de nya europeiska reglerna stod lagen tandlös och fackförbundet kunde inte hjälpa oss. Fortfarande i dag är det väldigt svårt för människor utan europeiskt medborgarskap att få rätt mot arbetsgivare.
Nu översätter jag det till engelska i hopp om att historien sprids till en internationell publik. Främst till arbetare med invandrarbakgrund då de är de mest sårbara för exploatering.
Talat Bhat, dokumentärfilmare
Är deras fall fortfarande unikt? Det menar Talat Bhat.
– Hela budskapet med dokumentären är: Organisera er för bättre villkor! Jag vill att människor ska få se att det går. Vi 19 sjömän fick ju med SAC:s hjälp permanent uppehållstillstånd, även om det krävdes att vi fick sparken så skipades rättvisa i någon mån.
24 pakistanska sjömän arbetade 56 timmar i veckan för 7 000 kronor per månad på båten Birger Jarl.
1999 organiserade de sig fackligt via Seko Sjöfart och fick därefter högre löner och bättre villkor.
När de nya EU-reglerna infördes fick de kvarvarande sjömännen sparken från rederiet, blev av med sina tillfälliga uppehållstillstånd och uppmanades att lämna landet.
Seko gav upp fallet och arbetarna vände sig i stället till SAC Syndikalisterna.
Storstockholms transportsyndikat av SAC genomförde tio blockader mot rederiet samt en årslång bojkottkampanj.
År 2009 meddelades samtliga av de före detta anställda vid rederiet att de fått permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Talat Bhat har samlat enorma mängder material från den mediebevakning av blockaden som skedde i Stockholms hamn. Intervjuer med syndikalister och Seko-medlemmar varvas med missnöjda volontärarbetare. Även om dokumentären i mångt och mycket handlar om hans personliga historia under nästan 15 års tid så är historien inte bara personlig, menar han.
Talat Bhat är sedan flera år tillbaka bosatt i Lund och har både studerat och arbetat med dokumentärfilm. Förra året hade hans första film Bring him back premiär vid School of Oriental and Asian Studies i London, och den har därefter visats i städer som Berlin, Haag, Geneve, Bryssel och New York. Filmen handlar om den indiske frihetskämpen Maqbool Bhat som hängdes i Kashmir år 1984.
Nu hoppas han på liknande spridning av Rocking the Birger Jarl. Filmen kommer att finnas tillgänglig via Internet.
– Vi har haft stor täckning i svensk media sedan 1999, allt jag egentligen har gjort är att samla ihop materialet för att folk lättare ska få en överblick. Nu översätter jag det till engelska i hopp om att historien sprids till en internationell publik. Främst till arbetare med invandrarbakgrund då de är de mest sårbara för exploatering.
Den kamp som bedrevs har ett värde bortom bara lika arbetsvillkor, tycker Talat Bhat. När han, och hans far före honom, började arbeta i Sverige hamnade de i ett läge där de stod utanför samhället och såg på.
– Dokumentären handlar inte bara om arbetarklassens behov av att organisera sig för bättre villkor, det handlar om att sätta ljus på, och aktualisera, människors lika värde. Jag och min far sökte oss till Sverige, i hopp om ett bättre liv utan exploatering. I stället upplevde vi isolering i ett av världens mest demokratiska samhällen.
