Förra fredagen, för precis en vecka sedan, sköts oppositionspolitikern Boris Nemtsov ihjäl med fyra skott på en bro strax intill Kreml i centrala Moskva.
I söndags tågade 50000 människor genom Moskva i en sedan tidigare planerad fredsdemonstration som nu blev en sorgemarsch.
I måndags köade människor för att ta farväl av 55-åringen som kommit att bli en av president Vladimir Putins hårdaste kritiker.
Mordet på Nemtsov markerar något nytt i det moderna ryska samhällsklimatet. Inte för att regimkritiker och folk med kritiska frågor om fel saker inte mördats förr, tvärtom. Men det har vanligen handlat om grävande journalister, lite för omutbara poliser och liknande.
Oligarker och andra i den absoluta ekonomiska och politiska eliten har klarat livhanken också när de satt sig upp mot regimen – även om vissa funnit för gott att fly landet och andra, som oligarken Michail Chodorokovskij, avtjänat långa fängelsestraff.
Boris Nemtsov tillhörde tveklöst denna elit. Man blir inte vice premiärminister och påtänkt som Boris Jeltsins efterträdare utan att vara del av det lilla skikt av makthavare som konkurrerat inbördes om regeringsmakt och tillgångar sedan Sovjetunionens upplösning.
De har i sin tur ofta släktband bakåt till Sovjetunionens verkliga maktelit – KGB-höjdare och andra inom säkerhetstjänsterna.
Det fråntar naturligtvis inte Boris Nemtsov hans position som regimkritiker i ett allt hårdare, aggressivare samhällsklimat där människor som han själv kallas ”landsförrädare” och ”femtekolonnare”.
Enligt Nemtsovs medarbetare Ilja Jasjin var han i färd med att avslöja omständigheter kring invasionen i Ukraina som hade varit skadliga för människor med både makt och med kompetensen att genomföra ett mord på öppen gata inför Kremls hela övervakningsapparat.
I väst har många fingrar pekats direkt på Vladimir Putin – liksom rysk media varit snabba att peka tillbaka på väst, på CIA eller på Ukrainas säkerhetstjänst.
Frågan är om presidenten verkligen haft intresse av ett ”maffiamord” på öppen gata på en högprofilerad oppositionspolitiker, med 50000 sörjande på samma gata inom två dygn.
Anklagelser för skattebrott eller liknande hade troligen skapat mindre upprördhet.
Däremot kan inte uteslutas att grupper ur säkerhetstjänsterna, som själva inte tillhör den rika makteliten och därför inte heller respekterar den gamla ordningen att medlemmar ur den inte får dödas, på detta vis dels vill ta chansen röja en obekväm person ur vägen – dels visa inte minst Vladimir Putin att de kan och att han måste räkna med dem.
Stämmer det kan den maktkamp inom Kreml som kunnat anas ett tag vara på väg att intensifieras. Och det är inte säkert vilka som till slut går segrande ur den striden.
