Mayafolkets närradio bekämpas av staten

För åtta år sedan besteg jag vulkanen Tajumulco, Centralamerikas högsta topp, i västra Guatemala. Guiden, som hade ingått i gerillan under det 36-åriga inbördeskriget och tillbringat många år på berget, sprang lätt uppför samtidigt som han berättade om den radiostation de hade sänt ifrån på vulkanen. Radion hade varit ett sätt att hålla mayabefolkningen i den svårtillgängliga bergsregionen San Marcos, nära gränsen mot Mexiko, informerad om vad som hände. 

Den historiska framväxten av dessa speciella radiostationer, så kallade ”radios comunitarias”, började just där. Det berättar Eliu Orozco, urfolksledare från San Marcos, innan han ska in i en radiostudio för att prata om ursprungsfolkets rättigheter, i en återkommande veckosändning. 

”Radio comunitaria” är  enligt ordboken närradio på svenska. Skillnaden är att en ”radio comunitaria” har skapats med tydlig avsikt att gynna en gemenskap, hålla gemenskapen informerad och bidra till dess utveckling.

– På 1980-talet, under de värsta konfliktåren, började radiostationerna att dyka upp. Det fanns ett stort behov av att informera, exempelvis kring den förföljelse av mayafolket som pågick. De växte fram på folkets initiativ. Det var inte en del av gerillastrategin som sådan, säger Eliu Orozco.

Alltsedan dess har de små, enligt lag förbjudna, radiostationerna växt både i antal och utbredning men framför allt i betydelse. Navet är deras sociala funktion. Zapatisterna i södra Mexiko talar om radios comunitarias som ”crece la flor de la palabra” – platsen ”där ordets blomma växer” eller ”där ordet blomstrar”. 

Mayafolket lever i en demokratisk tradition präglad av både deltagande- och direktdemokrati och utövar kollektivt beslutsfattande på bynivå. På så vis är radios comunitarias ett sätt att vidare sprida information om och kring de kollektiva beslut som är fattade – göra dem mer inkluderande. 

– Radios comunitarias spelar en viktig roll i det guatemalanska samhället – ur ett ekonomiskt, kulturellt, politiskt och socialt perspektiv, säger Eliu Orozco.

Framför allt spelar de lokala radiostationerna en viktig roll för att bevara mayaspråken och mayafolkets kultur och identitet. Många närradiostationer på landsbygden är ibland den enda informations- och nyhetskällan på modersmålet för flera miljoner guatemalaner som inte pratar spanska.

Angélica Cubur har varit frivillig medarbetare på Radio Ixchel i Sumpango under åtta år. Jag träffar henne i Iximché, en mesoamerikansk arkeologisk plats cirka tio mil väster om Guatemala City, dit hon har kommit för att sända radio från en stor sammankomst för ursprungsfolket. 

– Lokalradiostationerna är viktiga eftersom de sänder på modersmålen i närområdet och inte bara på majoritetsspråket spanska. Det skapar ett av få utrymmen för ursprungsbefolkningen att uttrycka sig och tala om de ämnen som berör deras närmiljö, säger hon.

Det är en verklighet som ofta handlar om sociala konflikter kring gruv- och vattenkraftsprojekt, vilka har ökat dramatiskt under de senaste tio åren. Enligt officiella siffror pågår över 70 sociala konflikter i landet.

– Människor är oroliga för de megaprojekt, som breder ut sig. De är en del av en utvecklingsmodell som inte har folkets stöd. Folket ser det snarare som en påtvingad utveckling, säger Angélica Cubur. 

När hon inte radiopratar ägnar sig Angélica Cubur åt traditionellt hantverk och väver huipiles, traditionella blusar, och dekorativa skärp.

– Vi kallar oss sociala kommunikatörer eftersom vi inte bara skickar hälsningar utan berör många ämnen, såsom olika rättighetsaspekter som handlar om ursprungsbefolkningen och de sociala kamper som de bedriver här i Guatemala, säger hon. 

För henne handlar det om att ge service till byn. Hon menar också att det ärdet sociala budskapet och syftet att medvetandegöra befolkningen om vad som pågår som skiljer de lokala radiostationerna från massmedierna, eller de ”traditionella medierna” som hon kallar dem.

– Vi utbildar också – många har lärt sig att läsa och skriva via de lokala radiostationerna, och vi ger information och råd kring hälsa, barns utveckling och kvinnors rättigheter, säger hon.

