Natten mot söndag ställer vi fram klockorna en timma, till sommartid. Det borde vi inte göra.
Idén om sommartid växte fram under åren i skiftet mellan 1800- och 1900-talet, utifrån den vällovliga – om än en smula paternalistiska – föreställningen att detta skulle innebära en möjlighet för arbetarna att använda dygnets ljusa timmar till uppbyggliga utomhusaktiviteter, i stället för att sova bort dem. Problemställningen hade inte infunnit sig tidigare i historien, eftersom det före industrialismens genombrott inte tillämpades klockade och standardiserade arbetstider som var desamma året om.
När Tyskland och Österrike-Ungern under första världskriget kom på att sommartiden därtill kunde vara ett sätt att spara in på kolförbrukningen dagtid inleddes fenomenets segertåg.
När Tyskland och Österrike-Ungern under första världskriget kom på att sommartiden därtill kunde vara ett sätt att spara in på kolförbrukningen dagtid inleddes fenomenets segertåg som statligt reglerad tidsreform.
I Sverige har sommartiden troligen aldrig varit någon jättesuccé ur ljusoptimeringssynpunkt. Landet är beläget på breddgrader där sommarhalvårets ljusa timmar efter en tid ändå omfattar huvuddelen av dygnet, och samma sak med vinterhalvårets mörka.
Men det stora problemet är att alltför många mår dåligt av omställningen, och att den innebär betydande risker för samhället.
Eftersom en timmas sömn försvinner vid övergången har den en negativ inverkan på dygnsvilan för många. Dessutom påverkas åtskilligas sömn negativt av själva omställningen – det krävs helt enkelt en infasningstid innan kroppen helt har vant sig.
Värst drabbas de som normalt inte sover mer än mellan fem och sex timmar per natt – där motsvarar en timmas utebliven sömn ett betydande avbräck.
Sommartiden innebär sämre mående, samt fler olyckor.
Resultatet går att avläsa i olycksfalls-, depressions- och sjukdomsstatistiken. Var och en för sig är skillnaderna små, men den sammantagna bilden pekar åt ett och samma håll: Sommartiden innebär sämre mående, samt fler olyckor. Antalet hjärtinfarkter ökar jämfört med övriga året, psykisk ohälsa likaså, människor får problem med ämnesomsättningen och olyckstalen i trafiken stiger.
Stressforskare har rekommenderat personer som vet med sig att de har problem med sommartidsomställningen att tillämpa en gradvis infasning – att under en veckas tid se till att varje morgon gå upp tio minuter tidigare. Det kan säkert vara en verksam strategi för vissa, men det är absurt att det ska behövas specialtekniker för att parera beslutsfattarnas bristande reformförmåga.
Skrota sommartiden nu!
