Nazister går fria efter misshandel

I augusti förra året slogs en man ned av nazister i centrala Uppsala. Trots flera vittnen och omfattande foto- och filmdokumentation lägger polisen nu ned förundersökningen.

Inrikes
Den 10 augusti 2013 demonstrerade SMR i Uppsala. Mannen med ryggen vänd mot kameran är Anders Henriksson, han blev strax efter att fotot togs misshandlad av ett tiotal nazister.
Foto: Joakim Medin/Arkiv

Polisen i Uppsala lägger ned förundersökningen mot de nazister som misshandlade en man mitt på ljusa dagen i Uppsala i somras. ”På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott”, skriver polisinspektör Svante Gauffin vid Uppsalapolisen som tagit beslutet. Det trots att flera personer blev vittnen till misshandeln och det finns ett omfattande foto- och filmmaterial som har överlämnats till polisen.

Det var den 10 augusti förra året som ett tiotal nazister från Svenska Motståndsrörelsen, SMR, delade ut flygblad på gågatan i centrala Uppsala. När en man tar emot och river sönder ett flygblad som sträcks mot honom blir SMR-anhängarna arga och börjar filma honom och hans sällskap. När han protesterar börjar de gå emot mannen beväpnade med flaggor, sköldar och tandskydd.

– Jag uppskattar att det var runt tio stycken som gav sig på honom, säger Matts Erik Eriksson, förbipasserande som blev vittne till det inträffande.

Mannen fick ta emot åtskilliga sparkar och knytnävsslag och blödde kraftigt från huvudet innan de två poliser som övervakade den icke tillståndsgivna demonstrationen ingrep.

Direkt efter misshandeln lämnade Matts Erik Eriksson sitt namn och personnummer till en polis på plats. Han berättade också att han hade fått med alltihop på film.

– Jag var på stan och handlade och såg hur nazisterna stod och demonstrerade. När de började bråka med förbipasserande beslutade jag mig för att filma, berättar han.

Då han inte hört något från polisen efter nästan tio dagar ringde han upp dem själv.

– Jag möttes av förvåning när jag sa att jag hade en film och blev själv förvånad över bemötandet. Men de skickade över en USB-sticka så att jag skulle kunna lämna över filmen till dem, vilket jag gjorde. Därefter har jag inte hört något.

Men Svante Gauffin däremot hävdar att utredningen lagts ned för att det inte fanns några ordentliga vittnen.

– Det fanns inga som kunde ge sig till känna och berätta vad som hänt. Det är bara ett virrvarr. Det finns inget markant att ta på bara personer som tror och tycker och tänker, säger han.

Men ni har ju till och med fått in en film från ett vittne där hela händelseförloppet går att följa.

– Nej, vi har bara haft stillbilder och har hört samtliga människor som gått att identifiera på dem. Vi kan ju inte slita ur varenda vittne vad de hört och sett. En del är rädda och så länge vi inte har sträckbänk så kan vi ju inte tvinga dem att prata.

För Matts Erik Eriksson låter nedläggningsbeslutet märkligt.

– Jag förstår inte vad som hänt, om det är något missförstånd eller filmen hamnat mellan stolarna. Men jag var ju där personligen så det borde ju ha varit av intresse för dem att förhöra mig, säger han.