Facket i världen

Sydafrika: Efter strejken väntas maktkamp

Sydafrikanska gruvarbetare sjunger och dansar utanför Lonmins platinagruva i Marikana, i början av strejken som nyligen avslutades. Foto: Themba Hadebe

Efter fem månaders kamp började Sydafrikas strejkande gruvarbetare förra onsdagen återvända till platinagruvorna, detta efter att ett avtal slutligen nåtts mellan gruvfacket och arbetsköparna. Gruvstrejken, den längsta och kostsammaste i landets historia, kan nu innebära ett genombrott för uppstickarfacket AMCU.

Det var med stor glädje och lättnad som de 70 000 strejkande gruvarbetarna började återvända till platinagruvorna runt om i Sydafrika. Det kommer dock att ta flera veckor innan produktionen är i full gång eftersom arbetarna först måste hälsokontrolleras och gruvorna inspekteras av säkerhetsskäl. Den historiska strejken, som pågått oavbrutet sedan den 23 januari i år, har slagit hårt mot landets platinaproduktion och beräknas ha kostat arbetsköparna Lonmin, Amplats och Impala Platinum uppemot 16,5 miljarder kronor – 24 miljarder rand – i uteblivna intäkter. Strejken har även medfört att Sydafrika i maj fick sin kreditvärdighet sänkt av internationella finansinstitut som Standard & Poor’s.

Avtalet som nu förhandlats fram mellan det strejkande facket AMCU och arbetsköparna innebär en 20 procentig ökning av grundlönen per år under tre års tid, en höjning med cirka 633 kronor i månaden. Utöver löneökningarna garanteras gruvarbetarna även pensionsförmåner, bostäder och sjukförsäkring. För de allra sämst betalda gruvarbetarna blir ökningen ännu högre, uppemot 40 procent, en betydande höjning av tidigare minimilön som saknar motstycke i den sydafrikanska post-apartheidperioden, enligt sociologiprofessorn Peter Alexander vid Johannesburgs universitet.

– Det är främst de lägst betalda gruvarbetarna som är de stora vinnarna och avtalet kan komma att uppmuntra de lägst betalda i hela Sydafrika, säger han till Arbetaren.

Trots höjningarna blev resultatet långt ifrån den fördubbling av lönerna som AMCU ursprungligen krävde i förhandlingarna, något som det starkt regeringstrogna och rivaliserande facket The National Union of Mineworkers, NUM, inte var sena att kritisera i ett försök att underminera avtalets betydelse. Avtalet innebär ett stort bakslag för det tidigare så starka gruvfacket NUM som genom sitt motstånd till gruvstrejken och sina nära band till regeringspartiet ANC på kort tid förlorat tiotusentals medlemmar som i stället gått över till AMCU vilka nu förväntas expandera ytterligare.

– För många gruvarbetare innebär AMCU-avtalet en seger över såväl gruvföretagen som över deras allierade inom regering och vissa delar av fackföreningsrörelsen. Att besegra den rådande informella alliansen mellan storföretag och regering upplever många som den största bedriften, säger han.

Fast strejken nu är över finns det en överhängande risk att konflikten mellan AMCU och gruvföretagen åter blossar upp inom en snar framtid. Chris Griffith, vd för arbetsköparen Amplats, var direkt efter att nyheten om avtalet blivit känt väldigt noga med att poängtera att de tre stora arbetsköparna kan genomföra nödvändiga omstruktureringar eller personalnedskärningar om det skulle behövas. Arbetsköparen Lonmin gick enligt nyhetsbyrån Reuters ännu längre och sade att kommande omstruktureringar blir ”ofrånkomliga”. I ett land med över 25 procents arbetslöshet, där de strejkande gruvarbetarna under strejken redan förlorat betydande inkomster, förväntas AMCU motsätta sig alla försök till personalnedskärningar till följd av strejken.

Det strejkande AMCU:s framgång har även medfört att allt fler röster börjat höjas för att via lagstiftning förhindra liknande strejker framöver, exempelvis genom att ge domstolar eller staten rätt att avbryta långdragna och kostsamma strejker.

Som en följd av detta har sydafrikanska arbetsdomstolen nyligen blockerat AMCU:s strejkvarsel för guldgruveindustrin, en sektor av gruvnäringen som AMCU ännu inte dominerar. Trots detta är många bedömare ense om att den nu lyckade strejken – som fick mycket av sin styrka och uppslutning efter Marikana-massakern 2012 – utgör en försvagning av ANC:s 20-åriga politiska dominans i landet.

– Strejkens utgång ger andra arbetare, även de utanför gruvnäringen, självförtroendet att utmana den enorma ojämlikhet och de orättvisor som finns i Sydafrika och som alltjämt är ett tungt arv efter apartheid, säger Peter Alexander.

Enligt honom finns även långt framskridna planer från syd­afrikanska metallarbetarfacket NUMSA på att innan lokalvalen 2016 bilda ett parti som på sikt kan komma att utmana ANC på det politiska planet.

– Det är mycket troligt att AMCU, vars ledare tydligt understrukit att man inte strävar efter att bli ett politiskt parti, tillsammans med andra socialistiska rörelser ändå bidrar i byggandet av det planerade partiet, säger han.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Prenumerera på nyhetsbrevet och få vår samlade rapportering om kurdisk frihetskamp i inkorgen.

Klicka här för att stänga