1911 gick miljontals kvinnor samman för att för första gången bortom landsgränser gemensamt kräva sin rätt. Initiativet till en internationell kvinnodag hade tagits på den socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn ett år tidigare.
Nästkommande år anordnades manifestationer av olika slag i Österrike, Tyskland, Danmark och Schweiz den 19 mars. I Sverige sammanföll den första manifestationen med första maj.
– Det är ju helt tydligt att dagen uppstod ur ett behov hos socialistiska kvinnor att driva kvinnofrågor inom ramen för klasskampen, säger Ulla Manns, professor i genusvetenskap på Södertörns Högskola.
Det skulle dröja tio år till innan 8 mars blev den internationellt fastställda dagen för uppmärksammandet av kampen för kvinnors rättigheter. Enligt Ulla Manns har den historiskt varit lika viktig för kvinnokampen som första maj varit för arbetarkampen.
– Det är viktigt att det finns sådana här dagar när man går man ur huse för att manifestera. I alla rörelser behöver man händelser och tillfällen som ger energi och kan känna styrkan av gemensamhet, säger hon.
Kvinnodagens 104-åriga historia är också historien om kvinnorörelsens fram- och motgångar, så även i Sverige. Med historiska nedslag kan man spåra hur vunna rättigheter slutar vara paroller och ersätts med andra mer långtgående krav.
Den socialistiska kvinnokonferensen slog genom kommunisten Clara Zetkin 1911 fast att dagen ”i första hand tjänar till agitation för kvinnorösträtten” och “må givas internationell karaktär och förberedas väl”. När den svenska allmänna rösträtten för kvinnor blev verklighet 1921 ersattes kravet, medan andra ursprungliga krav om rätt att arbeta och lika lön förblivit lika aktuella än i dag. En av dem som vill lyfta ojämlikheten på arbetsplatserna är poeten och restaurangarbetaren Jenny Wrangborg.
– För mig är den viktigaste frågan lika lön för lika arbete. Siffrorna på löneskillnaderna visar att vi inte kan klappa oss på axeln än. Den kampen måste fortsätta för jämställdet, säger hon.
På 1970-talet när Grupp 8 gav den internationella kvinnodagen ett återuppvaknande som kampdag i Sverige ställdes krav på verklig, inte bara politisk, jämlikhet. Vid sidan om krav på arbete åt alla och lika lön tillfördes rätten att som kvinna få bestämma över sin egen kropp genom bland annat den fria aborträtten.
– Rätten till sin egen kropp och sexualitet är den viktigaste jämställdhetsfrågan i dag. Fortfarande har vi inte samma handlingsutrymme för tjejer och killar. Tjejer har inte samma rätt att njuta. Man kan fortfarande få dåligt rykte om man har många partners, medan det är tvärtom för killar, säger Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU.
För sjätte året i rad anordnar organisationen Barnvagnsmarschen för att uppmärksamma att det globalt fortfarande dör 800 kvinnor om dagen på grund av avsaknaden av säker mödra- och förlossningsvård. Trots FN:s milleniemål om rätten till abort och preventivmedel är det vunna framgångar som i många länder nu dras tillbaka.
Även om RFSU i sitt 8 mars-arrangemang valt en internationell inriktning är aborträtten viktig att slå vakt om även i Sverige. I december förra året utsattes RFSU:s 40-årsfirande av den svenska aborträtten för ett rökbombsattentat.
– I dag ser vi ett, visserligen fortfarande litet, men mer strategiskt abortmotstånd, och tyvärr mer effektivt. I en del landsting har det talats om att införa samvetsklausuler som gör att sjukvårdspersonal kan vägra att utföra aborter. Även diskussionen om att sänka antalet veckor där abort är tillåtet är oroväckande, säger Kristina Ljungros.
En annan paroll som sedan den internationella kvinnodagens födelse varit närvarande över hela världen är kampen mot sexuella trakasserier och mäns våld mot kvinnor.
Fortfarande år 2015 utsätts i Sverige, enligt siffror från SCB, var femte ung kvinna för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. I 85 procent av de fall där en kvinna blivit misshandlad har våldet utövats av män. Enligt EU:s rättighetsbyrå ligger Sverige i topp i statistiken över fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor i Europa.
Frågan fortsätter att vara en viktig kampfråga. För Tove Wåhlsstrand, projektledare på Stockholms tjejjour, är det hjärtefrågan hon vill lyfta på årets 8 mars.
– Våld mot tjejer möter vi dagligen. Under 2014 hade vi 1 319 stödkontakter bara hos oss. Det är inget som samhället ska blunda för. Skulle Sverige vara helt jämställt skulle vi inte ha det problemet, säger hon.
Enligt Ulla Manns måste man akta sig för att dra för långtgående generaliseringar baserat på enbart parollnedslag. Internationella kvinnodagen har alltid präglats av aktuella händelser och olika gruppers intressen och det har ständigt rått en inbördes kamp om vad som bör lyftas.
Den internationella solidariteten har emellertid löpt som en röd tråd för dagen genom åren, även om begreppet nog aldrig haft så många olika betydelser som nu. Det återspeglas i den myriad av arrangemang med olika fokus som anordnas över hela landet i år.
– Det läggs lika mycket betoning på båda orden. Dels genom diskussionerna om migration och rasism, men också genom att solidariteten i dag även omfattar transpersoner, säger Ulla Manns.
