Frustration växer bland Kambodjas textilarbetare

Kambodjanska textilarbetare ropar slagord bakom taggtråd nära regeringsbyggnaden i Phnom Penh, Kambodja i december 2013. Arbetarna kräver fördubbling av lönen till en minimilön på motsvarande cirka 1 000 kronor per månad. Foto: Heng Sinith/TT

Kambodjas premiärminister Hun Sen har meddelat att det förbud mot att samlas på offentlig plats, som infördes efter de stora textilarbetarprotesterna i början av januari, borde hävas. – Regeringen ska inte tysta demonstranter om de vill visa att Kambodja är ett demokratiskt land, säger Phorn Sreywin, en 26-årig textilarbetare. Workers Information Centre, en organisation i […]

Kambodjas premiärminister Hun Sen har meddelat att det förbud mot att samlas på offentlig plats, som infördes efter de stora textilarbetarprotesterna i början av januari, borde hävas.

– Regeringen ska inte tysta demonstranter om de vill visa att Kambodja är ett demokratiskt land, säger Phorn Sreywin, en 26-årig textilarbetare.

Workers Information Centre, en organisation i Phnom Penh som hjälper fabriksarbetare att organisera sig fackligt, har samma uppfattning. Men röster för höjda minimilöner i det fattiga sydostasiatiska landet tycks för närvarande ha tystats.

– Det skulle aldrig ha införts ett förbud mot att samlas på allmän plats eftersom det är i strid med konstitutionen och fördrag som undertecknats av Kambodja, säger Naly Pilorge från Kambodjas största människorättsorganisation, Licadho.

Den kambodjanska textilindustrins samarbetsorganisation GMAC, som främst representerar utländska företag i huvudsak från Singapore, Hong Kong, Taiwan och Sydkorea, har hänvisat till ­Internationella arbetsorganisationens konvention nummer 87. Med hjälp av den hävdar GMAC att arbetarna inte har någon strejkrätt. ”Föreningsfriheten kan inte användas som en ursäkt för att kunna komma undan med olagligheter eller lägga hinder i vägen för regeringens möjligheter att styra landet”, skriver GMAC på sin hemsida och syftar på textilarbetares protester i januari, vilka slogs ned av militären. GMAC hävdar att textilarbetarna använde våld vid protesterna och att fackföreningarna fortsätter att skapa problem på arbetsplatserna.

Internationella fackliga organisationer runt om i världen har genomfört protester utanför kambodjanska konsulat till stöd för textilarbetarna. Fackföre­ningar har också kritiserat att GMAC haft överseende med attackerna mot de strejkande textilarbetarna den 3 januari i år då fyra personer dödades och 30 personer skadades allvarligt.

– Den kambodjanska rege­ringen gör sig skyldig till ett starkt förtryck. Fabriksägare har en konfrontativ inställning till fackföre­ningarna. Att neka arbetare rätten till mötesfrihet och en lön att leva på är oacceptabelt, säger Pranom Somwong, aktivist som bland annat arbetar för nätverket Rena Kläder och som varit med och organiserat en protest i Bangkok framför det kambodjanska konsulatet.

Kort innan massprotesterna bröt ut i Kambodjas huvudstad hade arbetsmarknadsdepartementet godkänt en höjning av minimilönen för textilarbetare från motsvarande 520 kronor till 620 kronor i månaden. Men fackföreningar och arbetare protesterade och hävdade att det inte var tillräckligt att leva på. I stället krävde facken en minimilön på motsvarande omkring 1 000 kronor per månad.

– Fackliga aktivister hotas nu bli av med sina jobb eller med att ställas inför rätta, säger Sophea Chrek vid Workers Information Centre.

En studie gjord av forskaren Dennis Arnold visar att förhandlingsstyrkan hos kambodjanska arbetare försvagades i och med världshandelsorganisationens frihandelsavtal 2005. Innan avtalet trädde i kraft hade textilarbetare långsiktiga anställningsavtal, semesterersättning och möjlighet till sjukskrivning och föräldraledighet. Men i samband med frihandelsavtalet infördes korta kontrakt och de extra ersättningarna försvann. Enligt fabriksägare krävde de västerländska inköparna flexibilitet.

Dennis Arnold säger att 400 000 personer arbetar vid registrerade textilfabriker i Kambodja men att det totalt sett finns 600 000 personer som arbetar inom industrin om alla arbetare och fabriker som inte är registrerade räknas med. Enligt honom försvinner pengar till eliten genom mutor, byråkrati och korruption, vilket leder till högre produktionskostnader. Detta är något som fabriksägare anger som skäl för att inte kunna höja löner.

– Det är ett kritiskt läge för textilarbetarna som kräver bättre löner, och det finns ett starkt motstånd mot detta från GMAC och det styrande Kambodjanska folkpartiet, säger Dennis Arnold.

Oppositionspartiet Kambodjas nationella räddningsparti, CNRP, har dock anslutit sig till textilarbetarnas protester och krävt att ILO:s konventioner efterlevs och att förhandlingar om levnadslön inleds.

En talesperson för det svenska klädföretaget H&M, som är en av de största inköparna från kambodjanska underleverantörer, säger att företaget inlett arbete för att uppnå rättvisa levnadslöner till 2018.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Kriminella möter blockader

 

Fyll i din mejladress så skickar vi länk till videoreportaget 👇

Klicka här för att stänga