Ersättningsnämnden har hittills fått in nästan 4 000 ansökningar. Dessa innehåller alla beskrivningar och berättelser från sökanden om hur de som barn varit illa behandlade under sin uppväxt. Det kan handla om olika former av övergrepp eller försummelser, något som givetvis alltid är oacceptabelt.
Men enligt ersättningslagen, som Ersättningsnämnden ska följa, är det endast övergrepp och försummelser av allvarlig art som kan ge ersättning, som är ett engångsbelopp på 250 000 kronor.
Dessutom måste den sökande, enligt lagen, kunna visa att han eller hon varit omhändertagen i samhällsvård. Personen behöver inte ha varit tvångsomhändertagen, utan omhändertagandet kan ha skett med föräldrarnas samtycke.
I lagens förarbeten betonas att ersättningen är till för de personer som utsatts för de allvarligaste formerna av övergrepp och försummelser, det vill säga de särskilt hänsynslösa och upprörande fallen. Lagen är väldigt tydlig på den punkten. Det innebär att många sökande inte beviljas ersättning, trots att de kanske har utsatts för övergrepp eller försummelser.
Vi som arbetar på Ersättningsnämnden gör vårt yttersta för att de beslut som fattas ska vara så rättvisa, rättssäkra och enhetliga som möjligt. En viktig uppgift är att säkerställa och upprätthålla en likformig praxis och se till att varje fall bedöms på ett enhetligt sätt. Det gör vi genom att i nämnden ha en ständigt pågående dialog och diskutera särskilt svårbedömda ärenden. En enhetlig praxis är av största vikt för att kunna fatta rättvisa beslut och undvika godtycklighet.