Kultur

Abidaz första och sista skiva

Abidaz debutalbum är hans första och sista fullängdare. På bilden med dottern Siyaam. Foto: Olle Eriksson

Han har hållit på med hiphop i över 15 år men det är först nu genombrottet kommer. Abidaz debutalbum har hyllats av kritiker och räknas av många som en av årets bästa hiphopskivor. Nu hoppas han bli rik för det här är hans första och sista album.

Abiel Ghebil, 31 år, med artistnamnet Abidaz, är en veteran på den svenska hiphopscenen. Under 1990-talet gjorde han sig ett namn i rapduon Chapee & Chess. De arbetade med bland andra Christian Falk och uppträdde med Blacknuss och Robyn. Det snackades om ett album med Peter Swartling och BMG, men det rann ut i sanden. Det riktiga genombrottet har låtit vänta på sig. Efter att ha blivit övertalad att börja rappa på svenska kör han nu själv och släpper under november sitt hypade debutalbum In och ut. Texterna är poetiska, väldigt personliga och har inte sällan en mörk botten. Abidaz rappar om sin dotter, mamma och mormor, om skottlossning i trakten, om familjens uppväxt med krig och om tonårshänget med polaren Robyn i Kungsträdgården.

Om vi får lov att tro Leo Carmona i Kartellen, Ken Ring och Nöjesguiden kan detta vara årets album. Och självförtroendet är det inget fel på hos huvudpersonen själv som möter upp med dotter och skivbolagsfolk på Radiohuset i Stockholm. Om ett par timmar ska han uppträda på P3 live och om ett dygn ska han bli jagad av journalister som vill leta vad som hände efter spelningen när en grupp män med baseballträ anföll honom och en vän. 

Vi slår oss ned i en av soffgrupperna i foajén. Abidaz ger ett vänligt och avslappnat intryck. Flera av frågorna han får inleder han med att besvara med en motfråga: ”Jag?” eller ”Mig?”, frågar han, som för att vara riktigt säker på att det är han som blir tillfrågad och ingen annan. Tvååriga dottern Siyaam alternerar mellan att sitta i pappas knä och att springa runt och busa med skivbolagsfolket. Debutalbumet var nästan klart för ett och ett halvt år sedan men livet kom emellan.

– Jag hade fått barn och var tvungen att strunta i musiken och sköta mig, ta hand om min relation, hålla tider och försöka praktisera min religion. I dag strävar jag efter att leva ett ordnat familjeliv men jag måste kämpa för det, säger Abidaz.

Uppväxten i Solnaförorten Hagalund, eller Blåkulla som höghusområdet kallas, gav honom många vänner men kriminalitet och droger fanns också i bilden. Under en period levde han på gatan och sov i trappuppgångar.

– Jag skyller inte på samhället, utan mer på mig själv. Men när jag åker tillbaka i dag ser jag att det blivit ännu tuffare. Barnen har ingenstans att vara så de hänger i trapphus. Det är sjukt, man har lagt ned alla fritidsgårdar. I dag finns det en fritidsgård som täcker hela Solna.

Abidaz och några kompisar planerar ett projekt för att sysselsätta ungdomar med musik och idrott. Tidigare har han arbetat på ett boende för asylsökande ungdomar. Går inte musiksatsningen som det är tänkt har han jobbet med ungdomarna att falla tillbaka på.

Berätta om din logga.

– Det är ett anarkist-A ihop med hammaren och skäran och islams måne och stjärna. Jag tror på kommunismen men inte hela vägen för den är ju ateistisk.

Abidaz säger att han försöker praktisera islam. Han har mött mycket islamofobi i sina dagar men tycker att svenskar trots allt är bra på att genomskåda allt hat mot religionen. Han tycker inte att han gör någon politisk musik utan att det mer handlar om hans egna erfarenheter.

– Målet är inte så mycket att ha något budskap utan att inkassera, haha. Jag vill ha en bil och en lägenhet. Jag hoppas att det ska kunna gå att leva på musiken.

Producent på skivan är vännen Can ”Stress” Canatan och med på skivan har han Robyn som rappar om ungdomsåren i Kungsträdgården och Sebbe Stakset från Kartellen som lagt en vers om ett hårt förortsliv. Favoritlåten är ”Benägen” där han skriver till sin dotter, mamma och mormor.

 – Det är den bästa och viktigaste låt jag gjort i hela mitt liv. Jag gråter när jag lyssnar på den, säger Abidaz.

I sista versen hyllar han sin mormor: ”Hon gav oss allt och hon gör oss hel jag svär Gual Gebil hon hade dreams/Men ända sen den dagen gått, hela livet blev galet stopp/Jag e här men ändå inte jag tänker fett om hon har det soft/Och det vi fått är från din hand, jag wedi gebi från din stam/Åren gick jag var fast i skiten, som jag betett mig var pinsamt/Jag lovar dig, självmordsbenägen eller inte, jag kan den rätta vägen in till himmelen/Jag vill dit.”

Du har varit tydlig med att detta är ditt första och sista album, varför då?

– Under arbetet med skivan har jag förstått hur mycket tid som krävs och att man jobbar på så konstiga tider. Man kan ha möte klockan 22 och rep vid midnatt. Sedan finns det många frestelser i musiklivet som jag gärna håller mig borta ifrån, säger Abidaz och lyfter upp Siyaam i knät.

Abidaz om svensk hiphop:

– Det är okej. Det är flera artister som blivit bättre. De jag gillar bäst är Kartellen, Sebbe och Kinesen, som lägger upp politik på ett bra sätt. Sedan gillar jag även Piraterna och Ozzy som har samma afrikanska rötter som jag.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar