VM-protester i Brasilien

En vit lapp täcker Vitor Araujos ögonhåla. Den är en påminnelse om Brasiliens självständighetsdag den 7 september i år, då han förlorade sitt öga under en sammandrabbning mellan polis och demonstranter. 

– Jag känner mig ledsen att jag förlorade mitt öga när jag protesterade för mina grundläggande rättigheter, men jag ångrar det inte. Det är min rätt. Det är vår rätt att protestera, säger Vitor Araujo.

De landsomfattande protesterna, som hittills fått över en miljon brasilianare att engagera sig, handlar framför allt om statens växande utgifter inför förberedelserna av värdskapet för nästa års herrfotbolls-VM. De protesterande vänder sig emot att kostnaderna för evenemanget skenar iväg sam­tidigt som den offentliga sektorn försummas.

I slutet av oktober, bara några veckor efter att Vitor Araujo förlorade sitt högra öga, gick han tillsammans med tusentals andra demonstranter återigen ut på gatorna i Brasiliens ekonomiska centrum São Paulo. Polisen över­vakade dem som samlats runt affärsstråket Paulista Avenue i hjärtat av São Paulo. Både demonstranter och journalister fotograferades av polisen och fick sina väskor genomsökta.

Konsthistoriestudenten Natalia Marino anser att landets regering kan hitta betydligt bättre sätt att spendera skattepengar på än att anordna ett världsmästerskap.

– Jag trodde att VM skulle vara en bra sak för att locka investerare och turister, men det är så mycket pengar som gått förlorade. Det var mer som en ursäkt för att spendera pengar. I likhet med många andra brasilianare accepterar jag det inte längre, säger hon.

– Pengarna skulle användas till offentliga, kollektiva idrottsprojekt, inte bara för arenor. Vår regering borde lägga pengar på skolor och vård. Vi behöver sjukhus. 

Natalia Marino menar att många människor har anslutit sig till protesterna eftersom de är trötta på korruptionen.

– Vi börjar bli riktigt frustrerade eftersom det aldrig blir någon ändring på det. Det är helt uteslutet att VM förbättrar mitt liv, tvärtom kommer det att göra det ­dyrare för oss. Vi spenderar miljoner på något som kommer att vara över snabbt.

Enligt planen ska São Paulos fotbollsarena vara klar i december. Staden, som har elva miljoner invånare, ska vara värd för världsmästerskapets inledande match och ytter­ligare sex andra. Stadens demonstranter har avfärdats som opportunister.

Jaime Franco, rådgivare i São Paulos kommunkommitté med ansvar för Fifa-showen, är orolig för att det ska uppstå våldsamheter under nästa års turnering.

– Demonstranterna drar fördel av att turneringen visas världen över. De vill förstöra den, men polisen kommer att ta hand om det, säger han. 

Upp emot 13 landslag förväntas vara stationerade i São Paulo under det månadslånga evenemanget som inleds den 12 juni 2014. Jaime Franco berättar att 16 lag redan har besökt staden för att inspektera möjligheterna att inrätta sig där under hela turneringen. 

– Alla undersökningar visar att omkring 70 procent av befolkningen gillar VM. Bara en liten del ogillar det och vill se investeringar i hälsa och utbildning. 

Stadens vice borgmästare Nádia Campeas kontor är beläget på sjätte våningen i stads­huset. Hon menar att lokalbefolkningen är kritisk till att VM ska ordnas just nu utan längre fram.

– Men det senaste världsmästerskapet i fotboll i Brasilien hölls för 50 år sedan, säger hon.

Nádia Campea menar att protesterna mot turneringen handlar om att folk blivit bortskämda och bara vill ha mer och mer.

– Brasilianarna har upplevt ett uppsving i sina liv under det senaste decenniet. Det har skett förbättringar när det gäller utbildning och folkhälsa. Arbetslösheten ligger på 5 procent, säger hon.

– När du får en massa fördelar förväntar du dig mer eftersom du alltid vill ha ett bättre liv. Demonstranterna vill ha ett bra VM, men också ökade sociala förmåner. 

Tillbaka vid protesterna på Avenida Paulista återfinns Alexandre Morgado från det ideella nätverket GAPP, en sammanslutning av volontärer som deltar vid demonstrationer för att bistå skadade personer.

– Vi har gjort det här sedan i juni då de stora protesterna startade i Brasilien. Vi var själva med och demonstrerade och såg att det fanns ett behov av att hjälpa människor. Vi har sett hur polisen slår folk och det tar en timme eller mer för ambulanser att komma fram och hjälpa till. Vi har sett människor med väl synliga frakturer och andra som har blivit påkörda av bilar under protesterna. Det finns också en massa aggression från polisernas sida, säger Alexandre Morgado.  

– Polisen går till attack mot protesterna som helhet. De ger sig på demonstranter med tårgas, pepparsprej och slår dem med käppar. Mitt i tumultet kan stenar komma flygande. Människor reagerar med stenar för att försvara sig. 

Alexandre Morgado säger att det inte går att se ett slut på demonstrationerna, nya protester planeras nästan dagligen.

– Det händer alltid något nytt. Allt är fel i den politiska sfären, vi har ett system som gör sig skyldigt till en hel del korruption, säger han.

– Vårt vårdsystem är ett skämt. Vi har inga läkare, sjuksköterskor eller ambulanser. Vi behöver också bättre utbildning. Vi betalar skatt, men får inte tillbaka det vi bör få från regeringen.

Han menar att kostnaderna för herrfotbolls-VM är på tok för höga. 

– Alla dessa miljarder ska spenderas på det människor behöver. Vi behöver inte arenor. Vi behöver inte VM. Vi behöver sjukvård, kollektivtrafik och utbildning för människor. Det är därför alla är arga nu. 

I Rio de Janeiro avhyses arbetarklassen från olika favelor nära stadens centrum i försök från myndigheternas sida att rensa upp i staden inför VM. Där arbetar aktivister med att mobilisera lokalbefolkningen att höja rösten mot att bli vräkta.

Den brasilianska forskaren Kalinca Copello bor i Rio och anordnar nu i november visningar av dokumentärfilmen Dear Mandela. Filmen handlar om hur sydafrikaner gjorde motstånd mot tvångsförflyttningar i samband med att regeringen genomförde vräkningar för att ge plats för arenor när herrfotbolls-VM anordnades i landet 2010.

Kalinca Copello säger att avsikten med visningarna är att sätta igång en debatt och mobilisera folket. 

– Vi har bjudit in aktivister och advokater till debatter om kränkningar av mänskliga rättigheter och om tillgång till staden. Vi vill inte tala om för folk att de ska stå emot vräkningar, vi vill informera dem. Vår erfarenhet är att du får dåliga villkor om du bara rakt av följer vad regeringen säger åt dig att göra, säger hon.

Kalinca Copello säger att otaliga människor redan har vräkts från Rios innerstads­favelor.

– Om du tittar dig omkring kommer du att se att favelorna är belägna mycket centralt. I vissa fall har människor flyttats från åtråvärda adresser mitt i staden, säger hon.

– En hel del människor som har blivit vräkta flyttas till områden i utkanten av staden. De måste sedan tillbringa timmar för att ta sig till city där vissa av dem har anställningar. 

Fotbollens styrande organ, världsorganisationen Fifa som valde Brasilien till nästa års värd, säger sig respektera människors rätt att protestera. Vid protesten i São Paulo i slutet av oktober grep polisen 78 demonstranter och skingrade folkmassan med tårgas. I samband med det fick Fifas medieavdelning frågor om vad de ansåg om de pågående protesterna och polisens brutalitet mot civila. 

”Fifa respekterar och stödjer rätten att demonstrera till fullo, så länge protesterna är fredliga och demonstranterna också respekterar andra människors rättigheter, som de som köpt biljetter till matcher under fotbolls-VM, så att de kan komma in till arenorna utan problem”, blev svaret. 

Samtidigt påpekade Fifa att organisationen har ”fullt förtroende för de lokala myndigheterna som nu har visat att säkerhetskonceptet fungerar”.

I pressuttalandena sade Fifa också att de redan har fått ”minst 6,2 miljoner biljettförfrågningar inför 2014 Fifa World Cup”. Men Brasiliens arenor under evenemangets 64 matcher rymmer bara totalt 2,9 miljoner åskådare. Långt innan den första avsparken i São Paulo i juni har Fifa redan tjänat miljarder kronor på  nästa års evenemang. I sin årsrapport angav fotbollsorganisationen att man under det senaste räkenskapsåret redan tjänat 553 miljoner dollar på försäljningen av tv-rättigheterna inför turneringarna i Brasilien.

Men detta stillar inte befolkningens vrede. Protesterna, som ursprungligen bröt ut i juni när priserna för kollektivtrafiken höjdes, har nu formulerats till ett tydligt budskap till rege­ringen. Att åka buss eller tåg kostar motsvarande tio svenska kronor per resa och det i en stad där sex miljoner bilar åker på gatorna dagligen.

Movimento Passe Livre (Brasiliens motsvarighet till svenska Planka, redaktörens anmärkning), som vill ha nolltaxa i kollektivrafiken, uppmanar São Paulos elva miljoner invånare att ta sina krav ut på gatorna.

Andreia Bianchi, från den nationella studentorganisationen Juntos, är bekymrad över levnadsförhållandena i landet. 

– Om vi betalar skatt bör vi också ha tillgång till vår stad. Men bussarna är så dyra, säger hon. 

– Vår grupp startades för två år sedan och medlemmarna är mestadels universitetsstuderande. Tanken är att kämpa för saker som är viktiga. Vi ansluter oss till andra rörelser vid olika demonstrationer för att visa hur orättvist vårt skattesystem är, säger hon.

Andreia Bianchi motsätter sig även värdskapet för herrfotbolls-VM.

– Gör er redo! Vi kommer att ge mycket väsen ifrån oss nästa år. Vi har inte råd till biljetter för att titta på matcherna och folk är arga på grund av detta. Arenorna kostar så mycket, men vi kan inte ens komma in på dem. 

En annan student, Isabel Chaib, kämpar också hon för gratis kollektivtrafik och ansluter sig till protesterna mot VM.

– Det var bara tom propaganda när politikerna berättade om världscupen. De sa att det skulle hjälpa till att förbättra utbildningssystemet och skapa en hel del jobb. Men de har inte talat om hur det ska gå till, säger hon.

– VM är kanske inte vad vi behöver, vi vet ju redan att kostnaden för arenorna i Syd­afrika blev riktigt höga. Senast vi anordnade VM var i en tid då vi hade diktatur och där fotboll ställdes i fokus i stället för sociala frågor. Det är det politikerna vill göra nu också. Det verkar som om VM bara är en distraktion. 

I slutet av oktober cirkulerade helikoptrar över São Paulos demonstranter, skarpt ljus lyste ned på folkmassorna för att lysa väg åt polisstyrkorna på marken. Polisen försökte stoppa demonstranter från att ta sig in på sidogator och vandalisera egendom. I slutet av kvällen sattes soptunnor, som slängts ut på gatan, i brand för att blockera trafiken. På en vägg hade någon skrivit med sprejfärg på portugisiska: ”Fora Fifa”, vilket är en tydlig uppmaning till det internationella fotbollsorganisationen att ge sig av. 

Översättning och bearbetning: Cecilia Irefalk

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad