Det är sommarkvälli anrika Pufendorfinstitutets trädgård i Lund. Ett sällskap har samlats för att grilla och dricka öl. Men på grillen ligger varken grönsaker, korvar, biffar eller fiskar utan något helt annat, närmare bestämt ET, den lilla rymdvarelsen som ville ringa hem i Steven Spielbergs klassiska film från 1982.
Okej, jag vet att ET inte finns på riktigt. Det är givetvis inte samma ET som i filmen utan en avbild i naturlig storlek tillverkad i seitan som marinerats i några dagar. Grillningen är ett samarbete mellan Malmöbaserade innovationsstudion Unsworn Industries och konstnären Terje Östling.
– Jag minns inte hur det började, men vi kände direkt att det fanns något intressant i att grilla en utomjording. Det väckte en massa frågor. Allt mellan personliga, känslomässiga och psykologiska till sådant som rör global kosthållning, miljöpolitik och geopolitik, berättar Erik Sandelin på Unsworn Industries.
Unsworn Industries kom i kontakt med projektet ”Exploring The Animal Turn” på Lunds universitet, vars syftet är att ge nya perspektiv på relationen mellan människor, och tyckte att det var ett lämpligt forum för en grillkväll. Att belysa vilka varelser vi äter genom att grilla ET passade perfekt in i det sammanhanget.
– Vi börjar ofta med en konkret idé och låter de filosofiska frågeställningarna utveckla sig efter hand. Det blir en sorts ”glad vetenskap”, menar Erik Sandelin.
Genom att tillverka gjutformar och fylla dem med seitan är det inte bara möjligt äta vilken varelse som helst. Varelsen slipper dessutom bli uppäten. Det går att göra hur många kopior som helst. Det är bara att fylla på med mer seitan. Tillvägagångssättet påminner en del om fildelning där hur många kopior som helst kan skapas av ett original, till väldigt låg kostnad och utan att originalet skadas eller egentligen påverkas på något vis.
På ungefär samma vis går det att göra en massa kopior av grisar eller portioner revbensspjäll. Kostnaden per kopia är visserligen högre än en digital kopia av exempelvis en film, men oerhört mycket lägre än kostnaden för att föda upp nya grisar. Inte minst för grisarna.
– Jag funderade en hel del på det offer som allt köttätande innebär, berättar Erik Sandelin. Ett offer som åtminstone historisk varit känslomässigt mycket laddat när exempelvis grisen som fötts upp på gården slaktats till jul. En rit vi veganer inte alls går igenom.
Det märkliga var dock att grillningen blev en sorts substitut för den här offerriten. Att ET i det här fallet inte var en livs levande utomjording utan tillverkad av seitan uteslöt nämligen inte känslomässiga bindningar.
– Faktum är att en kvinna som deltog under kvällen förfärat undrade vad vi gjort med ET. Vi kom till och med på oss själva med att vilja binda upp ET på ett så värdigt sätt som möjligt på grillen.
Seitan är ett mer än 1 000 år gammalt livsmedel som uppfanns i Kina av buddhistiska munkar som ville hitta ersättningar till kött. Enligt legenden ville de kunna kombinera gästfrihet med idealet att inte döda. Så ville gästerna ha anka fick det bli en av gjord av vete.
Munkarna började göra tofu av sojabönor och seitan av vete. Seitan tillverkas genom att avlägsna all stärkelse från mjölet till endast proteinet, gluten, återstår. Seitan har alltså inte bara hög glutenhalt. Seitan är gluten. Namnet betyder ungefär ”vete som sjudit i soya”. Seitan förekommer också under namn som fuskanka eller fuskkyckling.
Det går att tillverka seitan hemma i köket av helt vanligt vetemjöl. Det tar lite tid men är inte särskilt omständligt. Det är bara att blanda mjöl och vatten till en deg som sedan knådas under vatten några gånger tills all stärkelse sköljts ur och bara proteinet återstår. Kolla internet för instruktioner. Det går också att köpa färdig gluten för den som inte har tid eller lust att göra egen.
Det finns en rad fördelar med seitan. Vete kan odlas i stort sett överallt i de bebodda delarna av världen. Seitan är också billigt och miljövänligt jämfört med många andra livsmedel. Om du jämför vad ett gram protein från seitan kostar med hur mycket det påverkar miljön kommer du att hitta få bättre produkter. Den stora nackdelen är givetvis att Seitan inte kan ätas av glutenintoleranta. Men det går att använda mjöl från exempelvis baljväxter med liknande resultat.
Ren seitan har neutral smak och påminner om tofu, fast med en mer köttliknande konsistens. Det är dessutom lätt att forma seitandegen till i stort sett vad som helst. Det var egentligen meningen att ET skulle tillverkas av tofu, men Erik Sandelin och hans kollegor upptäckte snart seitans fördelar när det gäller konsistens, hållfasthet och formbarhet.
– Det blir otroligt starka proteintrådar av vetegluten, menar Erik Sandelin.
ET tillverkades i sex silikontäckta gjutformar och delarna fogades sedan samman till en hel ET. Att det blev just en ET är ingen slump. Erik Sandelin menar att de ville spinna vidare på den klassiska filosofiska frågeställningen om hur vi skulle behandla utomjordingar om vi stötte på dem. Som likar? Som vi behandlar djur? Som någonting annat? Om vi skulle kunna tänka oss att äta dem eller inte.
– Det finns så många trådar i det här med att grilla ET att akademikerna gick helt i spinn under grillkvällen. Det händer en massa saker, både kroppsliga och känslomässiga, när man ställs inför den här köttiga varelsen med alla dofter. Grillningen är snarare en frågekatalysator än ett sätt att försöka svara på något.
Några av det mest uppenbara frågorna handlar om storskalig livsmedelsproduktion. Vi har alltså ett ämne som i grunden har neutral smak och går att forma till i stort sätt vad som helst. Men hjälp av lite omsorgsfull smaksättning går det också att få det att smaka som i stort sett vad som helst. Det är jämförelsevis billigt och enkelt att framställa. Det borde sätta ett stort frågetecken kring betydligt mer resurskrävande och miljöförstörande matframställning som exempelvis industriell köttproduktion som dessutom innebär stort lidande för djuren.
Jag vet vad du tänker. Seitan är inte riktigt kött. Precis som många skulle hävda att en mp3-fil inte är en riktig skiva, en pdf inte är en riktigt bok eller att en cam – där du kan se hur folk röker och reser sig upp och höra folk prata i salongen – inte är en riktigt film. De är olika väl utförda kopior i andra format och av varierande kvalitet. Jag vågar påstå att skillnaden mellan kopian och originalet främst har att göra med hur väl kopian är tillverkad. Hur mycket kärlek och skicklighet som lagts ner i framställningen.
Och visst finns det uselt fuskkött. Som sådan där vegansk julskinka som påminner lite om picnic-bog eller aubergine i sillform i sillinläggning som påminner om aubergine i sillinläggning. Men det där har ju bara med ambitionsnivå att göra. Den som lägger ned tid och omsorg kan givetvis uträtta underverk. När svenska mästerskapet i tacos, en rätt som i Sverige ofta förknippas med köttfärs, avgjordes förra året vann kockarna Tobias Lund och Benjamin Lara med ett veganskt recept baserat på seitan. Den som är nyfiken och orkar leta kommer att hitta massor av recept med seitan som huvudingrediens.
Det går inte bara att göra bra kopior av seitan. Det går givetvis också alldeles utmärkt att helt och hållet frångå köttnormen för hur mat ska se ut och smaka.
Unsowrns Industries ET var smaksatt med grönsaksbuljong och liquid smoke, ett recept som provats fram under några middagar. De fick dessutom en del tips från Kao’s, en vegetarisk restaurang i Malmö som bland annat erbjuder seitanplankstek.
Så ärligt talat Erik, hur smakade ET egentligen?
– Nacken blev rätt okej. Men delar av den hade en lätt läderartad smak och konsistens.
Det blir flera grillningar framöver, även om det är mycket jobb med att tillverka gjutformerna. Nyligen genomfördes en i Helsingfors. Receptet utvecklas hela tiden.
Matskildringar är inte ovanliga inom science fiction. De är sällan särskilt muntra.
I The Matrix äter de gröt som kanske är gjord på vete och kanske smakar löskokt ägg eller kyckling. Ingen vet. Ingen kommer ihåg hur kyckling smakade. Och de som lagat gröten vet definitivt inte. I Total Recall (originalet alltså), sveper Arnold en proteindrink innan han ger sig av till Mars. Ungefär lika enkelspårigt som hans skådespeleri. Inget fel i det, men det blir lätt enformigt i längden.
Margaret Atwoods bok Oryx och Crake är full av konstgjorda men riktiga djur, varjundar och nassonger, som tagits fram av genografer bland annat för att tillgodose livsmedelsproduktionen. Experiment som går väldigt snett.
Vår egen framtid är inte bara ljusare utan dessutom redan här. Vi har en grundmassa som kan ta vilken form som helst och smaka precis som vi vill att den ska smaka. Som innehåller mer protein än kött. Som är jämförelsevis billigt och enkel framställa. Som påverkar miljön i mindre utsträckning än produktionen av mycket annat proteinrikt livsmedel, i synnerhet produktionen av nötkött. Som inte innebär lidande för djur. Som kan framställas var som helst. Som egentligen bara begränsas av fantasin.
Utvecklingen av 3D-skrivare innebär att det redan i dag skulle gå att konstruera en maskin som matas med vetemjöl, vatten och kryddor och som sedan skriver ut seitan i vilken form och smak som helst.
Så vad blir det på grillen nästa gång? En enhörning? Byta ut julgrisen mot jultomten? Ett tåg, en skulptur av Barbara Hepworth eller bara en väldigt god klump? Hur som helst är årets julklapp 2015 fixad. Seitanskrivaren. Varsågoda detaljhandeln, jag bjuder på det tipset!
