I september 2013 sparkades de 465 städerskorna, i enlighet med det sparpaket som regeringen antagit gällande offentliga verksamheter, efter krav från Trojkan (EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden). Kvinnorna arbetade i ministeriets byggnader och på skattekontor runt om i landet. Ministeriet har därefter anlitat ett bemanningsföretag för städningen.
Jag träffar städerskorna, som för dagen också har besök av svenska SAC Syndikalisternas generalsekreterare Liv Marend. Flertalet av kvinnorna är i 50-60-årsåldern, och de flesta av dem hade inte erfarenhet av politiskt arbete tidigare. Men de senaste tio månaderna har varit fyllda av protester, konfrontationer och informationsspridning. Kvinnorna anlitade en advokat och överklagade beslutet. Den 16 maj kom domen från Atens tingsrätt som ogiltigförklarade uppsägningarna. Men ekonomiministeriet var inte sena med att driva frågan vidare till högsta instans, som gav ministeriet rätt.
– Jag minns när advokaten meddelade oss domen. Vi blev så ledsna, arga och förtvivlade. I en kvart var det bara känslomässigt kaos, sedan bestämde vi oss för att det var dags att fortsätta kampen för våra jobb, säger Evagelia Alexaki, en av de sparkade städerskorna.
– Vi tog vår banderoll, megafonen, knöt våra nävar och fortsatte protestera. Vad annat kunde vi göra?
Hon kommer från ön Korfu i nordvästra Grekland, där hon arbetade, men har varit i Aten sedan protesterna startade för tio månader sedan.
Städerskornas fredliga protest har blivit våldsamt attackerad av polisen vid flera tillfällen. Senast för någon vecka sedan, då representanter för Trojkan skulle besöka ministeriet. Flera gånger har de blivit skadade och behövt uppsöka sjukhus. Deras läger har också blivit attackerat av fascistpartiet Gyllene Gryning nattetid. Bilder och filmer från protesterna har fått stor spridning i sociala medier.
– Det var imponerande att se ert mod och kompromisslöshet när polisen attackerade er, säger Liv Marend. Ni gråter och skriker, men backar inte!
– Vad ska jag säga, de har valt fel motståndare! Vi ger oss aldrig.
Evagelia Alexaki visar oss sina armar, med stora blåmärken efter polisens misshandel.
– De är små människor, kroppen kanske får märken, men det förändrar ingenting. Vi stannar tills vi får våra arbeten tillbaka.
Städerskorna har också fått stort stöd från allmänheten, många kommer förbi deras läger, ger dem pengar och sitt stöd. Flera grupper och sociala rörelser har organiserat solidaritetsaktioner.
Städerskorna tar alla tillfällen de kan att synas och höras, och sprida kunskap om konflikten. För någon vecka sedan var de på plats med banderoller och flygblad vid Akropolis, för att visa turisterna baksidan av Grekland.
– Jag skulle önska att vi kunde starta en rörelse för alla dem som blir av med jobben eller får sina löner sänkta, säger Evagelia Alexaki.
– Vi hoppas att vår kompromisslöshet och envishet ska inspirera andra i samma situation.
– Städerskornas kamp är viktig för alla som arbetar, säger Liv Marend.
– Osäkra anställningar, privatiseringar och inhyrt arbete är några av de viktigaste frågorna idag. Det är vardag inom hela EU, även om arbetarklassen i Grekland är extremt drabbade. Därför är det också hoppfullt att se städerskornas jävlar anamma och kompromisslöshet, deras kamp är beundransvärd.
Jag frågar Evagelia Alexaki hur hon ser på framtiden. Hon ler ett beslutsamt leende.
– Som jag sa, vi ger oss inte. Våra liv kommer aldrig att bli de samma igen, även om vi får tillbaka våra arbeten. Nu vet vi vad solidaritet betyder, vi kommer kämpa så länge vi lever. Vi har tagit tillbaka en del av vår värdighet. Jag tänker på mina söner, de säger att de inte skulle vilja ha en annan mamma för allt i världen. Jag har lovat dem att jag kommer lära deras döttrar att bli precis som vi, att aldrig låta någon sätta sig på dem, och att kämpa för sina rättigheter!