En radio comunitaria bygger inte på vinstintressen och bör inte heller representera särintressen. Situationen är dock komplex eftersom det bland de lokala radiostationerna finns både de som värnar om bygemenskapen och de som representerar individuella intressen eller är av mer sekteristisk karaktär. Detta medan de traditionella medierna går de mäktiga ekonomiska eliternas ärenden. Det handlar om att de medvetet felinformerar eller styr informationsagendan bort från obehagliga sanningar.

Det är dock en strategi som inte har fungerat, i alla fall inte fullt ut, eftersom befolkningen numera lättare har tillgång till information och på så vis även håller sig mer välinformerade. Det är tack vare framför allt de olika okonventionella källorna, såsom de alternativa-, digitala- och sociala medierna, som finns tillgängliga, och som det finns ett stort sug efter. 

– De fyller ett tidigare tomrum, framför allt hos den unga generationen, som sällan köper dagstidningar men som nu är uppkopplade på nätet och tar del av information om maktmissbruk och korruption, säger Josué Navarro social kommunikatör och radioproducent för mayanätverket CPO.

Enligt Reportrar utan gränsers världsrankning av pressfriheten i 180 länder (2014), hamnar Guatemala på plats 125. Det beror på bristande pluralism bland medierna, hög ägarkoncentration och starka beroendeförhållanden mellan mäktiga ekonomiska grupper, politiker och massmedier i landet. 

– Här köps parlamentarikerna för att säkerställa kontroll över den lagstiftande församlingen och på så vis fortgår kriminaliseringen av radios comunitarias, säger Andrea Ixchiú, kommunikatör och kolumnist från Totonicapan – en region på landsbygden där 97 procent av befolkningen tillhör mayafolket.

Trots att radios comunitarias är erkända kanaler för informationsspridning bland mayafolket sedan fredsfördraget 1996 har landet inte antagit någon lag som ger radios comunitarias legal status. I stället har lagstiftning antagits som ger dem med pengar möjlighet att köpa frekvenser och monopolisera utbudet samtidigt som alla de lokala radiostationerna anses vara piratradios och kriminaliseras därefter. 

– Folket är inte pirater, de vill inte stjäla, men det är så staten ser på radios comunitarias, säger Andrea Ixchiú, som rör sig mellan olika uppdrag för alternativa och traditionella medier – alltid med ett engagerat tilltal och i försvar för ursprungsfolkets rättigheter.

Det rapporteras regelbundet om omotiverade avhysningar av radiostationer under vilka det är vanligt att polisen förstör sändningsutrustning som närradiostationerna använder sig av, och som ofta har bekostas med kollektiva medel. 

– Avhysningar är ett brott mot åsiktsfriheten, som vi besitter både i egenskap av människor och ursprungsfolk, säger Angélica Cubur och berättar att även Rado Ixchel där hon arbetar drabbades för några år sedan. 

Medan jag skriver den här artikeln får jag ett sms från Angélica Cubur, i vilket hon berättar att polisen ånyo har slagit ned på en radio. Ännu en gång i en region – Solola – där ursprungsfolken är i majoritet och har motsatt sig flera planerade vattenkraftsprojekt.

– De kommersiella kanalerna ser oss som en konkurrent och staten upplever oss som ett hot, eftersom vi berättar om det som faktiskt äger rum runt om i landet. Det är ofta information som går emot statens intressen, säger hon.

Andrea Ixchiú menar att det pågår en konstant tvist kring vem som sätter agendan för berättandet. De alternativa medierna har, enligt henne, en viktig roll i att bekämpa de stereotyper som bygger på rasism och sexism och som sprids via de traditionella medierna.

Radios comunitarias är inte den enda alternativa mediakällan som har växt fram ur en gemenskap. De sociala rörelserna – bland de tidiga återfinns studentrörelsen och den feministiska rörelsen – i Guatemala såväl som i resten av Latinamerika har alltid använt alternativa kanaler för att sprida information och organisera människor i solidaritetens tecken. Engagemanget är lika brinnande i dag som någonsin förr och tillgången till digitala medier gör spridningen snabbare.

– Vi har alltid haft en stark tradition av oberoende alternativa medier i form av tidskrifter, fanzines, flygblad och bokförlag och jag är själv samordnare i ett nätverk för oberoende film- och videoproduktion, berättar Andrea Ixchiú. 

Hon beskriver hur de alternativa medierna har blivit ett sätt att sprida den sociala kampen och motståndet mot den aggressiva utvinningspolitiken, som driver på gruv- och vattenkraftsprojekt, och stå upp för mänskliga rättigheter och ursprungsfolksrättigheter, vilka är nära kopplade till försvaret av Moder jord och dess naturresurser.

