Demokratin verkar liksom inte lika häftig längre

Sista ordet
Malcom Kyeyune.

Vem älskar egentligen inte demokrati? Till och med självaste katolska kyrkan blev tvungen att lägga det principfasta försvaret av monarkin som världens bästa statsskick på hyllan någon gång under 1900-talet, och numera finns det knappt någon som är modig nog att säga sig vara emot det stora D-ordet.

Man kan dock fråga sig om äktenskapet mellan (ekonomisk) liberalism och demokrati verkligen följer devisen ”i nöd och lust” numera. Handelsavtalet TTIP är egentligen bara ett exempel på en tendens som bara verkar växa sig starkare med åren: en tendens att helt enkelt försöka göra sig av med även tillstymmelsen till folkligt styre över en växande rad områden som helt enkelt anses vara allt för ”viktiga” för att kunna låtas göras till politik.

För den som inte hängt med i svängarna så är TTIP ett frihandelsavtal där en av de stora nyheterna varit att förhandlingarna i princip varit hemligstämplade rakt igenom. Vad står egentligen i avtalet? Vem vet? Bara för att du råkar vara en parlamentariker så innebär detta inte att du måste veta vad det är du röstar igenom, lyder tydligen logiken. Vissa av delarna i förhandlingarna är så hemliga att nationella politiker enbart tillåts läsa dem i speciella rum, under övervakning, och efter att de skrivit under ett avtal där de lovar att inte dela med sig av några detaljer om vad de läst till någon. 

En annan del av samma avtal är menat att helt kringgå nationella domstolar vid tvister om investeringar – dessa ersätts helt enkelt med tre stycken jurister som väljs och betalas av parterna(!) och som fattar sina beslut bakom stängda dörrar. Vad deras beslut baseras på är det ingen som vet – ingen offentlighetsprincip här inte – och de går överhuvudtaget inte att överklaga.

Är det inte fascinerande att se hur de goda demokraterna på exempelvis DN:s ledarsida nästan slår knut på sig själva för att försvara något sådant? Även om vi faktiskt antar att Sverige kommer att tjäna tusen miljoner biljoner kronor bara vi ingår ännu ett frihandelsavtal måste man ändå fråga sig om man verkligen bör sätta en prislapp på sina mest grundläggande principer. Demokratin verkar liksom inte lika häftig längre; som princip verkar den allt mer sakna attraktionskraft för ”demokraterna” själva. Villkoren för handelsavtal måste hållas hemliga, annars skulle folk bara rösta emot dem, och nationella parlament och domstolar måste kringgås och oskadliggöras, annars skulle folk få för sig att använda dem för att ändra på saker. 

Kommunismen (åtminstone i den form vi känner igen från Sovjetunionen) blev inte dödad, den begick självmord. Förr eller senare gick det inte att upprätthålla illusionerna och dubbelmoralen, trots alla käcka röster som menade att pansarvagnarna på Prags gator bara var där för invånarnas eget bästa, och dylikt propagandistiskt nonsens. Att DN i dag verkar vilja göra för liberalismen vad Pravda en gång gjorde för kommunismen säger tyvärr en hel del om vart vi alla är på väg.