Jag läser en debattartikel i Svenska Dagbladet från den 4 september – ”Så kan förorten bli tryggare”. Toppen! Lotta Edholm och Jan Jönsson, FP, skriver att ”Friheten måste ges tillbaka till de vanliga medborgarna”, och ”rättsstaten återupprätta både kontrollen och sitt förtroende bland invånarna”. De kommer också med en rad konkreta lösningar som låter väldigt […]
Jag läser en debattartikel i Svenska Dagbladet från den 4 september – ”Så kan förorten bli tryggare”. Toppen!
Lotta Edholm och Jan Jönsson, FP, skriver att ”Friheten måste ges tillbaka till de vanliga medborgarna”, och ”rättsstaten återupprätta både kontrollen och sitt förtroende bland invånarna”.
De kommer också med en rad konkreta lösningar som låter väldigt bra, som ökad och synlig polisnärvaro, och miljöombyte för ungdomar på glid.
Otryggheten har verkligen ökat under de senaste årens kriminella aktiviteter i förorterna.
Rädslan och utsattheten då det vi trodde var något fundamentalt hotas. Hur vi kanske sparat och samlat en liten skärv, gnetat för att känna oss trygga, en buffert i en gemensam pott vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom.
En möjlighet att stötta uppväxande barn att få någonstans att bo, en vetskap att när det blåser runt omkring i världen så har vi ändå en bas varifrån vi till och med skulle kunna hjälpa dem som har det ännu sämre, utsatta för övergrepp och förföljelse i vår närmaste eller en mer avlägsen omgivning.
Kunna lägga en slant i en bössa eller unna oss en liten resa på semestern.
Och hur det blåst allt snålare och känslan ökat av att polis och andra myndigheter inte lyssnat på oron över vad som håller på att hända.
Segregeringen förklarar en del av hur invånarna i områden utanför våra centra tappat känslan för att samhället en gång var uppbyggt kring ett gemensamt vi.
I vårt land finns förortsområden men också hela kommuner där invånarna isoleras och sluter sig samman och ställs utanför gemenskapen – en grogrund och kluster för kriminalitet.
Djursholm, Limhamn, Fridhem, Långedrag, Bromma, Saltsjöbaden, Bellevue och Täby är några platser där många invånare av kultur och samhällsutvecklingseffekt i allt högre drag riskerar att betrakta det allmänna som sitt privata.
Man har särskilt här arbetat för att helt enkelt stjäla samhällets egendom i form av bostäder, vård, skolor, kommunikationer.
Här fogas ytterligare ett namn till raden: det borgerligt styrda (65,3 procent) Vellinge, som bland annat inrymmer exklusiva Skanör-Falsterbo.
Kommunen med sloganen ”Vellinge – här är friheten större”, är en av landets rikaste kommuner (som, förstås, länge har slagits emot flyktingmottagning men nu med motivationen att det är en ”investering” i längden försiktigt föreslagit ett ökande ”solidariskt” mottagande – fem minuter innan regeringen gör det till lag).
Här har styrande politiker och näringsliv börjat jobba för en lokal valuta, Vellingedollar, med 10 procents ökad köpkraft, för invånarna.
Så, tack för ert inlägg, Lotta Edholm och Jan Jönsson, visst är situationen akut. Verkligen hög tid att agera.