Josué Navarro, från Rådet för mayafolket (CPO), en organisation som har byggt upp en nationell allians bland mayafolket – i dag en viktig nationell och internationell referenspunkt bland annat för FN – menar att lokalradiostationerna, de digitala- och sociala medierna – alla – har varit viktiga verktyg i uppbyggnaden av alliansen. 

Att bygga allianser och ena folket för att få till en politisk och social djupgående förändring är bland de största utmaningarna i landet, som historiskt har lidit av auktoritärt och militärt styre, i vilket makten ofta har upprätthållits via taktiken att söndra och härska, vilket har satt djupa spår i samhället.

Genom att kunna sprida information till många människor relativt snabbt har en alternativ berättelse till vad som händer i samhället nått nya grupper av människor och bidragit till en växande kritik.

– De sociala medierna har öppnat upp en arena där folket kan få tillgång till information och uttrycka sina tankar och åsikter utan att censureras, säger Josué Navarro.

Även om tongångarna mellan meningsmotståndarna är mycket hårda emellanåt ser han det som enbart positivt i den guatemalanska kontexten där information historiskt är en bristvara.

– Det har också varit ett sätt för oss att mäta acceptansen för den politiska tankegång om ursprungsfolket som politiskt subjekt och det politiska förslag som vi har utvecklat utifrån det i CPO, säger Josué Navarro.

Själv har han blivit erbjuden en dubbelt så hög lön för att lämna jobbet i organisationen och i stället jobba för ett privat företag. Det är ganska vanligt i Guatemala att människor som anses göra ett viktigt jobb och dessutom vara bra på det lockas över till ”andra sidan”, eftersom makteliten vill få bort alla som bidrar till att skaka om den ekonomiska och politiska makten.

Nästa år ska CPO sikta på att få in lokala ledare från landets ursprungsbefolkningar maya, garifuna och xinka i den lagstiftande kongressen. De vill att samma anda av organisering kring och försvar av naturresurser och miljö och motstånd mot utvinningspolitiken ska leda till lagstiftning som går folkets vilja till mötes och inte den ekonomiska makteliten.

– Först då kommer vi att få svar på hur väl vi har lyckats mobilisera mayafolket, säger Josué Navarro.

Innan Angélica Cubur ska fortsätta sin radiosändning från mayaruinerna i Iximché säger hon:

– Min upplevelse är att människor identifierar sig med radion. Den ger dem möjlighet att uttrycka sig fritt. Det finns inga andra medier som ger ursprungsfolket den möjligheten.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
5 dagar sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
3 veckor sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 månader sedan
– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod, säger journalisten Alexandra Urisman Otto. Foto: Roger Turesson

Alexandra Urisman Otto ny skribent i Arbetaren

I somras sa den prisade klimatjournalisten Alexandra Urisman Otto upp sig från sitt jobb på Dagens Nyheter, i protest mot tidningens rapportering om både Palestina och klimatet. I dag publiceras hennes första text sedan dess – som frilans i Arbetaren. 

Hur kommer det sig att du börjar skriva för oss på Arbetaren? 

– Arbetaren är en väldigt fin tidning som jag både tror och hoppas kommer att nå allt fler läsare med tiden. Jag lämnade Dagens Nyheter efter nästan ett decennium på grund av den ängsliga publicistiska kulturen och att tidningen inte förmådde hålla linjen vare sig när det gällde klimatjournalistiken eller bevakningen av folkmordet i Gaza. 

– Arbetaren har en sund inställning till journalistik och jag märker redan att det är högt i tak på redaktionen. Det är som att tidningens stolta historia av att stå rakryggad i sitt motstånd mot nazismen under andra världskriget på något vis sitter i väggarna här. Jag är stolt över att få vara en liten del av den här tidningen.

Vilken typ av journalistik önskar du se mer av?

– Det som saknas i dag på många redaktioner är ett publicistiskt mod. Att man står stadigt i sin syn på vetenskap, fakta och grundläggande, universella mänskliga rättigheter – och att man låter det vara utgångspunkten för journalistiken. Precis det här gör Arbetaren så bra och jag vill egentligen mest se mer av det – fler reportage, intervjuer med intressanta och relevanta personer och granskningar som ställer makten till svars.

– Helt enkelt mer klassisk, god journalistik som ger läsarna möjlighet att orientera sig i den här omvälvande tiden, med accelererande klimatkris och en destabiliserad omvärld med folkmord, krig, konflikter och stora hot mot demokratin.

Du har nyligen släppt en handbok i klimatjournalistik tillsammans med Lisa Röstlund. Hur ser dina planer ut framöver?  

– Jag har ett gäng artikelidéer som jag hoppas kunna få ur mig, och det kommer nya hela tiden. Parallellt skriver jag på en ny bok och tänker mycket på hur jag kan göra mest nytta under de här månaderna och åren när koldioxidbudgeten rinner bort framför våra ögon.

Här kan du läsa Alexandra Urisman Ottos första text i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
En städare har jobbat drygt 5 600 övertidstimmar utan att få betalt – på ett företag som påstår att ”kollektivavtal är en självklarhet”. Foto: Johan Apel Röstlund. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Vem ska städa efter den svenska modellen?

Flosklerna om den svenska modellen har varit många senaste tiden. Den ”står stadigt”, trots det nya EU-direktivet, enligt bland andra LO och Svenskt Näringsliv. ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!” skriver Rengörare Näslund, samtidigt som Arbetaren rapporterar om hur en anställd arbetat flera tusen timmar övertid utan att få betalt.

”Den svenska modellen står stadigt”, påstår såväl tjänstemannafack som LO och Svenskt Näringsliv. Anledningen till utropet denna gång är att EU:s direktiv om lagstadgade minimilöner i stort drivits igenom. 

EU-domstolen har knappt brytt sig om Sveriges och Danmarks protester. Ändå vill alla kalla det en seger. 

Kanske har de stora svenska facken rätt i att direktivet inte kommer att innebära en avgörande förändring för inhemsk lönesättning på kort sikt. Men vad är det de försvarar egentligen? 

Hotet mot den så kallade svenska modellen kommer minst lika mycket inifrån, från dem själva, som från EU. 

Priset för att ”komma överens”

”Den svenska modellen” innebär i korthet att fackföreningarna och arbetsköparsidan ska komma överens själva, utan att staten lägger sig i. Men många (allt från stora fackföreningar till partier och näringslivet) hänvisar gärna till modellen som ett samlingsnamn för mycket mer: nöjda, stolta, trygga arbetare. Men arbetare som inte bråkar i onödan – som tillsammans med arbetsköparna skapar fred på arbetsmarknaden.

Detta har aldrig varit helt sant. I dag närmar det sig ren lögn. För vad är det värt att ”komma överens” om den part som redan från början var i underläge hela tiden får mindre och mindre inflytande? 

Arbetares inflytande har försvagats på flera punkter under många år nu. Inte bara i praktiken ute på arbetsplatserna – utan lika mycket genom just ingripande från stat och politik.

Några exempel: Strejkrätten försämrades kraftigt 2019. Regeringen leddes då av det påstådda arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Samtidigt har lagen om anställningsskydd, LAS, urholkats rejält. Det började underifrån, genom att arbetsköpare tog sig allt större friheter. Motstånd kom också underifrån, förstås. Men lagändringen klubbades igenom i riksdagen 2022. Regeringen var även då socialdemokratisk.

Den svenska modellen döljer miljarder i stulna löner

Samma vecka som vissa utropar att ”den svenska modellen står stadigt” kan Arbetaren berätta om ett fall på den anrika städfirman Rengörare Näslund

En städare har jobbat cirka 5 600 övertidstimmar utan att få betalt. Det hela ska bygga på ett system som kallas ”fasttidsobjekt”: ett fast pris, långt under den normala ersättningsgraden, för varje städad lokal, och ofta flera lokaler samma dygn. 

Företaget skriver på sin sajt: ”Bra villkor och kollektivavtal är en självklarhet för oss!”

Det här har med rätta väckt upprörda känslor. Men det värsta är egentligen inte det enskilda fallet, eller företaget. Det är att det säkerligen finns tusentals fall som inte har kommit fram i ljuset – ännu. 

Arbetaren har rapporterat om många liknande ärenden inom olika branscher, inte minst byggsektorn, ofta hos företag som på papperet har ”schyssta villkor”. Men sannolikt är det knappt ens toppen av isberget som vi lyckats skrapa fram. 

Meningslösa kollektivavtal

De stora fackförbunden har de senaste åren, ännu mer än förr, enbart fokuserat på vikten av kollektivavtal. Samtidigt vet vi att dessa avtal ofta är meningslösa. Om arbetarna inte är medlemmar i det avtalsslutande facket, till exempel LO, så förmår inte LO följa upp om avtalen alls följs. Det här drabbar särskilt utrikesfödda arbetare i privat sektor.

Sveriges arbetare behöver inte mer nostalgi kring kollektivavtal eller den svenska modellen. Det som behövs är organisering för bättre villkor i praktiken och hårt motstånd mot alla försök att försämra. Oavsett vilken färg regeringen har – och oavsett om facktoppar väljer att kalla nederlag för seger.

Publicerad Uppdaterad