I tider av konflikt och krig begränsas ofta statens förmåga att möta befolkningens behov, något som kan leda till att ansvaret för att tillgodose behoven flyttas över till frivilligorganisationer och den privata sektorn. Fokus går från anställning till självförsörjning och förespråkande av entreprenörskap, ofta i olika former av kooperativa sammansättningar. Palestina är inget undantag, här växer kooperativrörelsen ständigt. 

En nyligen släppt rapport visar att antalet medlemmar i palestinska kooperativ utgör omkring 2 procent av befolkningen på Västbanken. Om medlemmarnas familjer räknas in omfattas hela 10 procent av de boende på Västbanken. Majoriteten av kooperativen på landsbygden är tillägnade jordbruks- och marknadskooperativ medan bostads- och hantverkskooperativ finns i städerna.  

– Kooperativen spelar en stor roll för Palestinas socioekonomiska utveckling, och kommer att fortsätta göra så i framtiden, sade Ahmed Majdalani, före detta arbetsmarknadsminister inom palestinska myndigheten, under en presskonferens i samband med att rapporten släpptes. 

I Palestina är den kooperativa rörelsen verksam sedan 1920-talet och den har spelat en viktig roll i den politiska mobiliseringen, framförallt för landets kvinnor. Till exempel så skapades flera ekonomiska kooperativ av kvinnogrupper under den första intifadan, som en del i rörelsen mot ockupationen. Kooperativen arbetade då dels för att kunna tillgodose de praktiska behoven hos sina medlemmar, men förespråkade också kvinnors självständighet och egenmakt. 

I staden Nablus mitt på Västbanken ligger en liten butik i ett hörn. Utsidan är täckt av vackra väggmålningar och insidan har ett stort utbud av kläder, mat och leksaker. Butiken tillhör Bezzarya Cooperative for Mutual Benefit – Bezzaryakooperativet för ömsesidig vinst – som har funnits sedan år 2000 och riktar sig främst till kvinnor. Morhafa Hussein är ordförande för kooperativets 112 medlemmar.

– Våra medlemmar bidrar till sina familjers ekonomi, och genom att arbeta med butiken och dessutom handla här, stöttar vi alla vårt samhälle, säger hon. 

Enligt kooperativmedlemmen Nawal Ibrahim Qadi-Om Zaher har kooperativet stora planer för framtiden.

– Vi har startat ett mikrolånesystem för våra medlemmar och tanken är att vi ska kunna ge lån till att starta rörelser som bokaffärer, hjälpa till att betala terminsavgifter till universitetet, starta upp mindre hönserier och boskapsskötsel, säger hon. 

Som ett resultat av Palestinas dåliga ekonomiska situation har kooperativen runt om i landet blivit en viktig del av livet för många palestinier. Både Morhafa Hussein och Nawal Ibrahim Qadi-Om Zaher tycker att det är viktigt att framför allt kvinnor engagerar sig.

– Jag vill att kvinnor ska bli en aktiv del av samhället, och att det civila samhället ska stötta oss att nå våra mål, säger Nawal Ibrahim Qadi-Om Zaher. 

– Genom att delta i våra utbildningar och vara en del av kooperativet kan kvinnorna stötta sina familjer ekonomiskt, men också förbättra sina teoretiska och praktiska kunskaper, säger Morhafa Hussein.

Internationella arbetsorganisationen, ILO, definierar ett kooperativ som en ”självständig sammanslutning av personer som frivilligt tillgodoser sina medlemmars ekonomiska, sociala och kulturella behov genom gemensamt ägd och demokratiskt kontrollerad organisation”. Fackföreningen Palestinian Fair Trade Association, PFTA, grundades 2004 och har som mål att bidra med socioekonomiskt stöd till små och utlämnade palestinska samhällen. De har över 1 000 palestinska kooperativ knutna till sig. 

– Kooperativen gör att bönder och producenter av hantverk och traditionella produkter kan komma samman i större nätverk där de tar beslut och löser problem tillsammans, säger Mohammed Ruzzi, programhandläggare på PFTA.

– Deltagandet och det kollektiva bestämmandet är stärkande för individerna i fackföreningen, det gör att varje individs mening och bidrag är viktigt och har ett värde. 

Den israeliska ockupationen av Palestina har haft förödande konsekvenser för många palestinier. Den begränsar deras tillgång till land och tvingar dem att lämna sina hem och gårdar. I dag beräknas omkring 4 miljoner palestinier bo i det ockuperade palestinska territoriet. 2,5 miljoner bor på Västbanken och 1,5 miljoner bor i Gazaremsan. Ytterligare en halv miljon palestinier beräknas bo utanför Palestina.

Den fortsatta förödelsen av den civila infrastrukturen, expansionen av israeliska bosättningar, konfiskering av land samt röjning av träd förändrar kontinuerligt Palestinas gränser.

Maram Zatara arbetar som programhandläggare för franska biståndsorganisationen ACTED, Agency for Technical Cooperation and Development. Organisationen har arbetat aktivt med att stödja palestinska kooperativ sedan 2010, bland annat i samarbete med den palestinska myndigheten. 

– Vi arbetar framför allt med att skapa bättre möjligheter för kooperativen att nätverka, både lokalt och nationellt. Vi har bland annat arrangerat ett antal mässor runt om på Västbanken, där kooperativen har fått visa upp och sälja sina produkter. 

Precis som Ahmed Majdalani tror Maram Zatara att kooperativen är en viktig del av utvecklingen i landet, men ser ändå vissa hinder.

– Det behövs fler insatser och interventioner för att stärka kooperativens roll i samhället. Även om man ofta hör om kooperativens framgångar är inte alla framgångsrika. Det går upp och ned. Men på det stora hela så innebär kooperativen att medlemmarna får en känsla av gemenskap i sina aktiviteter. 

Kooperativen kan också arbeta för att reglera priserna på inhemska produkter. 

– Före 2004 var marknaden för till exempel olivolja mycket dålig. En flaska rättvisemärkt olivolja kostade nästan dubbelt så mycket som andra olivoljor. Tillsammans har våra medlemmar hittat en lösning och i dag ligger priserna närmare varandra, säger Muhammed Ruzzi från PFTA.

Efter den andra intifadan 2002 påbörjade den israeliska myndigheten implementeringen av mer omfattande restriktioner som hindrar palestiniers rörelsefrihet. Systemet består av fysiska hinder som checkpoints, vägspärrar och den åtta meter höga betongmuren som separerar Israel och Palestina, men även av administrativa restriktioner som förbjudna vägar, krav på tillstånd för palestinier och åldersgränser för att passera vägarna. Muren innebär att en del områden helt avgränsas och på grund av checkpoints kan en väg som normalt sett skulle tagit ett par minuter, i stället ta flera timmar.  

PFTA exporterar en stor del av sina produkter, och för att kunna exportera måste de passera via särskilda checkpoints där varorna lämnar Palestina via Israel.  

– Eftersom vår närmaste checkpoint saknar en scanner för varor måste våra producenter ta sig längre söderut, annars hade vi behövt öppna upp varenda pall och låda för säkerhetspersonalen. Det är otroligt tidskrävande och kostar oss upp emot 1 000 amerikanska dollar extra per leverans, säger Mohammed Ruzzi. 

 Den största utmaningen för kooperativen som är bundna till PFTA är dock den bristande tillgången på vatten. Den israeliska ockupationen har lett till att större delen av Palestinas vattendrag ligger under israelisk kontroll. 

– De palestinska bönderna kämpar dagligen med att få tillgång till sin mark, kunna plantera, vattna och skörda sina grödor. Av Palestinas 7,6 miljoner olivträd ligger nu 2,1 miljoner träd under israelisk kontroll, säger Mohammed Ruzzi. 

Livet som jordbrukare i Palestina är svårt, bristen på vatten är ett ständigt hot för skördarna och priserna kan gå upp och ned över en dag. Utanför byn Jayyous på Västbanken bor och arbetar Saleh Taher Qadoor. Han är jordbrukare och har större delen av sin mark innanför muren som byggts upp av Israel för att skilja landet från Palestina. 

– Förra året var nästan alla bönder i byn skuldsatta på grund av de höga priserna på vatten och jordbruksmaterial, vi kämpade för att överleva. I dag har vi tack vare stöd från civilsamhället och den kooperativa strukturen en kommersiell produktion som inte bara låter oss bruka och bevara vår mark, men också ger oss en respektabel inkomst, säger han. 

I Jayyous bor omkring 4 000 människor vars mark till största delen ligger på andra sidan muren, som i och omkring byn består av stängsel och taggtråd. Det finns ett antal vägspärrar med begränsade öppettider för byns bönder, så att de kan komma åt att bruka sin mark. Varje dag korsar Saleh Taher Qadoor vägspärrarna, som vaktas av israeliska soldater, för att ta sig till sin mark där han odlar avokado, timjan, citron och guava. Hans jordbruk är sedan en tid tillbaka en del av ett kooperativ och med internationellt stöd har de fått möjlighet att bygga en vattenpump som dels ger stabilitet i deras vattenförråd, men som även bidragit till ökade intäkter. 

– Framförallt guavan och avokadon har blivit bättre, vi odlar nu frukt och grönsaker som kan säljas både till lokala marknader och utomlands. Till exempel säljer vi guava till Jordanien för ett bra pris, vilket också gett ökade inkomster för jordbrukarna här, säger Saleh Taher Qadoor. 

Den nya vattenpumpen blev också räddningen efter en ovanligt het sommar. Tack vare ett stabilt förråd av vatten klarade det mesta av skördarna sig, och jordbrukarna kunde förbereda sig inför vinterskörden. 

– Vi har kunnat plantera nya fruktträd som kommer att ge större skördar inför kommande år, vilket kommer att innebära att vi kan stanna här och bruka vårt land, och samtidigt få en hållbar inkomst till våra familjer, säger Saleh Taher Qadoor. 

Enligt honom är det inte bara ekonomiskt som kooperativet hjälper samhället.

– Vi har sett att den sociala delen av kooperativet ger starkare band mellan familjer och grannar. Att arbeta tillsammans har också gett ett incitament att låta barnen gå längre i skolan och få högre utbildning i stället för att arbeta hemma, något som kommer att gynna oss som palestinier i längden, säger han. 

Den israeliska ockupationen inte bara hind­rar palestinier från att bruka sin mark och ta tillvara på landets naturresurser, den har också lett till att jordbrukare till stor del isoleras från den globala marknaden. Målet med kooperativet är att kunna exportera sina skördar och Saleh Taher Qadoor hoppas att Palestinas observatörsstatus i FN kommer att öka möjligheterna till detta.

– Vi hoppas på fortsatt internationellt stöd för oss att äga och försvara vår mark, och även vår rätt att exporterna våra skördar. Detta skulle förbättra den socioekonomiska situationen för alla jordbrukare och samtidigt slå ett slag för Palestinas statsstatus, säger han.

Att kvinnor på landsbygden har fler rättigheter än kvinnor i staden eftersom de arbetar sida vid sida med sina män, är ett vanligt förekommande resonemang. Men faktum är att kvinnors arbete inom jordbruk ofta är obetalt, dels på grund av tradition, dels på grund av arvsrätt. Kooperativa organisationer kan vara en lösning eftersom den kooperativa principen grundas i alla medlemmars lika värde och rättigheter, oavsett kön. 

Mona Madji Barakat bor i byn Jiftlek i Jordandalen med sin familj. Tillsammans med en grupp kvinnor har hon startat ett jordbrukskooperativ. Kooperativet har bidragit till flera positiva saker i Monas liv, inte minst har det ökat familjens inkomst. 

– Nu läser två av mina söner på universitetet och fem av dem går i grundskolan. I och med pengarna som blir över från kooperativet behöver de inte stanna hemma och arbeta utan kan i stället utbilda sig, säger hon. 

Tyvärr är skördarna inte alltid en pålitlig inkomstkälla. Under 2012 var skörden god, men priset för grönsakerna inte tillräckligt högt när de såldes till den lokala marknaden. 

– Tidigare skulle det vara ett stort problem, men nu kan vi hjälpa varandra i kooperativet, och se till så att alla får lika mycket, säger Mona Madji Barakat.

Bristande tillgång till sociala rättigheter som utbildning hindrar kvinnors utveckling, något som framför allt är förekommande på landsbygden, år 2004 var analfabetismen hos kvinnor i landet 12 procent. Förutom att verka lokalt i byn deltar kvinnorna i Mona Madji Barakats kooperativ kontinuerligt i utbildningar, besöker kooperativ runt om i landet och drar lärdom från andra människor. På så vis anser hon att kooperativet spelar stor roll för hennes sociala liv.

– I vår by har vi varken el eller vatten och tidigare gick kvinnorna bara från hemmet för att arbeta. Tack vare kooperativet har vi en mötesplats. Vi har blivit som en familj, vi går dit för att träffas och diskutera, säger hon. 

Ockupation och konflikter drabbar ofta kvinnor hårdare än män eftersom det leder till att kvinnor ofta får begränsade möjligheter till anständiga arbetsvillkor och tillgång till resurser. I Palestina är kvinnors ägandeskap av land redan lågt, endast 5 procent av markägarna är kvinnor. Mona Madji Barakat    har ett tydligt budskap till andra kvinnor som arbetar inom jordbruk:

– Gå med i ett kooperativ, engagera dig själv och andra. Det är ett bra sätt att få en extrainkomst och bli självständig. Sitt inte hemma och bli isolerad.