Det provocerar mig att se tiggare på gatorna. Ingen ska behöva vara beroende av andras välvilja för att inte svälta ihjäl. Tiggare provocerade visst Norges konservativa regering också, men på helt andra grunder.
I Norge finns det nu, precis som i många andra europeiska länder, en lag mot tiggeri. I Norge är lagen utformad så att man låter de kommuner som så önskar införa lokala tiggeriförbud.
Det är illa nog att leva i ett samhälle där den som behöver hjälp inte får det, och där den som går förbi en behövande ofta väljer att strunta i det. Norge har nu en lag som dessutom kriminaliserar den som ber om hjälp. Förslaget har hörts i Sverige också.
Många av tiggarna som kommer nu är romer. I Sverige hade vi från 1914 till 1954 ett totalt inreseförbud i landet för romer, precis som många andra länder. Romer har alltid drivits runt, förslavats, och avhumaniserats. Det har funnits svenska lagar som reglerat den romska minoritetens rätt att bo, att gå i skolan, att försörja sig genom arbete, eller att försörja sig genom tiggeri. Det var i Sverige lagligt till 1976 att tvångssterilisera på grund av etnicitet. Lagarna i Norge har sett ut på liknande vis.
Det oroar mig att Norge inför lagar som riktar sig mot romer igen. Tongångarna är desamma som i Sverige. Hatet mot romer blandas med föraktet mot fattiga i sociala medier. Människors utsträckta händer hånas, och folk spyr ogenerat ur sig gamla inrotade fördomar om romer.
Ett förbud mot tiggeri är ett minst sagt vårdslöst sätt att handskas med fattigdom. Det har aldrig mättat en hungrig att lagstadga bort deras möjlighet att be om mat.
Jag ser de historier jag hört av äldre släktingar om hur det var att vara resande i Sverige och Norge förr bli till verklighet igen framför mina ögon. Det är historier om hur en folkgrupp kraftfullt avlägsnas bort från det gemensamma ”vi” som samhället säger sig värna och finnas till för. Den här gången är det tiggande utomnordiska romer som exkluderas genom ett tiggeriförbud.
Det vore både naivt och historielöst att tro att det stannar där.
Det är klart att en peng i en utsträckt mugg inte löser sociala orättvisor, eller den antiziganism som förföljt romer i flera hundra år. Men det ger mat för dagen. När det saknas socialt skyddsnät, eller när alla människor inte inkluderas i det som finns, så är medmänsklighet och solidaritet det vi får förlita oss på. När den möjligheten lagstadgas bort, då är vi riktigt illa ute.
