[SERIEBOK] Det finns ingenstans att fly
Ester Eriksson
Kartago, 2016
Många nya serieböcker berättar om psykisk ohälsa som det så elegant kallas i vår tid. Alla perspektiv av social skörhet, från osäkerhet i sociala sammanhang till tunga psykiska sammanbrott och självmordstankar har skildrats av främst kvinnor som tagit plats i serielitteraturen; Sara Olausson, Åsa Grennvall, Coco Moodysson, Li Österberg och Clara Wiksten är några av dem.
Borta är ironin som härskade under det tidiga 00-talet – nu är det svart, men djupt empatiskt allvar, som får läsare. Särskilt Clara Wiksten har blivit uppmärksammad för sin Hjärnan darrar från tidigare i år, där hon med stark respekt för desamma skildrar de människor hon mött på diverse ”åtgärdssysselsättningar” genom en egen tuff tid av social fobi.
I sin egen berättelse saxar hon journalen från psykiatrin där den unga kvinnan som försöker formulera sin ångest ringas in i patientrollen med sina bestämda ramar.
Ester Erikssons Det finns ingenstans att fly är i viss mån en självbiografisk skildring av att må riktigt dåligt och att söka hjälp som ibland fungerar för stunden, ibland i längden och ibland inte alls. Hur vänner och pojkvännen reagerar på hennes sjukdom, och hur psykvården fungerar.
I sin egen berättelse saxar hon journalen från psykiatrin där den unga kvinnan som försöker formulera sin ångest ringas in i patientrollen med sina bestämda ramar. Och hur de som vårdar, ibland mer lite ”på känn” än professionellt blir auktoriteter för en människa utan något eget kvar för ögonblicket.
Det börjar med mammans död som är så svår att komma igenom, hur förtvivlan och oförlöst sorg verkar utveckla sig till kronisk känsla av övergivenhet och skräck inför oförmågan att vara en stark och hel människa – en ambition som läsaren inser är tragiskt högt ställd. Pojkvännen som endast ser sin egen rätt till trivsel, missfall, självmordsförsök och tvångsvård, allt stegras och det är en hjärtskärande vandring i mörker.
Ester Eriksson betar av polishämtningen, gränslösheten på psykavdelningen, hur det svåra blir vardag, och hur omgivningen står verktygslös när kärlek och resonemang inte hjälper.
Albumet är inte bara en viktig påminnelse om hur skört livet kan vara för en vän eller för en själv, men också en konstnärligt välgestaltad berättelse. Det gör det lättare att ta till sig historien som är så viktig att vi alla tar del av.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill



