Inrikes

Löntagarna – facket som försvann

Joakim Wallerstein, kommunikationschef hos Sverigedemokraterna och mannen bakom partiets utskällda busskampanj under valrörelsen, hade stora planer för Löntagarna när organisationen startade i vintras. Foto: Tomas Oneborg/TT

Efter mindre än ett år läggs det SD-anknutna fackförbundet Löntagarna ner. Men fackets ordförande Sven Pernils förnekar att allt bara var en valstrategi. – Det blev för få medlemmar, säger han till Arbetaren.

Under den gångna helgen kom beskedet att fackförbundet Löntagarna, som bildades så sent som i december i fjol och officiellt drog igång i januari, nu läggs ned. Anledningen till nedläggningen av facket, som enligt egen utsago är en opolitisk organisation samtidigt som det hela tiden haft starka kopplingar till Sverigedemokraterna, sägs vara den uteblivna medlemstillströmningen. Enligt Löntagarnas ordförande Sten Pernils är beslutet helt och hållet grundat på bristande ekonomiska resurser.

– Möjligen kan vi få skäl att omvärdera nedläggningen längre fram om vi kan få med partiet i en ekonomisk satsning, men just nu är vi tvungna att lägga ned. Vi har helt enkelt för lite kapital, det blev för få medlemmar, säger han till Arbetaren.

Medlemstillströmningen blev långt ifrån den som Joakim Wallerstein, tidigare styrelsemedlem i Löntagarna och nybliven kommunikationschef hos Sverigedemokraterna, uttryckte förhoppningar om när facket bildades.

– Vi räknar iskallt med att vi initialt får in så många medlemmar att vi kan ha kanslipersonal på en gång, sade han till webbtidningen Dagens opinion i december 2013. 

Trots att Löntagarna bildades bara nio månader före valet och läggs ned drygt en månad efter SD:s valframgångar säger Sven Pernils, som liksom övriga i organisationens ledning är aktiv sverigedemokrat, att bildandet av den fackliga organisationen inte hade något med valstrategiska hänsyn att göra.

– Absolut inte, partiet har aldrig varit inblandat i projektet. Vi fick indikationer på att flera partikamrater hade blivit uteslutna från sina fack och började spåna idéer om hur vi kunde lösa det. Vi tog inspiration från liknande självständiga fackförbund i Danmark och även ett par från Storbritannien.

Som det brittiska fackförbundet Solidarity, The Union for British Workers?

– Ja, det känner jag igen, vi har tittat på flera olika fack. Men det mesta av inspirationen till Löntagarna kom från våra egna medlemmar, säger han.

Jenny Bengtsson är ordförande för Hotell- och Restaurangfacket HRF:s avdelning för Stockholm-Gotland och är aktiv vänsterpartist, och hon har varit en av Löntagarnas främsta kritiker. Via sin blogg har hon granskat organisationens stadgar och bland annat funnit att dess medlemmar inte får delta i fackliga stridsåtgärder som andra fack initierat, eftersom Löntagarnas medlemmar är skyldiga att ”alltid hedra gällande anställningsavtal”. Hon har även riktat kritik mot SD-fackets registrering av icke-medlemmar och mot organisationens bristande interndemokrati. Enligt Jenny Bengtsson finns det mycket som nu talar för att Löntagarna aldrig var ett seriöst menat fackligt initiativ.

– Jag har alltid trott att det var mer en politisk grej än en facklig. Det var hela tiden ett skämtförbund, de saknade helt fackliga perspektiv och kunskap om allt som har med fackligt arbete att göra, säger hon till Arbetaren.  

Fotnot: Fackförbundet Solidarity – The Union for British Workers, bildades 2005 av det högerradikala brittiska partiet British National Party, BNP.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984