”Skitframtiden som eftersträvansvärd”

Socialdemokraterna vill genom hot om uteblivet försörjningsstöd öka gymnasieungdomars motivation att slutföra sina studier. Vad som slår mig med Socialdemokraternas nya förslag är den otroligt pessimistiska samhällssyn som det ger uttryck för, skriver
veckans debattör Jacob Hjortsberg.

Debatt
”S väljer att hota ungdomar till att acceptera skitframtiden som inte bara den enda möjliga, utan även som eftersträvansvärd ”, skriver veckans debattör Jacob Hjortsberg.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Socialdemokraterna har nu alltså kommit med ett förslag som innebär att människor över 25 år som saknar gymnasieutbildning inte ska ha rätt till försörjningsstöd, i folkmun ”socialbidrag”. Idén bakom förslaget kan väl i grund och botten sägas vara att genom hot öka gymnasieungdomars motivation att slutföra sina studier: genom att neka människor utan gymnasieutbildning socialbidrag vill Socialdemokraterna fånga upp den grupp ungdomar vars känsla kring framtiden annars skulle vara ungefär: ”Om jag ändå kan få leva på socialbidrag när jag blir stor, vad ska jag då med en gymnasieutbildning till?”

En rätt så självklar kritik kan riktas mot förslagets uppenbart neoliberala premiss att olika former av samhälleligt ”utanförskap”
i sista rummet har sitt upphov i att människor inte är tillräckligt motiverade att delta
i samhällslivet. Premissen dragen in absurdum kan naturligtvis sägas stämma – om arbetslöshet bestraffades med döden skulle naturligtvis väldigt få sakna ”motivation” att ta vilket skitjobb som helst – men kan knappast sägas utgöra en speciellt bra analys. 

Vad som dock slog mig än mer med Socialdemokraternas förslag är den otroligt pessimistiska samhällssyn som det ger uttryck för. När vi läser förslaget, vad lär vi oss om socialdemokraternas syn på Sveriges ungdomar? Ungefär detta, skulle jag säga: ungdomar i dag har så lågt ställda förhoppningar på vad framtiden har att erbjuda att de inte tycker det är värt att lägga ned tid och kraft på att slutföra sin gymnasieutbildning om de ändå kan få leva på socialbidrag. 

Detta är alltså Socialdemokraternas egen analys, om inte explicit uttalad så implicerad av förslaget. Jag tror den stämmer rätt väl – det vill säga: jag tror att ungdomar i stor utsträckning känner precis så inför framtiden, och jag tror att denna känsla ger uttryck för någonting grundläggande sant. 

Handen på hjärtat, vilken framtid har vårt samhälle egentligen att erbjuda majoriteten ungdomar som skulle framstå som väsentligt mycket bättre än socialbidrag?  

Det är uppenbart att Socialdemokraterna inte har något bra svar på den frågan – i sådana fall skulle de inte se möjligheten till socialbidrag som ett stort hot mot ungdomars ambition att slutföra sin gymnasieutbildning. Det anmärkningsvärda är att deras lösning inte riktar sig mot det monumentala samhällsproblem som denna avsaknad av framtid innebär, utan att de i stället väljer att hota ungdomar till att acceptera skitframtiden som inte bara den enda möjliga, utan även som eftersträvansvärd (då alternativet nu är total utblottning istället för socialbidrag!).

Skolan sägs vara en av valårets stora frågor. Det budskap som Socialdemokraterna har att erbjuda våra gymnasieungdomar är: Vi vet att de flesta av er saknar en meningsfull framtid, men det är viktigt för oss att ni trots det gör er plikt – skaffar utbildning och lönearbetar.

Blir du utblottad, lille vän?