Vi står vid Porta Maggiore, en av platserna intill den höga och vackra ringmur som sluter sig kring Roms centrala kärna, vars portar låter trafiken pysa ut i maklig takt mot stadens yttre delar. Vi byter från buss till spårvagn och åker längs Via Prenestina till adressen där vi bor under vår vistelse. Det är också här vi finner porten till San Lorenzo.

Är Luften är ljummen, aningen fuktig, och vi är fast på refugen en bra stund innan vi förstår att ingen bilist eller mopedist kommer att förstå att vi vill korsa vägen så länge vi bara står där. Liksom i konversationerna gäller det att ta ett steg ut och göra anspråk för att släppas över eller tala. Det är inte fult att bryta in i flödet.

Det tar inte lång tid att bli varse att vi är på rätt väg. Varken på bussen eller i spårvagnen har vi någon aning om vilken som är nästa station. Det syns eller hörs inte. Om man vill veta så sticker man ut huvudet och läser på närmsta skylt. Men för oss är det gatukonsten som visar vägen, ”Antifa”, ”Casa per Tutti” (bostad åt alla), ”Ora e sempre Resistenza” (motstånd nu och för alltid), ockupationsrörelsens symbol, hammaren och skäran. När vi letar oss in i San Lorenzos kvarter och smala gator byts trafikbruset ut mot ljudet av vatten som porlar ur gatubrunnar, konversationer mellan åldringar vid gatukorsningar och hundskall från innergårdar.

San Lorenzo har fått sitt namn efter stadsdelens kyrka som sargades svårt under en bombräd under andra världskriget. Men det är inte bara spåren efter bomberna som dröjer sig kvar. San Lorenzo anlades som bostäder för fabriks- och järnvägsarbetare. Under fascistdiktaturen på 1930-talet utsattes områdets invånare – i synnerhet anarkistiska och kommunistiska aktivister, men även andra – för ständiga angrepp från både Mussolinis svartskjortor och polisen. De ville skrämma kritiska röster till tystnad och hålla San Lorenzos sociala miljö foglig. Många fängslades, förlorade sina jobb eller tvingades fly landet.

Efter kriget fick det italienska kommunistpartiet svårt att återskapa de nätverk som det hade haft innan. Det dröjde till 1970-talet innan något liknande kunde byggas upp. Då med hjälp av autonomia operaia, den autonoma arbetarrörelsen. Vanessa, en av de aktivister vi talat med, berättar att San Lorenzos huvudgata Via dei Volsci var ett viktigt fäste för den autonoma arbetarrörelsen, som tillsammans med migranterna, konstnärerna och studenterna utgör vad Vanessa beskriver som San Lorenzos sociala identitet.

Vi befinner oss nästan längst ned på Via dei Volsci. Solen skiner ohämmat och vi plockar en apelsin från ett apelsinträd som står intill en mur på ena sidan gatan. Den är sur, nästan besk, men uppfriskande. Vi går vidare uppför gatan och möts av ett myller av små bil- och motorverkstäder. En gammal tant öppnar en burk kattmat och ger till de kringstrykande katterna och lukten sprider sig över den vindstilla gatan. Två personer konverserar stillsamt utanför en tung grå port. På porten står det ”Atelier autogestito” och bredvid på väggen finns en skylt. På den står det ”ESC Atelier”, följt av ett citat av Michel Foucault: ”Il sapere non e fatto per comprendere – e fatto per prendere posizione” (grovt översatt: kunskap är inte till för förståelse utan för att ta ställning).

Vanessa berättar att ESC är en av de första ockupationerna i den senaste kampcykeln. Den intogs 2004 av arbetare och studenter. Universitetet La Sapienza ligger knappt 100 meter härifrån. Som så många andra ockupationer handlade även denna om att stärka det lokala samhället genom självorganisering. Men samtidigt fanns det något som skiljde denna kampcykel från tidigare. Det var inte arbetarkontroll över produktionsmedlen som var det centrala. Studenter från La Sapienza, migranter och prekariserade arbetare insåg att den sociala väven blivit mer rörlig och försökte anpassa ESC till dessa nya förhållanden. De startade gratis kurser i italienska för migranter och skapade en plats där de kunde få hjälp med visum och juridisk rådgivning. Samma typ av verksamhet, med gratis rådgivning och stöd, startades även för prekariserade arbetare under namnet ”Info Precaria”. Genom att vara lyhörda för de nya tendenser som präglar området har de lyckats behålla en stark koppling till lokalsamhället.

En bit längre upp på Via dei Volsci, strax efter La Sapienza, ligger en korsning med restauranger och kaféer. Där finns även Cinema Palazzo, en stor gammal biograf som i privat ägo omvandlades till en bingohall, för att senare tas över av en tvivelaktig aktör som planerade att starta kasino. Trots att detta gick emot kommunens föreskrifter om hur byggnaden skulle användas så hade ägaren goda relationer med den dåvarande presidenten Silvio Berlusconi, vilket tillät överträdelser av de formella bestämmelserna. I april 2011 stormade dock hundratals personer från San Lorenzo in i byggnaden och hindrade planerna.

Gerardo pratar entusiastiskt och med inlevelse om denna händelse som han inte vill kalla för ockupation.

– Snarare vill vi kalla det för frigörelse, en frigörelse av rummet, säger han.

Sedan dess hålls en massa olika aktiviteter i byggnaden. Gerardo visar oss en vägg fullproppad med affischer för olika evenemang. Vissa återkommer varje vecka. Det  förekommer också diskussioner om juridiska frågor, här som på många andra ställen där det pågår stadskamp. Det finns ett genomgående intresse för glappet mellan rätten och lagen, mellan den konstitution som vilar på allmänhetens vilja och tillämpningen av lagen, det vill säga rättsväsendet. Det hela handlar om att rätten bör stå över lagen (dess tillämpning) och att det därför bör vara folket, och inte privata aktörer, som avgör en byggnads eller plats öde. Den juridiska dimensionen är ett konfliktfält. Medan aktivisterna hänvisar till konstitutionen och folkets rätt försöker de privata aktörerna tillsammans med rättsväsendet peka ut, kriminalisera och demonisera personer som försöker göra deras övertaganden illegitima.

På övervåningen, en bågformad balkongloge, pågår en fotoutställning. Ytterligare en våning upp finns lokaler som förvandlats till studierum för studenter vid La Sapienza. Gerardo berättar att universitetsbiblioteket stänger efter lunch eftersom de inte betalar löner för kunna hålla öppet längre än så. Även här finns alltså en koppling till lokalsamhället, vilket gör dem och liknande grupper svåra att vräka. De organiserar sig i kommittéer där samverkan med lokalsamhället är en grundläggande byggsten och där praktiken är en gemensam process där kunskap delas.

Vi lämnar Cinema Palazzooch går långsamt längs Via dei Volsci därifrån. Det finns mycket som fångar blicken. Väggarna längs gatan är fyllda av gatukonst, muraler med hyllningar till antifascister, historiska referenser och organisationer.

På innergården till kollektivet Communia ligger nymålade banderoller på marken och på ett litet bord strax intill ingången ligger informationsblad om matdistrubution inför ett möte som ska sätta igång om bara några minuter. Communia håller till i en ombyggd mopedverkstad. Salvo, som är en del av kollektivet, berättar att de föredrar att kalla platsen för ett ”mutual help house” i stället för ett squat eller socialt center. Liksom på Cinema Palazzo håller studenter på att arrangera ett studierum som kan fungera som en alternativ mötesplats till universitetet.

Genom ett nystan av turiststråk, regeringsbyggnader, banker och lyxiga restauranger närmar vi oss den ockuperade 1700-talsteatern Teatro Valle. Den skiljer sig inte så mycket estetiskt eller arkitektoniskt från sin omgivning. Däremot står den i bjärt kontrast politiskt och socialt. Bara två kvarter bort ligger parlamentet, och vi noterar att teaterns läge – inklämd som den är mellan den omgivande bebyggelsen med trånga gränder längs sidorna – förmodligen skulle göra det tämligen lätt att upprätta blockader vid ett eventuellt vräkningsförsök.

Valeria möter ossi dörren. Stämningen i entréhallen är uppjagad. Hon berättar att aktivister som blivit vräkta från den ockuperade gamla internatskolan Angelo Mai, som ligger i en annan del av staden, är här för att hålla ett krismöte och planera en stödfest. Vi följer Valeria upp för marmortrapporna och hör musiken från den pågående föreställningen Nella Tempesta läcka ut från salongen.

Där inne hänger en röd fana över en av de fyra sammetsprydda balkonglogerna. Högst uppe i byggnaden träder vi in i ett mötesrum med en whiteboard och ett stort bord. Valeria öppnar fönstret och tänder en cigarett i vinddraget medan gatuljuden strömmar in. Hon berättar att ocku­pationen startade för tre år sedan och att teatern sedan dess blivit internationellt känd som en experimentverkstad för nya sociala, politiska och kulturella praktiker, praktiker som kretsar kring idéer om direkt demokrati och begreppet allmänningar.

Före ockupationenvar teatern del av ett större nätverk av offentliga teatrar (ETI) som stängdes ned av ekonomidepartementet 2010 på grund av sin ”brist på användbarhet”. Luca, en av de ockupanter som varit med från början, berättar att Berlusconi-regeringens slogan för detta var: ”Man kan inte äta med kulturen”. Innan beslutet togs genomfördes nedskärningar överallt i det italienska samhället. En intensiv privatiseringskampanj, som sträckte sig så långt som till ett förslag om att privatisera vattentillgångarna, vidtog. Ockupanterna ställde motkravet att ”såsom vattnet och luften är även kulturen en allmänning” och utropade Teatro Valle till just en allmänning.

Tillsammans med jurister som opponerat sig mot privatiseringen av vatten, och som tagit hand om folkomröstningen i frågan, ville ockupanterna ge substans till idén om teatern som allmänning. Ett försök inleddes, som hittills visat sig vara framgångsrikt, att utforma den första institutionen i Italien som baserades på idén om det allmännyttiga, vilket skulle innefatta både själva den ockuperade platsen och dess styre. Den stora utmaningen handlade om att undvika byråkratisering.

Teatro Valle rymmer en mängd olika praktiker. Eftersom teatern från början varit tänkt som en öppen plats är den ett i högsta grad politiskt rum. En plats för relationer, motsättningar, delande och konflikter. Som teater ligger utmaningen i att gå bortom de gränser som normalt tillskrivs kulturproduktion. Teatro Valle försöker lyfta alternativa värden och förändra den traditionella synen på teaterrummet. De håller föreläsningar på temat ”rätten till staden”, har öppna allmänningskaféer, huserar internationella stadskampskonferenser och bygger upp föreställningar med andra grupper där processerna är långsamma och kollektiva. Valeria understryker att de motsätter sig den form av kulturindustri där föreställningen bara ses som ett resultat av en färdig produkt som sedan ska säljas. Teatern är för dem en helhet där mänskliga relationer omformas i riktning mot deltagande. Även i vad de valt att kalla ”complicity fee” (deltagaravgift) i stället för ”biljett” ligger en liten uppmaning att omvärdera de sociala relationer som närs i kapitalismen.

När vi frågar Valeria och Luca vad de tror om Teatro Valles framtid så är det med det pågående krismötet rakt under oss i åtanke. Angelo Mai hölls i tio år, Teatro Valle har varit allmänhetens egendom i tre. Valerias blick blir allvarlig och hon säger att de kan vräkas när som helst. Varför det inte redan skett kan ha flera olika anledningar. Byggnadens närhet till parlamentet gör att det skulle gå fort att mobilisera protester. Men byggnaden är också historiskt och kulturellt värdefull, så kommunen måste förse den med vatten och elektricitet för att den inte ska förfalla. Kanske utgör den också, sin motmakt till trots, en vital gnista för den ekonomiska näringen.

Denna avslutande fråga berör egentligen alla ockupationer som antar formen av sociala och kulturella center. Hur undviker man att hamna i en situation där man bara täcker upp för de brister som en liberal klasspolitik orsakar? Det framträder både en likhet – den liberala idén om att proletariatet självt ska bekosta krisens konsekvenser – och en skillnad – att det även innebär skapandet av verklig motmakt, en massmobilisering kring det gemensamma.

Det är svårt att säga varför den svenska ockupationsrörelsen inte lyckats nå några större framgångar och varför ockupationerna aldrig blir särskilt långvariga. Det kan bero på strikta ockupationslagar, på en överdriven respekt för privategendomen eller på att ockupationerna aldrig har tagit avstamp i lokalsamhällets verkliga behov. Det vi slås av allra starkast under vår vistelse i Rom är kanske just det sistnämnda. De sociala centra som finns är ofta starkt förankrade i de lokalsamhällen som omger dem vilket skapar en social sammanhållning. De som sitter i kommittéerna och sammanslutningarna, som tillbringar timmar i diskussioner och med diverse underhåll, känner ett stort ansvar både för platsen och för allmänheten. De jobbar aktivt med att stärka banden till grannskapet och anpassa den politiska, sociala och kulturella praktiken efter den situation som råder. Undersökningen av platsen och läget är centralt, och  man är fullt införstådd med att detta krävs för att bygga och hålla vid liv rörelsen kring idén om allmänningar och gemensamma rum.

Men det kan inte betraktas eller behandlas lösryckt från den socioekonomiska situation som råder i Rom, och i denna är frågan om bostäder och stadsrummet central. Rom är uppdelat mellan regeringen och Vatikanen. Vatikanen, får vi veta, äger många stora byggnader i centrala Rom som i princip är helt tomma, så när som på några nunnor. Det är alltså inte riktigt så att hela det geografiska centrat är mättat och att allt pressas ut i periferin. Det finns rum, men allt färre har råd med boende och de sociala trygghetssystemen är i det närmaste obefintliga.

Samtidigt som stora spekulationsprojekt drar genom staden och lämnar tomma eller halvfärdiga rumsligheter efter sig, så drar också en våg av ockupationer fram. En del av dem försöker frigöra rum för boenden, andra för att förse allmänheten och de drabbade med rumsliga, organisatoriska, materiella och juridiska resurser. Det handlar om allt från rådgivning till prekariserade arbetare till materiellt bistånd till romer.

Det här fenomenet återkommer precis som vi själva återkommer till San Lorenzo en sista gång. Fönsterluckor slås upp och en högtalare rullas ut från en bokhandel. Grannarna håller ett möte mot byggnadsspekulation. Mötesdeltagarna turas om att ta mikrofonen. Det är alla möjliga sorters människor, från yngre studenter med sina belästa utläggningar om det politiska läget till den äldre kvinnan med kappan slängd över axlarna och en cigarett i handen, med en stämma som skälver av vrede till de övriga mötesdeltagarnas intensiva applåder och tillrop. Kampens utgång är naturligtvis osäker. Men närheten till staden, till den geografiska, rumsliga och sociala strukturen, är påtaglig. Det är en stadskamp med fotfäste.