Döden och jobbet

Inledning
Axel Green.

Efter att ha hörsammat förra veckans lästips på sidan här bredvid sitter jag nu och försöker hålla tårarna kvar inombords. Trots all död och lidande bland anhöriga man upplevt, trots all skit man beskrivit, grävt i och försökt bena ut för läsarna. Jag har trott att huden härdats inför arbets­livets grymhet, men Elinor Torps åter­givning av katastrofen vid kalkugnen i Luleå tränger rätt in och gör min andning forcerad. Hon beskriver en arbetsmarknad där de entreprenörsanställdas säkerhet sätts på undantag.

I boken Döden på jobbet berättar Dagens Arbete-reportern om hur killar i 20-årsåldern, via sina bemanningsföretag, kallas in till Nordkalk. En av kalkugnarna producerar inte så mycket som den borde, det innebär mindre vinst. Nu ska den snabbrensas på kalkklumpar som byggts upp inuti och stängas av, under så kort tid som möjligt. Varje avstängd minut minskar vinsten, pengarna rullar som på en taxameter. När morgonen kommer är åtta personer brännskadade, varav en till oigenkännlighet, en annan kommer att dö av sina skador.

Jag minns företagets kommunikationschef säga till mig efter olyckan: ”Vi arbetar med den här metoden och har gjort det under många år.”

Redan tidigare samma dag har en annan inhyrd arbetare satts på att peta ned kalkklumparna ur ett uppsvetsat hål i ugnen, men det krånglar. En glödande klump faller plötsligt och ur hålet strömmar frätande ånga. Den inhyrde får köras till sjukhus. Men arbetet avbryts inte för riskbedömning, i stället kallas ytterligare sju personer in från underentreprenörer, taxametern tickar. Säkerhetsansvaret faller mellan stolarna, eller ignoreras. Nordkalk-cheferna improviserar och SSAB lånar ut sin brandbil. Med slangen sprutar de inhyrda ned vatten i ugnen för att spola bort kalkklumparna och kalket exploderar. Frätande kalk fyller arbetsutrymmet och de arbetandes munnar. Jag minns kommunikationschefen säga: ”Vi hade ju haft samordningsmöte.”

Tunnelbanan för mig mot redaktionen där jag ska beskriva och bena ut ytterligare en dödsolycka några meter ifrån den förra. Nu är det SSAB som har samordnings­ansvar för säkerheten och Luleåchefen säger: ”Vi jobbar med det systematiska arbetsmiljöarbetet” och ”I underentreprenörsansvaret ingår det att göra riskbedömning”.