Kultur

Underklassen gör sig påmind

Ulf Stenberg (till höger) i Teater Fryshusets Välkommen hem – fragment från kriminalvården, som handlar om livet i svenska fängelser. Foto: Jens Choong

Mötet med en grupp fångar på Norrtäljeanstalten lämnade skådespelaren Ulf Stenberg ingen ro. Han blev starkt berörd av hopplösheten, icketiden och känslan av förvaring som rådde. Tillsammans med kollegan och vännen Emil Rosén bestämde han sig för att sätta upp en teaterpjäs om livet i fängelse, som de hoppas ska öppna upp för samtal om klassamhället och Kriminalvården.

Pjäsen Välkommen hem – fragment från kriminalvården hade sin premiär i januari på Stadsteatern i Stockholm och under våren turnerar den runt om i landet, bland annat på fängelser. Texterna bygger på intervjuer som gjorts med fångar och ambitionen är att uppmana till en diskussion kring straff, vård och ökade klassklyftor.

Ulf Stenberg är skådespelare och regissör och arbetar med Teater Fryshuset. Tidigare har han bland annat gjort Top Boy (2009), en uppmärksammad pjäs om fotbollshuliganism.

– Det intressanta med vår metod är att vi i alla pjäser vi satt upp lyckats attrahera den målgrupp som vi berättar om. Vi gör pjäsen utifrån förövarens perspektiv, men utan att fördöma. Vi söker svar på varför man hamnar man där man hamnar. Det vi upptäckte med Top Boy var att vi fick kontakt med aktiva fotbollshuliganer. De hyrde in oss till privata föreställningar med efterföljande samtal om våld och maskulinitet, säger han.

I en recension till Välkommen hem– fragment från kriminalvården skriver Expressen-journalisten Nils Schwartz att pub­liken bland annat bestod av biffiga män med Hells Angels­tatueringar, en kategori han aldrig tidigare sett på en teater.

– Att vi får hit människor som kanske aldrig tidigare gått på teater gör oss unika. På så sätt kan vi nå människor, bygga relationer och åstadkomma förändring, säger Ulf Stenberg.

Idén till pjäsen kom som en spinoff från Top Boy som han och Emil Rosén turnerade med i fängelser.

 – Vi hade aldrig tidigare varit i ett fängelse och var jättenervösa första gången. Det enda vi visste var att de satt på långa straff. Men vi fick fin respons av killarna som såg  paralleller till sina egna liv. De hade bakat kakor och vi drack kaffe och hade jättebra eftersamtal. Våra egna fördomar kom på skam. Vi upptäckte att de här är ju som vi, vanliga snubbar som av olika anledningar hamnat i dåliga situationer. 

På väg hem i bilen satt de knäpptysta, berörda och reflekterande, berättar Ulf Stenberg. 

– Det var en så fruktansvärt död känsla av hopplöshet och förvaring.

De bestämde sig för att göra en pjäs och började besöka anstalter och prata med de fångar som ville. Ungefär två år senare sattes pjäsen upp. 

Under arbetets gång har Ulf Stenberg fått många nya insikter, både om klassamhället och om tillvaron inne på fängelserna.

– Vi har en medvetet bortglömd underklass som är extremt utsatt och som samhället skiter i. Jag träffade en kille som är i 20-års åldern. Han satt inne för grova våldsbrott. När han var två år blev han fosterhemsplacerad och fram till 13 års ålder flyttades han runt 16 gånger. Som 13-åring placerades han på ett behandlingshem för drogmissbrukare. Han hade aldrig tidigare haft drogproblem men fick det på hemmet. När jag träffade honom skulle han snart mucka och hade inte ens en tröja. Jag tänker på honom varje dag. Att han, med den bakgrunden, inte skulle sitta på anstalt hade varit ett mirakel. Vi tillsammans, som samhälle och vuxenvärld, har ju offrat honom. Vi har gjort honom till det han är. Att börja prata om att alla har ett val, då har man inte fattat någonting. Då har man inte satt sig in i problematiken. Det finns jättemånga sådana flickor också som far illa.

Under ett av alla besök på fängelserna frågade Ulf Stenberg gruppen fångar hur många som började begå brott som barn. Alla utom en räckte upp handen. Alla hade de blivit lämnade av sina pappor.

– Det är inte vilka barn som helst och det är en extrem överrepresentation av en underklass som vi medelklassmänniskor har oerhört lite kunskap om.

Ulf Stenberg menar att politiken i dag drivs utifrån populistiska strömningar med dåligt underbyggda argument och empiri. Kriminalvårdspolitiken ser han som direkt farlig.

– Det går mot längre och hårdare straff, trots att vi vet att kriminaliteten överlag minskar. 

Han tror att brott och straff kan bli en stor fråga inför valet i höst och att Sverigedemokraterna och Moderaterna kommer att köra hårt på den här populistiska politiken.

– Ja, tyvärr. Partierna är så jävla rädda för att förklara varför man borde ha kortare straff och höjda skatter. Kanske för att de har en väldigt stor medelklass att förhålla sig till, som inte hamnar på kåken eller har noll inkomst. 

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar