Lönenivåerna på svensk arbetsmarknad sätts i kollektivavtalsförhandlingar mellan arbetsköpare och fack. Det är ett av den svenska modellens fundament.
Men enligt samstämmiga vittnesmål från fackligt anställda spridda över landet har handläggare på Arbetsförmedlingen under flera år utövat påtryckningar på lokala fackförbund för att få dem att gå med på löner under kollektivavtalsnivå. Ett agerande som strider både mot regeringsförordningar och den svenska modellen.
– Det är för jävligt att Arbetsförmedlingen ska sitta och dumpa lönerna för våra medlemmar. De ska inte gå arbetsgivarens ärende, säger Henrik Johansson, ombudsman för Fastighets i Dalarna.
Arbetaren har pratat med totalt sex fackanställda, på fem olika orter från norra till södra Sverige. Alla har fått samtal från olika arbetsförmedlare som på ett eller annat sätt försökt utverka undantag från kollektivavtalet.
Många gånger har samtalen fått karaktären av regelrätta förhandlingar där arbetsförmedlaren intagit arbetsköparpartens roll.
– Jag hade ett case där personen hade maxat lönebidrag. Han skulle kosta arbetsgivaren 3 000 kronor i månaden med regelrätt lön, resten fick de från staten. Det rör sig om så små pengar och ändå vill de pruta, säger Sanna Wallin, ombudsman på Fastighets i Sundsvall.
Förra fredagen ringde Henrik Johanssons jourtelefon. I andra änden lade en handläggare vid Arbetsförmedlingen i Härjedalen fram sitt ärende. Hon ansåg att fackets lägstanivå på 21 000 kronor var för hög.
– ”Jag har en kille här med nedsatt arbetsförmåga. Det står att han ska ha 21 000 men finns det inget annat avtal det är lägre lön i?”, jag blev så jävla ställd. Sedan började hon agitera om varför han borde ha lägre lön, säger Henrik Johansson.
När Arbetsförmedlingen ska placera en person med en subventionerad anställning måste myndigheten först ”samråda” med det fack som har kollektivavtal i branschen.
Om lön eller arbetsvillkor är under kollektivavtalsnivå får inte placeringen ske, det slås fast i flera regeringsförordningar. Det är i de flesta fall efter att facket avrått från placering som samtalen från arbetsförmedlare kommer.
Genom att försöka förändra lönenivån bryter arbetsförmedlarna inte bara emot den svenska modellen utan även emot regeringens förordningar.
– Jag snittar 20 samråd i veckan och av dessa är det i genomsnitt en eller två där arbetsförmedlaren försöker pruta ned lönen, säger Kristine Engström, verksamhetsassistent på Handels avdelning 2 i Trollhättan.
I Henrik Johanssons fall rörde det sig om en så kallad utvecklingsanställning, där staten betalar arbetsköparen upp till 16 900 kronor per månad.
När Arbetaren ringer upp arbetsförmedlaren vill hon inte svara på frågor utan lämnar i stället över telefonen till sin chef som hon uppger är väl insatt i ärendet. Sektionschef Eva Bäck säger att det rör sig om ett olyckligt missförstånd.
– Återigen, det handlar om att gå tillbaka till arbetsgivaren och föra rätt dialog. Det handlade om att säkerställa den informationen som facket har gett. Jag känner inte att vi har gjort något fel här, säger hon.
Även om ord står mot ord i detta fall, visar oberoende källor inom LO-förbunden att händelsen är långt ifrån unik. Arbetarens uppgifter får Roger Andersson, central ombudsman på LO med ansvar för arbetsmarknadspolitik, att förfäras.
– Oj! Om man föreslår en lönenivå som ligger under rådande kollektivavtal är det lönedumpning. Det är inte okej. Det är allvarligt att en extern part försöker förändra det som parterna är överens om enligt den svenska modellen, säger han.
Även om Roger Andersson har svårt att tro att någon lokal facklig organisation skulle gå med på en sänkning, är det tillräckligt illa att myndighetens anställda försöker.
– Det finns ett system kring de subventionerade anställningarna som riksdag och regering har fattat beslut om. Det är det systemet som ska gälla. Våra kollektivavtal är i sin tur väktare för anständig lön inom de olika branscherna. De ska respekteras, säger han.
