I sommar är det 80 år sedan spanska inbördeskriget bröt ut. Ett angrepp på den valda regeringen som lockade tiotusentals frivilliga till de internationella brigaderna.
[BOK] Pappa ville aldrig prata om Ebro
Rune Struck
Fagus förlag 2016
Rune Strucks pappa, tysken Walter Struck, var en av dem. I dag finns knappast någon i livet som var med de där korta åren och kämpade för demokratin mot Francos falangister med stöd från Nazityskland och det fascistiska Italien, och som fick uppleva det bittra nederlaget vid floden Ebro, som visade sig vara inledning till över 35 års sträng diktatur.
Men Rune Struck passade på precis kring sekelskiftet, han reste runt och hittade gamla män och kvinnor som motvilligt kom igång att berätta om kriget. Minnena gör ont att uppliva, men efter en stund glimtar vreden och minnet av kampen fram. Det är fint att läsa.
Instrumentbyggaren Walter Struck kom med hjälp av skyddspass till Norge 1934 när nazistregimen började ta ett strypgrepp på alla oliktänkande, och sedan efter tiden i Spanien vid naziockupationen 1940 till Sverige där han och hans norska fru Lene hamnade i arbetsläger, betraktade som farliga med sina kommunistsympatier.
Att vara tysk kunde aldrig, hur man än vände sig, vara rätt i det ”neutrala” Sverige.
Tiden i Spanien borde varit ett adelsmärke men visade sig ofta stigmatiserande. Familjen med de två barnen betraktades med misstänksamhet, att vara tysk kunde aldrig, hur man än vände sig, vara rätt i det ”neutrala” Sverige.
Pappa ville aldrig prata om Ebro är en bok full av faktaglimtar från de internationella brigadernas liv i Spanien och livet efteråt, men också en sons kärleksförklaring till den tidigare generationens ställningstagande och solidaritet – som inte var gratis precis.
Rune Strucks bok väver samman de stora fårorna under och efter kriget, och den lilla familjens öde.
Även författarens mors familj blev offer för kriget, båda föräldrarna och två av tre bröder mördades i koncentrationsläger, ett trauma som det inte talades mycket om i familjen.
Rune Strucks bok väver samman de stora fårorna under och efter kriget, och den lilla familjens öde. Han berättar om övergrepp och skräck men också om solidaritet och kamratskap, och om soliga dagar då skuggorna inte var mer än lite svalka bakom husen, och en picknick på berget i Midsommarkransen var en stunds gemenskap i byggandet av den nya tryggheten.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill

