”Vänstern och Kommunal vänder arbetarna ryggen”

För mer än två månader sedan utlyste syndikalistiska Södermalms Hemtjänstarbetares Driftsektion, SHD, sin blockad mot tidsregisteringsfunktionen ParaGå inom företaget Aleris. Medan Kommunal aktivt har tagit ställning för arbetsköparnas sida har den parlamentariska vänstern medvetet vänt ryggen till. Därför isoleras effekterna av konflikten och en nödvändig strid riskerar att kvävas i sin linda, menar veckans debattör.

Enligt de anställda innebär ParaGå en drastisk försämring av både arbetmiljön och vårdens kvalitet.
Foto: Janerik Henriksson/TT

En sak har blivit tydlig: med representanter som V och Kommunal behöver arbetarklassen knappast någon fiende.

Knappt hade SHD:s blockad av ParaGå övergått i lockout och strejk innan Kommunal öppet ifrågasatte stridsåtgärden. Väns­terpartiet – som är med och styr kommunen samt innehar posten som äldreborgarråd i Stockholm stad – har likväl valt att inte ge sitt stöd till de strejkande.

Det vänsterpartistiska äldreborgarrådet Clara Lindblom tänker inte utnyttja sitt inflytande i kommunens politik till att kritisera ParaGå. Hon nöjer sig med att systemet ska ”ses över” om två år.

Alla missförhållanden skyller hon på de privata utförare som har etablerat sig i stadens hemtjänst sedan alliansen röstade igenom LOV (Lagen om valfrihetssystem). Därmed bortser hon från de grundläggande kapitalistiska rörelselagar som framtvingat övervakningssystemet samt givit det dess specifika funktion i arbetsprocessen och i kampen.

Enligt Kommunals paradoxala synsätt är ParaGå ”ett bra verktyg om det används på rätt sätt, och […] det handlar om chefen har förstått systemet eller inte”. De chefer som utnyttjar övervakningssystemet för att faktiskt övervaka sina anställda har alltså inte förstått systemets egentliga syfte.

Det förhåller sig nog snarare tvärtom: cheferna förstår precis hur de kan utnyttja sådan teknologi. En del arbetare är inte dummare än att de fattar det också. De enda som inte tycks fatta är Kommunal och V.

Enligt Kommunals synsätt kan arbetarna endast förlita sig till arbetsköparnas välvilja. V håller nog med, eftersom de själva tillhör arbetsköparna i det här fallet.

Vi hemtjänstarbetare kan dock inte förvänta oss några som helst skänker från ovan. Endast vår egen styrka avgör vilka krav vi kan ställa på dem ovanför.

Tillämpandet av tekniska system inom arbetsprocessen betingas alltid av de däri rådande maktförhållandena och däremot svarande ekonomiska intressen. Därför används ParaGå för att övervaka och hetsa de anställda. Det är en naturlig konsekvens av kapitalets externa rörelser under dess nuvarande kris, vilka har kommit hemtjänsten att underordnas varuproduktionens lagar.

Hos privata aktörer sker det för att direkt producera mervärde, hos offentliga aktörer för att indirekt utöka profitkvoten genom skattebesparingar. I bägge fallen ökas dock exploateringen av oss anställda. Därav det dåraktiga i att anta – likt Clara Lindblom – att problemen med ParaGå är naturligt begränsade till de privata aktörerna inom hemtjänsten.

Kapitalets rörelselagar internaliseras även inom den offentligt ägda hemtjänsten, inte minst genom införandet av New Public Management.

Införandet av tekniska system inom hemtjänsten individualiserar arbetsprocessen samt atomiserar arbetskollektivet.

Åtskillnaden mellan planering och utförande innebär en kvalitativ förskjutning av makt från oss arbetare till dem ovanför. Motståndet mot ParaGå är därför mer än en reaktiv negation av övervakning och stress. Det är samtidigt en affirmativ kamp som ytterst syftar till makten över arbetsprocessen.

Eftersom V och Kommunal redan övergivit oss tycks vi endast kunna förlita oss till oss själva i den kampen.