Ledare

Bolån – i stället för empati

Foto: Tomas Oneborg/Scanpix

Två händelser nyligen belyser effekterna av den ideologiskt motiverade politiken för att öka andelen privat ägande av bostäder.  I Malmö vräktes en äldre man, den ende kvarvarande hyresgästen i en nybildad bostadsrättsförening, medan han var utomlands. Skälet uppgavs vara att mannen inte betalat den hyreshöjning på 85 kronor i månaden som införts under hans frånvaro. […]

Två händelser nyligen belyser effekterna av den ideologiskt motiverade politiken för att öka andelen privat ägande av bostäder. 

I Malmö vräktes en äldre man, den ende kvarvarande hyresgästen i en nybildad bostadsrättsförening, medan han var utomlands. Skälet uppgavs vara att mannen inte betalat den hyreshöjning på 85 kronor i månaden som införts under hans frånvaro. Föreningen tog sig helt självsvåldligt in i mannens lägenhet, magasinerade hans saker och bytte lås – utan att gå via Kronofogden.

Som tur var hade mannen ett stort kontaktnät och visste hur han skulle få uppmärksamhet för sitt fall, han är nämligen poet och översättare till spanska av bland annat nobelpristagaren Tomas Tranströmer. I måndags fick han sin lägenhet tillbaka. 

Andra ”kvarblivna” hyresgäster har inte samma tur när fastigheter ombildas. Den som inte vill eller kan köpa sin egen lägenhet utsätts inte sällan för kraftiga påtryckningar från grannarna. Husets värde ökar utan hyresgäster, och föreningen slipper stå för underhåll.

Samtidigt, i villaområdet Glasberga utanför Södertälje: planerna på ett LSS-boende för ungdomar  med autism och med Downs syndrom får många villaägare att skriva till stadsbyggnadsnämnden och protestera. Ungdomarna kan utgöra en fara för deras barn, inbillar flera sig. Dessutom: Värdet på deras hus kan sjunka.

Utropspriset för en villa i Glasberga är för närvarande närmare 3,5 miljoner kronor. De allra flesta som köper ett hus i det kostnadsläget i Stockholmsområdet lånar flera miljoner på banken. När Arbetaren talar med en utredare på Socialstyrelsen berättar hon att det är relativt vanligt att grannar protesterar mot planerade LSS-boenden. Och att oro för fallande huspriser är ett vanligt skäl.

Det finns många anledningar att motsätta sig den medvetna strävan från svenska politiker att öka andelen privata, lånefinansierade, bostäder i landet. Att det blir svårare för ungdomar att över huvud taget kunna flytta hemifrån är en av dem, liksom att ribban höjs för hur bra privatekonomi människor generellt måste ha för att komma ifråga som lånekunder. Men en annan obehaglig aspekt är vad själva ägandet i kombination med hög skuldsättning gör med människor. Hur driften att maximera värdet på bostadsrätten kan få folk att ta till fula tricks för att vräka en granne som inte gjort något ont. Hur okunskap och miljonskulder kombinerat kan få ett helt bostadsområde att skrika i högan sky för att det flyttar in ungdomar med funktionsnedsättning bland dem. Naturligtvis skulle barn med Downs syndrom eller autism lika gärna kunna födas där i villorna bland Glasbergas medelklassfamiljer – skulle de själva se sig tvungna att flytta då?

I vårt samhälle kommer en del människor alltid att vilja äga sina egna hus. I vissa delar av landet är detta varken förbehållet de rika eller något som kräver enorma lån. Men den politiska viljan måste finnas att se till att det finns tillräckligt med bra och billiga hyresrätter i hela Sverige, så att ingen behöver tvingas ta lån eller äga sin egen bostad mot sin vilja.    

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984