Utrikes

Deras nya hem – en soptipp

”Kvinnor och män påverkas olika av demoleringar. Det är inte ovanligt att kvinnorna blir deprimerade eftersom hemmet är deras enda plats”, säger Angela Godfrey-Goldstein, israelisk aktivist mot husrivningar. Foto: Johanna Petersson

Snart får Västbankens fattigaste, beduinerna, nya hem. Israel vill tvångsförflytta omkring 2 300 beduiner på Västbanken till mark intill Jerusalems kommunala ­soptipp. Orsaken? Israels expanderande bosättningar. Frågan är om de pågående fredsförhandlingarna kan rädda kvar beduinerna.

Buller från fjärran fick plötsligt byborna att stelna – barnen, som höll på att göra sig redo för skolan, kvinnorna som förberedde morgon­dagens bröllop och männen som gav mat till fåren.

Det var på morgonen den 11 september som israeliska bulldozers rullade in i byn ­Az-Zayyem utanför Jerusalem. Några timmar senare hade maskinerna förstört omkring hälften av husen i byn och gjort ett fyrtiotal bybor hemlösa.

– Vi vet att ni ska ha bröllop så vi låter några hus stå kvar, sade mili­tären. Som om det skulle vara en ­fin gest, säger 42-åriga Ahmad Saeedee.

Ahmad och hans bröder Aeed och Khaled Saeedee bor med sina fruar och barn i byn. ­Byborna tillhör Jahalin, den största av de tre beduinklanerna på Västbanken. 

Dagen efter förstörelsen hölls bröllopet för deras farbrors son och hans fru. Gästerna gjorde sitt bästa för att fira kärleksparet, men sorgen låg tung över byn. Nu har en del av de bostadslösa flyttat in hos sina redan trångbodda grannar. Andra sover i stora beigea tält som Norwegian Refugee Centre har skänkt.

Några veckor senare är spåren efter husrivningarna fortfarande stora. Bulldozrarna kom utan förvarning så byborna hann inte tömma sina hus. En ljusblå barnsäng står bland ruinerna, lite längre bort ligger ett hjärta med texten ”Only you”, och en cykel har fått sitt ena hjul förstört. Inte ens djuren skonades. Deras skjul demolerades och nu måste de sannolikt säljas.

– Under hösten klarar de sig utan skjul. Men när vintern kommer med blåst och regn får de det svårt, säger Khaled Saeedee.

– Djuren är vårt allt. De är vår livsstil. Vad är vi utan våra får? Vi är inte ingenjörer eller lärare, det enda vi vill är att ha ett enkelt liv i fred, säger Aeed Saeedee. 

Några som lever betydligt lättare liv än Jahalinfamiljen är invånarna i bosättningen Ma’ale Adumim, ett stenkast bort. Med sina cirka 40 000 invånare är det den tredje största bosättningen på Västbanken. Här finns frodiga olivträd, flera skolor, swimmingpooler och en motorväg enbart för bosättare,
vilken gör ­vägen till Jerusalem rekordsnabb.

I Az-Zayyem saknar man det mest grundläggande, som rinnande vatten och el. Den senaste husförstörelsen var den tredje på kort tid i trakterna utanför Jerusalem. 

Beduinerna i byn och i de närliggande beduinbyarna bor i ett område som kontrolleras av Israel. Israel menar att allt som är byggt där är illegalt och när som helst kan förstöras. Enligt Israels planer med vad man kallar E1-området, nordost om  Jerusalem, ska samtliga beduiner tvångsförflyttas till ett ställe nära en kommunal sopstation. Tanken med E1 är att knyta ihop Ma’ale Adumim med Jerusalem.

– Det skulle innebära en dödsstöt för idén om en tvåstatslösning. Det vore att isolera östra ­Jerusalem från resten av Västbanken, säger israeliska Angela Godfrey-Goldstein, som i flera år har bekämpat husrivningar.

Hon sitter på en trästol i ett ­öppet tält. Bredvid henne står en israelisk advokat som ska hjälpa ­beduinerna att få rätt till att bygga tillfälliga hus, intill honom den israeliske fredsaktivisten IImmanuel Farjoun, Khaled, Aeed, Ahmad Saeedee och deras släktingar Ahmad Agram och Ali Adam.

Gruppen diskuterar hur de kan slippa fler demoleringar och tvångsförflyttning.

– Vi behöver ha en lokal kampanj färdig till april nästa år då fredsprocessen ska vara avklarad. Vi måste också sprida ­in­formation om vad som händer inter­nationellt, säger Angela Godfrey-Gold­stein, som är den enda kvinnan på mötet. 

– Vi är traditionella, svarar Ahmed Agram kort när jag frågar honom var kvinnorna är.

Angela Godfrey-Goldstein brukar ha ett möte med männen och ett med kvinnorna för att alla ska inkluderas i arbetet.

– Kvinnor och män påverkas olika av ­demoleringar. Det är inte ovanligt att kvinnorna blir deprimerade eftersom hemmet är deras enda plats. För männen handlar det främst om en känsla av att inte kunna skydda familjen, säger hon.

Redan i fjol skulle tvångsförflyttningen av beduinerna ha startat. Men nationella och ­­internationella protester har fått Israel att skjuta upp flytten. Dock står beslutet fast – beduinerna ska bort.

– Jahalinfamiljen bodde tidigare i Beer Sheva i ­nuvarande Israel. 1948 tvingades de och tusentals palestinier att fly till Västbanken. Och snart tvingas de lämna sina hem igen, säger Angela Godfrey-Goldstein.

Varken hon eller de andra kring bordet tror på de nyväckta fredsförhandlingarna.

– Bosättningarna är ett gigantiskt hinder för fred. De blir allt fler och snart finns det inget Palestina kvar. Jag tror inte att bosättarna ger sig av även om förhandlingarna kommer fram till det.

Angela Godfrey-Gold­stein säger att ­Israel, trots massiv internationell kritik, fortsätter att bygga nya bosättningar. Till och med under 2010 års bosättningsstopp byggdes det.

Ändå har varken hon eller de andra helt förlorat hoppet.

– Berlinmuren föll, det är fred i Nord­irland och apartheid i Sydafrika är borta. Kanske får vi fred en dag, säger hon.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Kriminella möter blockader

 

Fyll i din mejladress så skickar vi länk till videoreportaget 👇

Klicka här för att stänga